I frid kan jag lägga mig ner och sova, ty du, HERRE, låter mig bo i trygghet.
Ps 4:9

Världen idag

Tjänstegåvan herden illustreras ibland av ringfingret i en hand. Precis som ringfingret är bärare av vigselringen är herdens uppgift att vårda och kärleksfullt odla relationen i församlingen. Foto: Julia Nordh

Herden vårdar och skyddar

Det finns något med herden som uttrycker själva ”andan” i bra ledarskap, konstaterar Johnny Foglander. Alla har inte herdens nådegåva, men alla ledare behöver ha ett herdehjärta för dem de blivit satta att leda, oavsett vad uppdraget i övrigt innebär!

Serie · Publicerad 00:26, 16 apr 2018

”Herren är min herde, mig skall intet fattas” (Ps 23:1)

”Jag är den gode herden. Den gode herden ger sitt liv för fåren” (Joh 10:11).

Uppenbarligen finns det något med fåraherden som på ett djupt sätt anknyter till Guds natur. Och det Gud är, det är han både evigt och oföränderligt (Hes 34).

När döden närmade sig, var Mose angelägen om att insätta en ny ledare över folket, ”så att Herrens menighet inte blir som får utan herde” (4 Mos 27:17).

När Israel senare valde David till kung i Hebron påminde de honom om Herrens ord: ”Till dig har Herren sagt: Du skall vara herde över mitt folk Israel, ja, du skall vara furste över Israel” (2 Sam 5:2). Han var kung, men som kung skulle han agera som en herde.

Det finns något med herden (latinpastor) som uttrycker själva ”andan” i bra ledarskap. Alla har inte herdens nådegåva, men alla ledare behöver ha ett herdehjärta för dem de blivit satta att leda, oavsett vad uppdraget i övrigt innebär!

Herdens gåva, precis som de övriga tjänstegåvorna, ger en nåd som kompletterar och förstärker människans egen förmåga. Därför är den oersättlig. Davids älskade herdepsalm innehåller huvuddragen av vad som är en herdes uppgift och ansvar (Ps 23).

En herde ska först och främstvara med flocken. Får följer herden genom sin instinkt, men hur uppväcks denna instinkt? Jo, genom att herden gör sig till ”vän” med dem! Därför levde Bibelns herdar med sina flockar. Herdens nådegåva har en församlande funktion, människor dras till en äkta herde.

En herde leder flocken. Pastorn måste bära en vision, se mål framför sig och tro det är möjligt att uppnå dem. Visionen måste sedan kombineras med ett praktiskt ledarskap, som faktiskt sätter hjorden i rörelse mot målen. Det handlar i stor utsträckning om att se andras gåvor och förmågor. Att organisera, koordinera och delegera.

En annan av herdens funktioner är att föda flocken, vilket i en vidare mening innebär att ha omsorg om den. Herden vet vilka stämningar som finns, vet var folket befinner sig.

Herdens förkunnelse är ofta inriktad på att möta aktuella och omedelbara behov, det som människor behöver för att gå vidare och växa vidare. Pastorn får sina budskap med ena örat mot himlen och det andra mot marken. Det ställer speciella krav att stå på samma plats år efter år, söndag efter söndag, och hela tiden föra hjorden framåt.

Det är även herdens ansvar attskydda flocken. Herren kal­lade Israels ledare för ”landets sköldar” (Hos 4:18). Så har också Jesus satt sina ledare, och speciellt herdarna, som en andlig sköld för församlingen. Vi lever med en realitet av demoniska angrepp som måste bemötas. Jesus liknade sig själv vid dörren till en fårfålla, vilken skyddade flocken från främmande intrång (Joh 10:7-11).

Ett litet axplock av vad det kan innebära:

Herden ska vaka över att läran bevaras sund och får inte backa om det börjar glida i väg. Inte minst om någon i skymundan börjar rycka i folk för att vinna över dem till märkliga uppfattningar (Tit 1:9-11).

Många gånger har människor felaktigt beskyllts vara upproriska, när de egentligen bara ställt sig kritiska eller oförstående inför något. Verkligt uppror är att underminera förtroendet för andras ledarskap, med det egentliga syftet att själv ta över. Sådant måste bemötas, annars har man snart två församlingar! (4 Mos 16:1-3).

Herden ska också skydda hjorden i moraliskt avseende. Församlingens livsstilsideal är och förblir kristuslikhet. En sann herde kan inte acceptera att synden får sådant fotfäste att den så småningom blir normaliserad.

I själavården måste man möta alla med kärlek, precis där de faktiskt befinner sig. Men vad än människor går igenom, så får det inte hindra friheten i förkunnelsen. Man skyddar ingen genom kompromiss med predikan, det blir snarare motsatt resultat. Om hänsyn till enskilda människors situation tillåts sätta ribban för vad som ”får” sägas, är det helt enkelt självcensur. Kan bara nämna abortfrågan som exempel.

I allt detta finns naturligtvis en delikat balans, då ingen av oss är ”herrar över någons tro” (2 Kor 1:24). Det finns en sorts bortre ”integritetsgräns”, som Gud inte tillåter en ledare att överskrida. Och självklart varken kan eller vill en sund ledare tvinga någon till något! Men med det sagt så har herdarna ändå ett gudagivet ansvar att vaka över människors själar (Hebr 13:17).

Herdetjänsten är accepterad av alla kyrkor, det är mer oklart när det gäller de övriga tjänstegåvorna. Chansen är därför väldigt stor att någon som egentligen har en annan kallelse än pastor ändå blir pastor. Helt enkelt därför att det är de enda befattningar och anställningar som erbjuds. Det är naturligtvis inte bra för någon.

Aposteln som pastor söker sig hela tiden ut mot nya större projekt och vill inte engagera sig i människors ”små” problem. Profeten kommer att jaga synden till den grad att folket med lätthet tar på sig lagiskhetens tvångströja. Evangelisten piskar på om evangelisation och världens frälsning, men visar ingen förståelse för att människor även behöver vård. Läraren undervisar om bredden och djupet, men klarar inte av att verkligen bygga församlingen. Det blir mycket kunskap och lite verkstad.

Människor är trygga med en äkta herde. På ett övernaturligt sätt känner de sig ”sedda” och upplever omsorgen som personlig, trots att det är många i församlingen. Under söndagspredikan känns det som om pastorn talar till dem hemma i det egna vardagsrummet. Genom herdegåvan blir församlingen verkligen som ett andligt ”hem”!

Israel hade ledare på Jesu tid, men inga riktiga herdar. Därför var människorna ”rivna och slagna, som får utan herde” (Matt 9:36). Men Jesus förbarmade sig över dem, han församlade dem, han inkluderade dem, han helade dem, han upprättade dem. De mötte den gode herden! Herre, res upp och sänd dina herdar till våra församlingar!

Artikeln har tidigare publicerats mars 2015

­Pastorn får sina budskap med ena örat mot himlen och det andra mot marken.

Rumänien ska flytta ambassad till Jerusalem

Israel. Som första europeiska land tänker Rumänien flytta sin ambassad i Israel till Jerusalem. Det beskedet gav ledaren för landets regeringsparti i...

I helgen möts världsledare i Dag Hammarskjölds anda

Nyhetskommentar Nyhetskommentar. ”Den längsta resan är den inåt" formulerade sig Förenta nationernas andre generalsekretare, den svenske diplomaten Dag Hammarskjöld (1905–61), i hans...