”När vi valde bort moskén skrek människor efter oss”

Söndagsgudstjänsten är just avslutad och Arteida Krasniqi tar lite frisk luft utanför kyrkolokalen. Hon har tjänat i lovsångs­teamet och som tolk under gudstjänsten. Vi befinner oss i Pristina, huvudstaden i Kosovo, och den evangeliska församlingen Fellowship of the Lord’s People.

Arteidas leende är smittande där hon hälsar på förbipasserande och tar sig tid för såväl barn som äldre i församlings­gemenskapen. Men när Arteida besökte kyrkan för första gången, för åtta år sedan, gick hon hem tyngd av dåligt samvete.

– Jag är uppvuxen i en muslimsk familj och för oss i Kosovo har korset fått en väldigt negativt laddad betydelse på grund av kriget, berättar hon.

Korset användes av serberna under kriget 1998–1999 för att markera ett nedbrunnet hus eller en död kropp. Symbolen var laddad med krig och förstörelse. Kosovos befolkning är till 95 procent muslimer. Många lever sekulärt, men landet har sett en ökning av radikal Islam de senaste åren.

– Jag kände mig förvirrad för jag älskade kyrkan och människorna där, men jag borde inte göra det. Mina föräldrar ville inte att jag skulle gå dit, berättar hon.

Arteida kom i kontakt med församlingens verksamhet genom ett så kallat ”House of Hope” (Hoppets hus) i den by, Millochevë, där hon bor. Där deltog hon i kurser i engelska och andra aktiviteter för barn. Eftersom församlingen använder sig av kommunens byggnad för House of Hope får de inte predika och använda namnet Jesus.

– Men de talade om Gud och berättade berättelserna från Bibeln. De talade om Messias och den store Läkaren, berättar Arteida.

När aktiviteterna på House of Hope började krocka med lektionerna i arabiska i moskén tvingades Arteida och några av hennes vänner att välja.

– När vi valde bort moskén skrek människor efter oss, minns hon.

– Jag blev upprörd och ville aldrig återvända till moskén, de var så arga och skällde på oss. I House of Hope mötte vi så mycket kärlek och omsorg. Jag började tillbringa ännu mer tid där. 

Så småningom blev Arteida för gammal för barnaktiviteterna. Hon blev då erbjuden att hjälpa till som volontär.

– Jag fick förbereda lekar och aktiviteter för de yngre barnen. På samlingarna med volontärerna fick vi höra mer om Gud och hur det är att leva ett hängivet liv med honom.

Det var en tid efter detta hon besökte sin första gudstjänst, och ytterligare en tid senare besökte hon och hennes vänner ungdomskonferensen ”Teenstreet” i kyrkan.

– Vi var de enda muslimerna på konferensen. Vi ville passa in så vi sjöng med i lovsångerna och betedde oss som de andra, minns Arteida.

Vid ett tillfälle när de stod i en mindre grupp blev hon ombedd att läsa ett stycke ur Bibeln.

– Jag blev så förvirrad efteråt och gick hem, in på mitt rum, och grät. Jag kände mig så dum, som om jag svek min familj, säger hon.

– Men efter den konferensen sjönk det ändå in att jag vill ha mer av det här, jag vill vara på den platsen.

År 2018 döptes Arteida och har sedan dess varit en del av församlingen. Hon är med i lovsångsteamet, tolkar och hjälper till med olika saker – men allra mest klappar hennes hjärta för barnen.

– Eftersom jag är en frukt av församlingens arbete bland barnen är det viktigt för mig att ge tillbaka till det arbetet.

22-åriga Arteida har många järn i elden, hon sysslar en del med översättning av litteratur samt grafisk design. Men för att kunna arbeta fullt ut i församlingens arbete och i House of Hope på olika platser i Kosovo, drar hon själv in pengar genom att skicka bönebrev och värva månadsgivare till arbetet.

– Jag är en missionär i mitt eget land kan man säga.

I dag ser hon också med glädje hur flera av hennes yngre systrar är en del av samma barnverksamhet hon själv var i som barn.

– Mitt hjärta klappar för att barnen i Kosovo ska bli frälsta och få höra om Jesus. Ordspråks­boken säger: ”Vänj den unge vid den väg han ska vandra så viker han inte av från den när han blir gammal.” Det är viktigt att vi lägger rätt grund.

– Jag fick en bra grund därför att några investerade i mig och jag vill göra samma sak med de barn jag arbetar med.