Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.
Romarbrevet 5:20

Världen idag

Romersk-katolsk teologi jämförs med evangelisk

Recension · Publicerad 13:21, 9 sep 2016

Vad är skillnaden mellan evangelisk och romersk-katolsk tro?

För många är det säkert inte alldeles lätt att enkelt besvara frågan. Vissa skillnader är förstås välkända. Evangeliskt kristna har ingen påve, de har inte sju sakrament, Jesu mor Maria spelar ingen större roll i deras tro och så vidare. Det är välkänt. Men det måste väl finnas mer som skiljer. Eller?

I sin bok Guds Ord räcker försöker Anders Gerdmar, nytestamentlig forskare och docent, reda ut begreppen. Det har blivit en informativ skrift, saklig och realistisk, samtidigt som det också är en försvarsskrift för evangelisk tro. Gerdmars utgångspunkt är Katolska kyrkans katekes.

Hans avsikt är inte att göra en heltäckande genomgång av romersk-katolsk teologi utan att på några avgörande punkter pröva vad den katolska kyrkans katekes säger i förhållande till allmänevangelisk uppfattning. Hans slutsats ryms i bokens titel: Guds Ord räcker.

Boken är på en och samma gång redogörande, granskande och personlig. Den är delvis mindre polemisk än vad man kunde ha väntat sig. I bakgrunden anar jag som läsare paret Ekmans övergång till den romersk-katolska kyrkan, men detta nämns aldrig uttryckligen. I stället började hela företaget – enligt bokens förord – med att ”en trossyster” i författarens församling frågade honom: ”Måste jag bli katolik för att vara en riktig kristen?” Och Gerdmar anger att det framför allt är av själavårdsskäl som han skrivit sin bok.

Boken består av 13 kapitel av ganska olika längd. De kortaste är bara någon sida, de längsta dryga tjugo sidor. Och det är naturligt att de längsta handlar om de avgörande skillnaderna i synen på traditionen, på påven och på Maria.

De mer analyserande kapitlen omramas av ett par kapitel om kristen enhet. Och i två kapitel behandlas specifika bibelsynsfrågor och då särskilt frågan om kanon. Med tanke på att evangelisk tro och romersk-katolsk tro utgår från olika kanon är detta välmotiverat och naturligt.

Gerdmars genomgång är saklig och upplysande. Kanonprocessen är historiskt komplicerad, något som författaren medger, men det vore fel att förenklat påstå att det är kyrkan som bestämt vilka skrifter som ska ingå i Bibeln. Han betonar med rätta att kyrkan inte står över kanon.

De kyrkliga besluten är relativt sena och bekräftande snarare än bestämmande. Och jag har egentigen bara en liten invändning när det gäller Gerdmars resonemang om de första kristnas kanon. Han skriver att kyrkan ärvde kanon och kanontänkande.

Det senare är helt riktigt, men det förra kan behöva kompletteras. De första kristna ärvde Skriften, det vill säga de gammaltestamentliga böckerna, från sin judiska samtid. Men de första kristnas kanon bestod aldrig av enbart dessa skrifter. Till kanon hörde också Kristusvittnesbördet; det var det som styrde förståelsen av Skriften.

Så till de tre mest omfattande kapitlen. Det första av dessa ägnas förhållandet mellan Bibeln och traditionen. Kapitlet inleds med de programmatiska orden: ”När den enkla bibeltron ifrågasätts undermineras kraften i Guds ord och ersätts med annat.”

De orden kan på sätt och vis sägas sammanfatta Gerdmars ärende; han vill värna den enkla bibeltron. Inte den förenklade. Han är för kunnig och erfaren för det, och han är inte egentligen propagandistisk i sin framställning heller. Men han värnar enkel bibeltro i den reformatoriska meningen Skriften allena.

Mot detta ställer han den romersk-katolska betoningen av skrift och tradition och läroämbete, allt med tydliga citat från Katolska kyrkans katekes. Med historiska och nytestamentliga exempel argumenterar Gerdmar för Bibelns särställning i den tidiga kyrkan.

Nu är inte författaren omedveten om att alla kristna riktningar också har traditioner. Han till och med varnar för risken att låta tradition med litet t bli tradition med stort T. Hans huvudargument förutom de historiska är de erfarenhetsmässiga. Det finns många exempel på hur läror utvecklats utifrån tradition – och i romersk-katolska kyrkans fall även utifrån läroämbetet – så att de fjärmat sig från Bibeln. Med författarens ord: ”läror som inte har täckning i de apostoliska skrifterna i Bibeln.”

Det andra mer omfattande kapitlet behandlar påvedömet. Kapitlet innehåller en kort genomgång av nytestamentlig syn på ämbetet.

Här visar Gerdmar sin förtrogenhet med Nya testamentet och han framför även en del rättmätiga kritiska synpunkter på evangelisk kristendoms sätt att hantera ledarfrågor i församlingen. Att påveämbetet i den romersk-katolska kyrkan är en av de verkliga stötestenarna i samtalen kristna emellan råder ingen tvekan om, och Gerdmars sammanfattning är rimlig: ”den struktur som utvecklats i den romersk-katolska kyrkan går inte att motivera utifrån Nya testamentet.”

Det tredje längre kapitlet handlar om Maria. I den katolska kyrkan finns en stor och omfattande Mariakult och även en rad Mariadogmer. Någon av dessa är oemotsäglig: Maria var jungfru när hon födde Jesus. Men att hon till exempel skulle vara ständig jungfru och medåterlöserska, det saknar helt och hållet bibliskt stöd. Här visar Gerdmar övertygande på hur tradition och läroämbete fört in läror som saknar nytestamentlig grund.

Mycket mer finns att säga om Guds Ord räcker. Titeln är – som redan sagt – programmatisk, och boken kommer säkert att väcka både gillande och gensägelse. Och så ska det vara. Hur som helst har Gerdmar gett oss en utmanande skrift att läsa och reflektera vidare kring.

Hans avsikt är inte att göra en heltäckande genomgång av romersk-katolsk teologi utan att på några avgörande punkter pröva vad den katolska kyrkans katekes säger i förhållande till allmän-evangelisk uppfattning.

Guds Ord räcker: evangelisk tro kontra romersk-katolsk

Anders Gerdmar

Areopagus

Vad små vi är när vi bara jagar efter mera.

Gästkrönika Jens Charlieson Jag ser Afrika i mitt Instagram­flöde och undrar vad det är som händer med oss här i väst. Många av mina vänner befinner sig just nu i Etiopiens...