Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.
Romarbrevet 5:20

Världen idag

Den påhittade konflikten mellan vetenskap och tro

Idén om en inneboende konflikt mellan kristen tro och vetenskap bygger på myter. Det menar författaren Mats Selander och påpekar att vetenskapshistoriker i dag förundras över att konflikthypotesen lever vidare i vår kultur.

Serie · Publicerad 09:00, 11 sep 2017

En mycket vanlig uppfattning om relationen mellan kristen tro och modern vetenskap, är att dessa legat i ständig fejd med varandra. Den bild som utmålas bygger på flera historiska exempel som påstås illustrera denna inneboende konflikt. Här följer ett axplock med några av de vanligaste exemplen: Hypatia – en grekisk kvinnlig filosof och matematiker – som mördades år 415 av en påstådd ”kristen mobb”. Medeltidens kyrka som var förnufts- och vetenskapsfientlig, bland annat genom att man trodde på en platt jord. Galileos konflikt med Katolska kyrkan om huruvida solen eller jorden är i centrum. Giordano Bruno som brändes på bål på grund av hans påstådda vetenskaplighet. Kyrkans förbud mot att dissekera lik. Kristenhetens motstånd mot bedövning för födande kvinnor.

Många av dessa påstådda konflikter mellan kristen tro och vetenskap har blivit en del av vårt kulturella allmängods. De ses inte som isolerade händelser, utan som bevis på en mer djupgående motsättning mellan kristen tro och vetenskap. Problemet är att alla dessa exempel är felaktiga på ett eller annat sätt. Vissa är rena osanningar medan andra är kraftiga överdrifter eller historiska vantolkningar. Dessa exempel ingår i en historieskrivning som dessutom utelämnar långt fler exempel på hur kristen tro inte bara harmonierat med vetenskapen, utan på avgörande sätt bidragit till vetenskapens utveckling.

I denna artikelserie ska vi se närmare på ett antal historiska myter om relationen mellan kristen tro och vetenskap. Men först ska vi kortfattat beröra de exempel ovan som vi inte ska fördjupa oss i. Hypatia blev mördad av en mobb, men det hade uteslutande med politik att göra. Det handlade inte om religion alls. Giordano Bruno blev bränd på bål – vilket förstås inte kan försvaras – men det var inte på grund av hans vetenskapliga spekulationer utan på grund av att han förnekade grundläggande kristna dogmer och aktivt spred sin syn på dessa. Han blev inte en martyr för vetenskapen, men för yttrandefriheten.

Låt oss nu börja fördjupningen med den kanske allvarligast myten om vetenskap och kristen tro, nämligen att dessa befunnit sig i ständig konflikt med varandra. Vi kan kalla detta för ”konflikthypotesen”. Bland moderna vetenskapshistoriker råder det ingen tvekan om att konflikthypotesen är felaktig. Den är i huvudsak en skapelse från sent 1800-tal. Det var framför allt John William Drapers bok History of the Conflict Between Religion and Science (Historien om konflikten mellan religion och vetenskap) från 1874, samt Andrew Dickson Whites bok A History of the Warfare of Science with Theology in Christendom (En historia om vetenskapens krig mot kristendomens teologi) från 1898 som blev epokgörande och mycket inflytelserika. Många journalister och författare spred Drapers och Whites påstådda uppgifter. Detta fick ett stort genomslag i en allt mer religionskritisk kultur.

Så här skriver vetenskapshistorikerna Ronald Numbers och David Lindberg:

”Den största myten i historien om förhållandet mellan vetenskap och religion är att de har varit i ständigt konflikt med varandra.”  (Ronald Numbers, Galileo Goes to Jail, s 1–2).

”Trots att det har utvecklats en samsyn bland forskare att vetenskap och kristen tro inte har befunnit sig i krig, vägrar konfliktscenariot att dö.” (Lindberg & Numbers, God and Nature, s 6.)

Vetenskapshistorikern James Hannam är förundrad över att konflikthypotesen lever vidare i vår kultur trots att den motsägs av experterna. Han skriver: “Som en historisk teori är konflikthypotesen död. …[men] om konflikthypotesen har förkastats av praktiskt taget alla akademiska historiker, varför är det en sådan klyfta mellan den akademiska uppfattningen och den populära?” Hannam tror att konflikthypotesen lever vidare bland annat på grund av att populära författare som exempelvis Richard Dawkins fortsätter sprida dessa myter. ”Det blir en bättre berättelse, jämfört med den mer mångfacetterade sanningen”, skriver Hannam (i artikelnThe Mythical Conflict between Science and Religion som kan läsas på Hannams hemsida)

Det viktigaste historiska exemplet som sägs stödja konflikthypotesen är förmodligen Galileos konflikt med katolska kyrkan. Galileo studerade solfläckar och utvecklade ett teleskop där han tydligt kunde se månens skrovliga kratrar och Jupiters månar. Allt detta krockade med Aristoteles syn på himlakropparna som var den rådande. Galileo anslöt sig även till Kopernikus heliocentrism det vill säga uppfattning att solen – inte jorden – stod i centrum. För detta blev han till sist dömd av inkvisitionen till livslång husarrest. Men han blev inte fängslad och torterad, såsom det ofta sägs.

Konflikten mellan Galileo och den katolska kyrkan var en mångfacetterad konflikt där personliga och politiska aspekter spelade in. Även om kyrkan med rätta kan kritiseras för sin behandling av Galileo, så var han inte helt oskyldig till att konflikten utvecklade sig så som den gjorde. Exempelvis tog han påvens uppfattning och lade den i munnen på en figur som han gav namnet ”Simplicio”, den enfaldige, i sin bok Dialog om de två världssystemen.

Kyrkan hade inga problem med att godta den heliocentriska uppfattningen som en hypotes. Men Galileo insisterade på att den var en bokstavlig sanning. Och så länge definitiva bevis saknades ville kyrkan inte gå emot Bibelns bokstavliga mening om jordens orörlighet. Som Thomas E Woods skriver:

”Känslig för protestantismens anklagelser om att katoliker inte tog tillräcklig hänsyn till Bibeln, tvekade kyrkan inför förslaget att Bibelns bokstavliga mening – som på vissa ställen verkade förutsätta att jorden är orörlig – skulle förkastas för att anpassa sig till en obevisad vetenskaplig teori.” (Katolska kyrkan och den västerländska civilisationen, sid 69.)

Konflikten hade alltså flera olika lager. Men alla parter i konflikten var kristna och erkände Bibelns auktoritet. Galileo menade att hans upptäckter inte stred mot Bibeln utan mot den felaktiga syn på himlakropparna som kyrkan hade anslutit sig till och som till stor del kom från Aristoteles. Kyrkan kan med rätta kritiseras för sitt handlande, men denna konflikt utgör ändå inte ett exempel på en konflikt mellan vetenskap och kristen tro. Detta är en allmänt accepterad slutsats bland vetenskapshistoriker. I nästa artikel ska vi fördjupa oss i myten om den ”mörka medeltiden”.

Många av dessa påstådda konflikter mellan kristen tro och vetenskap har blivit en del av vårt kulturella allmängods.

Israeliskt pris till forskare vid Chalmers

Innovation. Jens Nielsen, forskare vid Chalmers i Göteborg, har fått motta den israeliska statens energipris som kallas Eric and Sheila Samson Prize. Det är...

Nyateismen – tack och farväl

Ledare Läge för frimodig kristen tro Har du möjligen planerat in en långresa i februari till världens största konferens för gudsförnekare – Global Atheist Convention i Australien? Då...