Hans Weichbrodt: Kantorer och lovsångare viktiga

När jag för en vecka sedan gick till min hemförsamling för att fira kvällsmässa var väl inte mitt humör det bästa. Jag hade hållit på hela dagen bland annat med att få vår bil lagad, och allt hade inte gått så snabbt och smidigt som jag hade tänkt. På grund av dessa mycket ytliga och små problem kände jag mig ganska trött och ofokuserad när jag kom in till kyrkan. Väl där inne möts jag av musik genom både psalmer och lovsånger. I början sjunger jag inte med, men det går ändå inte att låta bli att ta del av de trosvissa och sanna orden, som genom sången och musiken vill leda mig in i tillbedjan av levande Gud. Orden går mer och mer in i och genom mig och ganska snart börjar jag själv att sjunga med och då händer något. Mitt fokus har börjat flyttas från mig själv och mina grubblerier och i stället börjar jag fyllas med tro och tillit på Gud och hans möjligheter. Jag som nyss kände mig splittrad och sliten börjar nu mer och mer förnimma att Fil 4:7 förverkligas inom mig: "Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus."