De som bor vid jordens ändar
 häpnar för dina tecken,
 öster och väster 
 fyller du med jubel.
Ps. 65:9

Världen idag

Lukas Berggren: Under Prideveckan prövas lojaliteten

Pridefestivalen är främst en politisk manifestation, med normupplösning och relationsanarki som mål. En sådan politik är skadlig, inte minst för barn och unga. Och man måste inte gilla skadlig politik för att stå för alla människors lika värde.

Opinion · Publicerad 00:01, 30 jul 2014

Den årliga Pridefestivalen pågår den här veckan i Stockholm.

I det digra seminarieprogrammet finns alltifrån ett seminarium med titeln "Ja tack, slå mig gärna... tills jag säger stopp!", där temat är sadism och masochism, till mer finstämda sagostunder för barn med "queera bilderböcker".

Många seminarier har som uttalat syfte att göra upp med normer och skapa politisk förändring. Ett av seminarierna har titeln "En, två eller flera? Ett samtal om flersamhet". Besökarna ska väl få hjälp att tänka utanför den monogama boxen, så att man inte fastnar i en förment tråkig parrelation mellan en man och en kvinna. En av frågeställningarna som ska behandlas är: "hur kan en vara en etisk slampa?". Deltagarna ska alltså lära sig vara otrogna med lite mer stil och finess. Ett annat seminarium är inne på samma spår och vill prata "relationsanarki". Normer, åtminstone beprövade sådana, är högvilt under Prideveckan. De ska skjutas i sank på alla upptänkliga sätt och vis.

Feministiskt initiativ är förstås på plats och samlar röster inför höstens val. Men de arrangerar även seminarier. Ett med titeln "Hejdå äktenskapsbalken!". Seminariet förklaras så här: "Äktenskapsbalken har relativt nyligen blivit könsneutral. Men är det verkligen en så progressiv utveckling? Kan inte alla samlevnadsformer täckas in i en samlevnadsbalk? Varför har inte vänskapsrelationer lika hög status som kärleksrelationer? Det är dags att vi pratar om detta!".
När äktenskapsbalken gjordes könsneutral 2009 var det en del som med fog hävdade att detta bara var första steget. Om en av begränsningarna i äktenskapsbalken – den som reglerade att äktenskap enbart ingås mellan man och kvinna – kunde plockas bort, då kan flera begränsningar plockas bort. Samma retorik som användes för att göra äktenskapet könsneutralt – nämligen retoriken om alla människors lika värde – kan likaväl användas för att göra äktenskapet antalsneutralt. Om två personer kan gifta sig, varför kan då inte fler personer gifta sig? Är de inte lika mycket värda som oss andra? Och varför värderas kärleksrelationer högre än vänskapsrelationer? Retoriken känns igen.

Det man missade då, och det man missar nu, är att äktenskap inte är ett verktyg för att bekräfta människors värde eller att ens garantera en relations status. Människovärdet står över alla politiska beslut. Att göra människovärdet beroende av en föränderlig lag vore verkligen ett sätt att underkänna människans värde. Med en sådan retorik blir rimligen ogifta mindre värda. Nej, alla människor är lika mycket värda, punkt slut. Äktenskapsbalken gör varken till eller från i sammanhanget. Äktenskapsbalkens verkliga syfte är att skapa trygghet och stabilitet för barnen i relation till sina föräldrar.

Syftet de progressiva krafter som drev igenom den könsneutrala äktenskapslagen hade var aldrig "bara" att införa könsneutrala äktenskap. Det ser vi på de krav som nu reses. Syftet var att avskaffa äktenskapet som institution. Den vänster som har ropat "död åt familjen" och velat störta äktenskapet under årtionden är sig lik. Men den bytte av taktiska skäl retorik under en period, och ville då låta äktenskapet "inkludera alla". Nu känner vi igen den gamla retoriken igen. "Hejdå äktenskapsbalken!" är ett uttryck för den.

Det finns de som ser Pridefestivalen som en manifestation för alla människors lika värde. Vore den det, så hade den varit enkel att ge sitt stöd. Alla människor – oavsett hur man definierar sin sexualitet – är lika mycket värda. Men Pridefestivalen är främst en politisk manifestation, med normupplösning och relationsanarki som mål. En sådan politik är skadlig, inte minst för barn och unga. Och man måste inte gilla skadlig politik för att stå för alla människors lika värde.

De partiledare och andra politiker som inte deltar i lördagens Prideparad betraktas som svikare. Alla ska nämligen falla ner inför vår tids staty av guld och meddela sin lojalitet till de lobbyister som utgör vår tids ideologiska överhet. Avvikarna får det förstås hett om öronen. De utmålas som homofober och skräms till lydnad genom påståenden om att de inte står upp för alla människors lika värde. I själva verket är det nog så enkelt att man har genomskådat den skadliga politiska agendan och inte sympatiserar med den.

Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren