Foto: Scanpix
Mörker föder mer mörker
En säkerhets- och försvarspolitik som få förstår och färre känner förtroende för. Det var väl bara en tidsfråga till dess att den skulle bli föremål för en thriller. Nu är den första släppt: Midvintermörker.
Lars Wilderäng har skrivit en thriller om svensk försvarspolitik. Attila Toth har formgivit omslaget som är värt att titta närmare på. Foto: Ulrica Wilderäng
Att göra en thriller som utspelar sig i Sverige 2012 är ett djärvt projekt för en debutant, som Lars Wilderäng är. Dessutom utan tillgång till ett vanligt förlags support i form av erfarna redaktörer. Någon oerfaren skribent är dock Wilderäng inte. Han är mannen bakom en av Sveriges största bloggar, Cornucopia? (med ett frågetecken eftersom bloggens devis är "Evig tillväxt i en ändlig värld?"). Den lär vara störst i Sverige inom ekonomi.
Det är svårt att bevisa, men vem som helst kan genom sajter som inflytande.se kontrollera att Cornucopia? har ett stort genomslag. För närvarande är endast 0,7 procent av de svenska bloggarna mer inflytelserika.
Därtill handlar Cornucopia? ofta om miljö och säkerhetspolitik. Det senare temat har nu alltså fått blomma ut till en roman på 366 sidor. Det är onekligen en berättelse i högt tempo, med start annandag jul 2012. Platserna som skildras är framför allt Gotland, Malmö och Karlsborg. Huvudrollsinnehavare är Sveriges vice statsminister Gerd Olsson och en hop militärer och poliser. Kronprinsessan Victoria blir drottning innan boken är slut.
Midvintermörker är på flera sätt besläktad med Anders Jallais Spionen på FRA. Men medan den senare utspelar sig för ett par år sedan och i fredstid, låter Wilderäng sin handling utspela sig 2012 och 2013 och i krigstid. Ja, Wilderäng målar upp ett Sverige i krig. På så sätt är hans bok mest besläktad med två bokfenomen från 80-talet: Operation Garbo-serien och Anfall mot Sverige av pseudonymerna Harry Winter respektive Sune Andersson.
För att göra en lång historia mycket kort tycker jag inte att någon av ovan nämnda böcker, inklusive den nya Midvintermörker, är särskilt bra om vi talar om språk och underhållningsvärde. Jag kan inte låta bli att störas av den teknik- och sifferfixerade stilen (som andra läsare kanske inte störs av), regelrätta språkfel, upprepningar, tunna karaktärer och några helt orealistiska reaktioner. Det hindrar mig dock inte att tycka att böckerna är intressanta, framför allt som frispråkiga inlägg om svensk säkerhetspolitik. Jallais första bok (fler är på väg) innehöll färre språkliga fel och brister än vad Wilderängs gör, men är å andra sidan inte lika säkerhetspolitiskt aktuell som Wilderängs. För aktuell är den, med tragikomisk kritik mot de senaste årens säkerhets- och försvarspolitik.
En grundregel för säkerhets- och försvarspolitik är att den bör vara väl förankrad och långsiktig. Det är nu flera år sedan så var fallet. För några veckor sedan kunde man läsa i den fackliga Officerstidningen att våra piloter mår så dåligt av läget inom Försvarsmakten att man under några dagar fick lägga ner flygverksamheten. Det är detta mörker som skapat Midvintermörker.
Lars Gyllenhaal
kultur@varldenidag.se
