De som bor vid jordens ändar
 häpnar för dina tecken,
 öster och väster 
 fyller du med jubel.
Ps. 65:9

Världen idag

Lukas Berggren: Public service + RFSU = Sant

Opinion · Publicerad 00:01, 4 feb 2015

Nyligen lanserades en video med titeln "Snoppen och snippan". En tecknad film, med tecknade könsorgan för barn. Målgruppen är små barn, mellan 3 och 6 år. De hoppande könsorganen ackompanjeras av en glad och svängig låt, som ska få barnen att sjunga med i textrader som: "Här kommer snoppen i full galopp" och "Snippan är häftig, ja det kan du tro". Videon är en del av SVT Barnkanalens barnprogram Bacillakuten.

Videon har spridits i rekordfart och reaktionerna har varit kraftiga. Oförarglig, säger en del. Förkastlig, säger andra. För många småbarns­föräldrar känns det nog ändå konstigt att deras små barn ska titta på film, producerad av vuxna, med dansande könsorgan. På grund av kritiken valde Barnkanalen att lägga ut ett antal vanliga frågor och svara på dem. En av frågorna var: "Heter det verkligen 'snippa'? Är det inte ett slangord?" Svaret från SVT blev: "Snippa är ett ord som kom in i svenska akademiens ordlista 2006 som en del i ett projekt om barns sexualitet av RFSU." Bara en intressant notering att ett statligt Public Service-bolag hänvisar till den sexualpolitiska lobbyorganisation RFSU, som talar om "barns sexualitet".

2011 lanserades materialet "Sex på kartan". Ett skolmaterial för sexualundervisning, som producerades av RFSU och Utbildningsradion (UR) tillsammans. Filmen, som för övrigt polis­anmäldes för "förledande av ungdom", är också den tecknad och visar bland annat unga människor som har samlag med varandra för första gången. Den handlar också om analsex och oralsex, sex mellan personer av samma kön, sex med flera personer samtidigt. Och så vidare. Allt är tillåtet, inget är konstigt eller fel. Målgruppen den gången var högstadieungdomar. Filmen skulle alltså visas för ungdomar, där det inte ens är juridiskt lagligt att praktisera det filmen handlar om. Såväl juridiska som moraliska aspekter av frågan kommer i skymundan när det ska indoktrineras.

En intressant notering, även här, är att ett Public Service-bolag – UR – producerar skolmaterial med en sexualpolitisk lobbyorganisation. UR skriver för övrigt på sin hemsida att "våra program är tillgängliga för alla och speglar samhällets mångfald." Mångfalden i synen på sexualitet och relationer lyser dock med sin frånvaro i "Sex på kartan". Men så blir det förstås när Public Service sätter sig i knät på en lobbyorganisation. I mångfaldens namn vore det väl annars intressant att ta in kristna, judars och muslimers syn på sexualitet? Att tala om trohet och avhållsamhet som alternativ till fri sexualitet? Om nu mångfald är intressant borde den fria sexualitetens konsekvenser problematiseras och alternativa tankar erbjudas.

För någon vecka sedan var det dags för Sveriges Radio att sätta sig i knät på RFSU. I programmet Karlavagnen behandlades temat "Att våga prata snopp och snippa med ditt barn", utifrån "världssnackisen" om Barnkanalens video. I studion fanns programledaren Anna Ivemark. Men med fanns också en "bisittare". Hans Olsson från – ja, du gissade rätt – RFSU. Programledaren förklarar att det "känns väldigt skönt att inte vara ensam". Nej, det måste ju kännas skönt för Public Service att luta sig mot någon ideologisk riktkarl. Så att lyssnarna får veta vad som är rätt och fel och inte blir för reaktionära och ålderdomliga i sina tankar. Den risken finns ju annars om folk får tänka fritt.

Innan telefonväkteriet sätter igång på allvar utspelar sig en märklig dialog mellan programledaren och hennes ideologiska bisittare. Programledaren börjar med att beskriva filmen ifråga som "oförarglig" och frågar lobbyisten vad det beror på att folk reagerar. "Har du någon teori eller förklaringsmodell till varför man skulle bli upprörd över en sådan här ganska oförarglig video?" Hans Olsson berättar att han tror att 90 procent tycker att den är kul. Och att det förmodligen är ganska få som blir upprörda. Möjligen 10 procent, får vi veta.

Detta måste ju vara en oslagbar inledning till ett program där lyssnare ska få möjlighet att reagera på nämnda video. De som möjligen skulle reagera blev förmodligen färre på en gång, vilket kanske också var syftet. Sedan följer ett telefonväkteri, där lobbyisten sitter och recenserar frågor och svar från de som ringer in till programmet. Vakar över renlärigheten.

Vad kan vi förvänta oss för bisittare nästa gång? Kanske ett program om fördelningspolitik där någon riksdagsledamot från Vänsterpartiet recenserar lyssnarnas tankar? Eller ett program om migrationspolitik med lämplig sverigedemokrat som recensent?

Det är av många skäl glädjande att Nätverket för samlevnad och sexualitet (NfS) nu tar fram ett alternativt undervisningsmaterial i sex och samlevnad. Det börjar bli dags för verklig mångfald i synen på sexualitet och relationer. Både i den svenska skolan och i Public Service. Samarbetet mellan Public Service och RFSU är lite för väl utvecklat, för att det ska uppfattas som opartiskt.

Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren
ledarsidan@varldenidag.se