De som bor vid jordens ändar
 häpnar för dina tecken,
 öster och väster 
 fyller du med jubel.
Ps. 65:9

Världen idag

Lukas Berggren: Är Gud större?

Opinion · Publicerad 00:00, 13 nov 2013

Frågan i rubriken har debatterats livligt efter att Antje Jackelén valdes till ärkebiskop för Svenska kyrkan. Hennes valspråk som Lundabiskop påstår nämligen just detta: att Gud är större. Sedan Lena Andersson, profilerad ateist, skrev en kolumn i Dagens Nyheter (19/10) har debatten pågått. Andersson menar att begreppet "Gud är större" är ett exempel på den "tankelättja" Svenska kyrkans ledarskap ofta flyr in i, för att slippa svara på frågor. Så här skriver hon:
"Man är framme när man konstaterat att allt är svårt och kan vara både och och att inget är bättre än något annat. Den som frågar vidare är en otäck reduktionist som vill exkludera människor och förenkla i stället för att vörda det ofattbara. Dunbolsterteologerna som har makten i Svenska kyrkan tycks ha som ideal att ju mer viktlöst och konturlöst ett tankegods är, desto mer fullfjädrat. Om någon, troende eller icketroende, efterlyser motsägelsefria resonemang är de där och hötter med fingret. Livet, säger de, består av motsägelser och oförklarliga underligheter, så varför skulle inte yttranden om livet göra detsamma?"
Att det ska behövas en ateist för att säga något så viktigt. Men är inte livet förunderligt och ibland svårfångat? Jo, sannerligen. Men det finns saker som står fast och ateisterna, agnostikerna och andra sökare är värda intellektuellt hederliga samtalspartners som dels tar deras frågor på allvar, men också vill och kan förmedla tydligt kristna svar.

Vår kultur har haft ett starkt inflytande på det kristna tänkandet. Vi lever i ett postmodernt samhälle, som har avskaffat alla objektiva sanningar. Åtminstone på det existentiella planet. De fysiska naturlagarna är vi fortfarande hyfsat säkra på. Men när det kommer till tro och värderingar är inget bättre än något annat. Men just detta – att allt är lika bra eller dåligt – är vi å andra sidan tvärsäkra på. Att Jesus skulle ge en sannare bild av Gud än Muhammed är vi lite osäkra på, för vi vill ju gärna framstå som "ödmjuka". Problem uppstår ju förstås, eftersom kristen tro hävdar att Jesus är Guds son, medan islam förkunnar att det är omöjligt att Gud skulle ha en son. Bara en av de uppenbara motsägelserna. Men att logiken haltar må vara hänt i relativismens tidsålder, för vi är ju i alla fall "toleranta". Och tolerant väger tyngre än sant.

Påståendet att "Gud är större" är problematiskt på flera sätt. Dels är det samma uttryck som används av islamistiska självmordsbombare, när de ropar "Allahu akbar" precis innan deras bomber detonerar. Men det är förstås bara en känslomässig invändning. Även intellektuellt är uttrycket problematiskt. En rimlig följdfråga är: större än vad, eller vem? Större än det Gud själv säger? Större än Jesus? Men som sagt, den som ställer följdfrågor får finna sig i att dunbolsterteologerna hytter med fingret. Eller så avfärdas man som "den fobiska falangen", vilket skedde i en replik i DN.

Att Gud är stor och allsmäktig är grundläggande i kristen tro. Men det är lika självklart att Gud är tillgänglig och möjlig att nå. Gud är inte en tankekonstruktion, vilket den förre ärkebiskopen KG Hammar nyligen hävdade i Kyrkans tidning. Gud valde att sända sin son – Jesus Kristus – för att genom honom göra sig känd.
Som kristna måste vi vara beredda att svara och förklara vårt hopp, som Petrus skriver (1 Petr 3:15). Vi har ingen rätt att fly undan samtal med påståenden om att Gud är större, eller summan av var och ens "gudsbilder". Gud har själv presenterat sig som Jag ÄR. Han är en person, som är åtkomlig för var och en som söker honom. Våra ord är förstås ibland begränsade när vi ska beskriva Gud, men det betyder inte att han är obegriplig och oförklarlig. Vi har inte svar på alla frågor om tillvaron, men våra resonemang måste tåla en prövning.

Paulus säger i 1 Korintierbrevet 15:19: "Om vi i detta livet sätter vårt hopp endast till Kristus, och han inte har uppstått, då är vi de mest beklagansvärda av alla männi­skor." Eller annorlunda uttryckt: om den historiska berättelsen att Jesus har uppstått från de döda inte är sann, då bör vi överge vår kristna tro för det som då är Sanningen. Samtidigt kommer svaret i nästa vers: "Men nu har Kristus uppstått från de döda...". Vår kristna tro hänger på en historisk händelse, att Jesus Kristus har uppstått från de döda. En tom grav. Vår tro är inte en tankekonstruktion. Låt oss därför frimodigt förkunna, och ge skäl för, det som kristna i alla tider har hävdat: att Jesus är Herren!

Lukas Berggren
twitter.com/lukasberggren

Weinstein skänkte stora belopp till Clintons

USA. Uppemot 250 000 dollar fick Clinton Foundations från den sexövergreppsanklagade Harvey Weinstein. Inte ett öre av dessa pengar kommer ges tillbaka,...