Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
Psalm 24:7

Världen idag

Den helige Andes rörelse är den sanna frihetsrörelsen, skriver Daniel Alm. Foto: Michael Probst / AP / TT

Behovet av en frihetsrörelse

Vi står nu i en fas av historien för den kristna närvaron i Sverige där vi behöver kämpa för friheten att förkunna och gestalta evangeliet. Den pingstkarismatiska rörelsens goda framtid ligger i den varma gemenskapen och det uthålliga engagemanget. Vi är för religionsfrihet för alla, men tror i alla fall att Jesus är den enda vägen till evig gemenskap med Gud, skriver Daniel Alm.

Tro och Liv · Publicerad 10:10, 5 dec 2017

”Herre, låt mig få brinna.” Eric Schüldt avslutar sin på samma gång försiktiga och berörande kulturkrönika i Expressen 19/11 2017, med orden av Gunnel Vallquist. Eric Schüldt lyfter passion och engagemang så som man skyddar tändstickslågan i den kupade handen. Det är en förunderlig och vacker kulturartikel väl värd att låta sig beröras av, den är enligt mig ett exempel på pingstandlighet i sin prydnad.

Nu är det väl inte säkert att pingströrelsens betoningar av liv före lära, erfarenhet före kognition och aktualitet före analys varit vägledande för Eric Schüldt, men det är verkligen samma andas barn.

Våra två mest hängivenhetsdrivande faktorer har varit den personliga andedopserfarenheten och undervisningen om tidsåldrarnas avslutning när Jesus kommer tillbaka.

Just de sanningarna kan verka spetsiga, rentav provocerande och kanske också utopiska. I själva verket har de varit berörande och till och med berusande i nuet med en tydlig effekt på engagemanget.

Det finns dock en mängd teologiska skolor som ställer klockan och fokuserar omgivningen med helt andra begrepp. Antingen vill man se det mesta förutbestämt och destinerat eller så finns tendenser till ett inomvärldsligt förhållningssätt där allt av nuet ska fortsätta i all evighet med hjälp av människan.

Om uppgivenhet frestar ett monergistiskt tänkande (Gud agerar helt utan människans medverkan), lockar det välgångsprofeterna att aldrig predika syndernas omvändelse.

Det ligger i pingstandligheten att bekänna sig till en allsmäktig Gud med en fastlagd plan och en handlingskraftig agent i den helige Ande. Samtidigt har den Allsmäktige gett stor frihet och också ansvar till församlingen och människan.

Han som gav sitt liv på korset gav också sina efterföljare uppdraget att förmedla detta budskap. Han som skapade oss gav oss möjligheten att förvalta skapelsen. Hjälparen och resursgivaren till detta är den helige Ande, Guds personliga närvaro i nuet.

Vi hämtar vårt fundament i en oföränderlig Gud men ser att genom den helige Andes närvaro och kraft kan verkliga förändringar ske. Det positiva engagemanget i diakoni och förbön, vittnesbörd och tillbedjan betyder en sann och substantiell skillnad.

Varje krona som ges till missionen, varje gång någon vädjar till omvändelse och varje gång någon ber en bön av förbön tror vi att det har verklig betydelse. Vi är synergister, vi ser en samverkan mellan himmel och jord. Vi gör det på samma sätt som kornet och druvan givet av Gud i skapelsen förvaltas av människan till det att brödet och vinet serveras i den måltid där Herren själv närvarar.

Vår framtid finns inte i uppgivenhet om än vackert inbäddad i teologi, inte heller i tilltron till vår egen förmåga om än positivt inbäddad i humanistiska värderingar. Nej, i den helige Andes kraft kan vi tjäna det stora. Detta är ingen fritidsaktivitet för religiösa turister, det är en pilgrimernas vandring med oändlig och tidlös, ja evig betydelse.

Den polsk-brittiske sociologen Zygmunt Bauman beskrev utvecklingen vi lever i med begreppet "liquid modernity", en flytande modernitet. Vi har förvandlats från pilgrimer till turister och gör gärna utflykter i nuet men glömmer att livet är en resa på väg mot ett evigt mål.

Förhållanden kan förändras väldigt snabbt och mycket är just flytande, enligt Bauman. Det kan vara så att vi inte tänker så mycket på vare sig himmel eller helvete, vi tror att vi är turister, men är egentligen pilgrimer.

Vad vi än tycker är vår tro att Jesus kommer tillbaka också för att döma, till dess har vi en tid av ett utsträckt och förlängt erbjudande att ta emot frälsningen. Det var Guds son som dog på korset, hans offerdöd är vår möjlighet till evigt liv. Det går inte att dölja evangeliets nakna och verkliga ärende, denna flämtande låga i mörkret med sin inneboende kraft att leda oss hem.

I vår iver att inte generera floskler måste vi ändå vara trogna grundbudskapet. Bibeln handlar om frälsning. I dag kan du bli frälst om du lämnar över till Gud att hålla dig levande genom allt.

Vi står nu i en fas av historien för den kristna närvaron i Sverige där vi behöver kämpa för friheten att förkunna och gestalta evangeliet. Vi hittar orsak till detta genom den positiva insikten att det är Guds godhet som för oss till omvändelse. Det är inte diskriminerande att säga till någon att den behöver bli räddad från sin synd, det är i stället en kärlekshandling till nytta för andras verkliga frihetsbehov.

Vi är för religionsfrihet för alla, men tror i alla fall att Jesus är den enda vägen till evig gemenskap med Gud. Vi bedriver diakoni och försöker göra goda gärningar för att vi har erfarenhet av kärleken från Gud utan att vi kräver tro som motprestation av någon som tar emot vår hjälp.

Jag tänker att den pingstkarismatiska rörelsens goda framtid ligger i den varma gemenskapen och det uthålliga engagemanget. Vi betonar den personliga gudserfarenheten, men också insikten att vi kallades av Gud att nå så många som möjligt och så långt som möjligt.

Vi låter oss definieras av pingstens eldslåga, brinnande i Andens vind. Den helige Andes rörelse är den sanna frihetsrörelsen. Gud har tänt en eld och blåser på den elden till frälsning för en hel värld. Detta är vårt grit, denna härd som inte slutar brinna förrän uppdraget är slutfört.

Ingen mainstreamkultur i världen får bestjäla kyrkan sin gudsgivna kallelse att nå till alla världar med det glada budskapet. Inga teologiska strömningar får beröva oss det pådrivande perspektivet som faktiskt finns i missionsuppdraget. Eldsflamman från pingsten är en stor gåva med inbyggd begåvande funktion. Det måste bli eftertraktat på nytt att vara brinnande för Jesus i den helige Ande, för den här världens skull.

I detta liv finns vårt uppdrags möjlighet. Det är nästan lite konstigt, men ändå så berörande, mötet med Anden aktiverar oss socialt ur en närmast romantisk andlig passion.

Det är som att det inte går att låta bli att stå upp mot orättvisor, starta en secondhand eller resa till de mest otillgängliga områden för att dela tron. Vi vill bli kända för vår genuina kärlek till Jesus och människor, vara en tydlig, respekterad röst i samhället och en rörelse som aldrig slutar att växa. I detta brinnande engagemang ser vi den pingstkarismatiska rörelsens goda framtid an med tillförsikt. Herre, låt oss få brinna!

Det är inte diskriminerande att säga till någon att den behöver bli räddad från sin synd, det är i stället en kärlekshandling till nytta för andras verkliga frihetsbehov.

Sista chansen samla namn mot svordomar

#Sluta svära. Den 19 december är slutdatum för namninsamlingen mot svordomar i Public Service. Initiativtagarna hoppas på en riktigt bra slutspurt under helgen. –...

Barnens bästa trumfar över de vuxnas drömmar

Gästkrönika Jens Charlieson Allt handlar inte om en människas sexuella läggning. Jag vet att man gärna vill sortera in frågor och åsikter i de fack där de har placerats...