Jag vill jubla och vara glad över din nåd, ty du ser till mitt lidande, du tar vård om min själ i nöden.
Psaltaren 31:8

Världen idag

Se inte ner på det frikyrkliga arvet

Opinion · Publicerad 00:00, 30 sep 2013

Ett av de viktigaste skälen till varför kristna friförsamlingsrörelsen växte fram i Sverige, och byggde kristna gemenskaper och församlingar utanför statskyrkans inflytande, det handlade om församlingssynen.
Väckelsefolket revolterade mot en kyrka där man kunde delta i församlingslivet, och ta nattvarden, utan att leva i omvändelse och eftersträva ett heligt liv. Väckelsefolket ville ha ett församlingsliv som byggde på en gemensam efterföljelse av Jesus. Det finns med som en grundläggande del i den baptistiska församlingssynen, som inte minst präglat svenska pingströrelsen och övriga baptistiska samfund.

Församlingen ansåg man vara de troendes gemenskap där man delade varandras liv, det var inte en rad individualister som bara bildade en religiös intresseförening. Det gemensamma livet handlade både om värderingar och livsstil. Hur man levde sitt liv i Kristi efterföljd blev en gemensam angelägenhet. Denna gemenskap var attraktiv. När väckelsen efterhand tynade bort blev tyvärr ofta bara formerna kvar, och det kunde bli en lagisk kristendom, där det yttre blev viktigare än det inre livet.
Församlingen sågs aldrig som de perfektas och färdiga helgonens gemenskap. Men det var en gemenskap för dem som upplevt en verklig frälsning och omvändelse, som tog Bibeln på allvar och som tog tron på allvar, och som insåg att man behövde leva ett gemensamt liv i Jesu efterföljd.

När vi i dag tittar tillbaka på frikyrko­arvet är det viktigt att det inte görs på ett raljerande sätt. Det fanns livsstilsregler som vi i dag kan vara främmande för, i församlingens iver att inte bli befläckad av världen. I dag har vi andra utmaningar när det gäller hur vi hanterar att leva i världen men inte av världen. Men vi får inte slänga ut barnet med badvattnet. Den längtan som fanns att skapa en församlings­gemenskap av de heliga som levde i en avskildhet för Gud och från världen, denna strävan är djupt nytestamentlig och något vi i dag bör värna om. Det präglade församlingen i Apostlagärningarna, det präglade de gamla pingst- och baptistförsamlingarna, och de var inte isolerade sekter. De vann mycket mer människor för Kristus än vad vi gör i dagens församlingar.

I dagens svenska kristenhet behöver vi mer få tag i denna form av församlingsliv. Komma bort från ytlighet, och ett liv där samhällets sekularisering präglar de kristnas värderingar och livsstil mer än Bibeln och bekännelsen av Jesus som Herre. Den moderna kyrkans vanliga strävan att tala om nåd utan att tala om syndens allvar och domens och förtappelsens allvar, det blir en billig nåd. Nåden blir oändligt stor och en rikedom när vi inser att utan Kristus är vi förtappade syndare, och syndens lön är döden.
Detta behöver förkunnas, detta behöver förklaras, nutidsmänniskan har ofta en djup medvetenhet om sin synd och skuld trots att man saknar kristna terminologin, men behöver också få höra om nåden och befrielsen i Kristus, det är detta som är evangeliet.
En församling behöver präglas av guds­fruktan, helighetslängtan och en passion­erad längtan efter att följa Kristus, ett liv som får konsekvenser på alla livets områden.

Stefan Swärd
twitter.com/stefansward