Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.
Romarbrevet 5:20

Världen idag

Sveriges första jude försåg armén med koshermat

Christian Petter Löwe, Isak Granbom och Aron Isak är tre judiska levnadsöden från 1700-talets Sverige. De kände inte varandra och de var helt olika, men alla har de skrivit om sina liv och genom dem får man inblickar i miljöer som få andra beskrivit. Aron Isak räknas som Sveriges första jude, eftersom han var den förste som fick officiellt tillstånd att bo här, skriver Dan Korn.

Serie · Publicerad 00:01, 26 jun 2017

Judar var under 1600- och merparten av 1700-talet förbjudna att bo i Sverige. En del gjorde det i alla fall och en grupp judar välkomnades med öppna armar, nämligen de som ville döpa sig. Flera präster märkte att judar som konverterade till kristendom därmed ofta miste sina judiska affärskontakter och eftersom den tidens svenska skråsamhälle förblev stängt för nyanlända utlänningar, var det rent ekonomiskt svårt att övergå till kristendomen. En fond, understödd av kungen, bildades därför och den jude som kom till Sverige för att döpa sig, kunde påräkna ekonomiskt understöd. Att detta inte alltid lockade människor som brann för den kristna tron, utan att det var inbjudande för diverse charlataner, är inte så svårt att räkna ut.

Svenskar som saknade kunskaper om judendom brann för att döpa judar och imponerades exempelvis över hur många ”rabbiner” som ville övergå. Uppenbart var dessa människor inte alls några rabbiner. ”Rabbi” är en artighetsfras ungefär som ”min herre” och är inte samma sak som en rabbin. Inbillningens makt är stor och flera klåpare som uppenbart hade dimmiga begrepp om judendomen upphöjdes till lärda och fick arbete för att undervisa om judendom och judiska skrifter. En av dessa var Christian Petter Löwe, som skrev en kuriös bok ”Speculum Religionis Judaicæ Eller Beskrifning Om Judarnas Religion” (1732) där få verkliga fakta blandas med gammalt skrock, som Löwe påstår finns i judiska skrifter och iakttagelser som snarare är folklore:

”Under de gamla och ålderstegne Judarnas Gudztienst gå de unga eller de som förlofwade äro til sina Fästemör tracterandes och förnöijandes sig med Pepparkakor och Brännewin.”

1727 utsågs Löwe till ”orientalisk språkmästare” i Uppsala. Att han inte kände till mycket om sitt ämne blev snart uppenbart, men eftersom han dessutom levde ett föga gudfruktigt liv avsattes han 1739. Hans lilla bok är dock den första på svenska om judendomen.

En betydligt mera lärd skrift är ”Zera Itzchak”, Isaks säd, en utläggning på hebreiska om de tre pelare världen enligt Talmud vilar på: Bibelstudier, Gudstjänst och Välgörenhet. Boken skrevs 1789 av rabbinen i Amsterdam Isak Granbom. I förordet skildrar Granbom sitt liv. Han var född ”i mörkrets och dödsskuggans plats”, med vilket menas Östergötland. Hans far var kronofogden Åkerbo, Bankekinds och Hanekinds härader Jakob Granbom, som så gott han kunde försökte leva ett judiskt liv. Sådant var totalförbjudet i Sverige och bestraffades med landsflykt. I en sådan situation var det ju lika bra att utvandra och familjen skickade deras äldste son till Köpenhamn för att ta kontakt med judarna där. Han träffade en jude från Holland som rekommenderade dem att flytta till Amsterdam.

Under åren 1745-1750 reste därför Jakob Granbom fram och tillbaka mellan Sverige och Holland och hans familj flyttade efter hand. Den yngste sonen konverterade till judendom vid elva års ålder, antog då namnet Isak och visade sig ha så gott huvud för judiska studier att han två år senare höll ett glimrande tal vid sin ”bar mitzva” eller konfirmation. Han blev med tiden rabbin, en älskad och beundrad sådan. Det vore fel att påstå att hans bok tillhör den rabbinska litteraturens stora klassiker, men den har kommit ut i flera senare upplagor, i Polen på 1800-talet och i London på 1990-talet.

Aron Isak hade nog aldrig räknat med att den handskrift med minnen han skrev på jiddish någonsin skulle publiceras. Trots det har den kommit i en mängd upplagor på svenska, tyska och jiddish. Han räknas som Sveriges första jude, eftersom han var den förste som fick officiellt tillstånd att bo här. Ibland stavas hans namn Aaron Isaac, men själv kallade han sig varken det ena eller det andra.

Efternamn var inte allmänna på 1700-talet utanför de högsta samhällskretsarna. I Sverige fick folk namn efter pappans förnamn. Anders son fick därför heta Andersson och eftersom Arons pappa hette Isak fick han heta Aron Isak. Men det judiska skicket på den tiden var att kalla sig efter staden man kom ifrån. Aron Isak var från Treuenbrietzen i sydöstra Tyskland och därför kallade han sig Aron Britzen.

Många har skrivit om den förste svenske judens liv och i det har man läst in det man själv varit ute efter. Därför har de missat den kanske märkligaste detaljen i hela boken. Isak skildrar hur han fick i uppdrag att leverera mat till den svenska armén under Gustaf III:s krig mot Ryssland 1788-89. Han förde över judiska slaktare från Stockholm till Finland. ”Dessutom levererade jag säd, ärter, foder, talg och salt fläsk” står det i den svenska översättningen. Men i originaltexten står det inte salt fläsk, utan ”Saltz Fleisch”, det vill säga salt kött.

För Aron Isak var det så självklart att han inte gör någon affär av det och för senare tiders uttolkare något de inte tänkt på, men det är uppenbart att Aron Isak inte ville tjäna pengar på att sälja mat som var förbjuden för honom själv, att därför den svenska armén under kriget mot Ryssland åt kosherslaktat oxkött! Grisar nämns ingenstans, men däremot ägnar Isak mycket utrymme åt att skildra hur han köpte upp oxar och bekymmer med att få betalt för sina leveranser.

Aron Isak hade nog aldrig räknat med att den handskrift med minnen han skrev på jiddish någonsin skulle publiceras. Trots det har den kommit i en mängd upplagor på svenska, tyska och jiddish.

Skyll inte förortsproblem på de kristna friskolorna

Ledare LIberalernas totalitära utspel Liberalerna fattade under den gångna helgen beslut om att förbjuda nyetablering av så kallade ”religiösa” skolor. De i partiet som ville förbjuda...

GW Persson: Porr kan leda till brott

Pornografi. Pornografi kan i förlängningen förmå män att begå brott. Det sa kriminologen Leif GW Persson i tisdagens ”Veckans brott”. Att stoppa en industri som...