En fråga: Vad har vi mandat att göra som lärjungar? Ett enkelt svar är: Det Jesus har kallat oss att göra. Men det stora problemet är att svensk kristenhet inte gör det Jesus har befallt oss att göra.
Jesus sade inte att lärjungarna skulle be om öppenhet för evangeliet på olika platser, utan att evangeliet om Jesus är kraft. I Matteusevangeliet 10:8 säger Jesus till sina lärjungar (och innan dess har han talat om att skörden är stor): ”Det ni fått som gåva ska ni ge som gåva.”
Jag måste bli personlig. För 15 år sedan fanns det inte i min värld att jag skulle vara med om att be med alla möjliga människor till frälsning, döpa, bota de sjuka och befria människor. Men den helige Ande fick göra om mig till en annan pastor som över allt annat längtar efter att få se Jesu makt.
För många år sedan bad den anglikanske prästen Bruce Collins för mig: ”Du ska komma med Jesu närvaro till människor.” Jag förstod inte då vad han menade. Jag trodde att ”pastor” gick ut på verksamhet och att hålla bra predikningar som var exegetiska. Men det behövdes något mer än det goda jag lärt mig på missionsskolan, och det var att känna den helige Ande på riktigt för att leva på samma sätt som Jesus levde.
Det allvarliga i situationen som Jesus uppmärksammar lärjungarna på i Matteus 9:35–38 är inte bara det att människor är ”härjade och hjälplösa” , utan också detta att ”skörden är stor, men arbetarna är få”. Vare sig Stockholm eller någon annan plats i Sverige är några svåra platser för evangeliet, utan ”skörden är stor” säger Jesus.
Det är mycket mer öppet för evangeliet i dag än för tio år sedan, men en alltför stor del av dem som följer Jesus i Sverige lever inte den sortens lärjungaliv som gäller för hans efterföljare i alla tider. Att leva som Jesus gjorde är inte förunnat ett litet antal av hans lärjungar utan alla av oss.
Jag har varit pastor i Östergötland i en hel del år och de senaste fyra åren har jag varit verksam i Stockholm. Det finns inget vackrare än att se människor börja följa Jesus. Häromdagen fick jag ett sms från en ung kvinna som tillsammans med sin man gick en Alphakurs för några år sedan. Hon skrev: ”Vi känner att vi vill leva ett kristet liv och gå i Jesu fotspår.”
Det jag ser hända med många som kommer till tro på Jesus – genom att de blir övertygade av evangeliet som en ”Guds kraft” – är att de omedelbart rycker till sig det som evangelierna och Bibeln beskriver som naturlig kristendom, och de börjar själva vandra i det.
Det är inte situationen på en plats som är problemet eller att evangeliet inte är relevant, utan det är att vi inte lever kyrka på det sätt som Jesus kallar oss att leva. När evangeliet proklameras och blir känt vida är det till Guds ära. Varje kyrka ska vara fylld av människor, men inte för att det är något vi gör som är attraktivt utan därför att vi gör lärjungar. ”Skörden är stor, men arbetarna är få.”
Det är alltid en kamp om detta. Det går fort för en kyrka att bli bekväm och förlora sin nöd för de förlorade och i stället ägna sig åt sig själva; Jesus gör ingen hemlighet av att detta kommer vara en kamp i hans kyrka. Men en kyrka som älskar Jesus kan inget annat än leva som han gjorde.