Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
Ordspråksboken 10:32

Världen idag

Guds ord riktmärket i den kristnes värld

Opinion · Publicerad 00:00, 30 jul 2012

Upplysningen och franska revolutionen på 1700-talet medförde ett förändrat kulturklimat och intellektuellt klimat. En viktig del i upplysningstänkandet var att skrota den traditionella kristna världsbilden och ersätta den med en världsbild där människan är i centrum. Tilltron till människans förmåga och förnuft var en avgörande faktor. Genom vetenskapen kunde människan nå högre kunskap och tidigare auktoriteter som Bibeln kunde skrotas. Upplysningstänkandet medförde inte med någon nödvändighet ateism, även om det var en vanlig konsekvens i förlängningen. Men det medförde att de övernaturliga inslagen i kristendomen tonades ned, Gud blev passiv och frånvarande.
Upplysningstänkandet har sedan debatterats och ifrågasatts på olika sätt. Bland annat har det utvecklats skepsis mot vår förmåga att nå fram till en objektiv kunskap genom vetenskapen. Andra världskriget slog också delvis undan benen på upplysningstänkandet, när spjutspetsvetenskapen skapade massförstörelsevapen. Skepsis, relativisering, och mindre strikt vetenskapstro har präglat västvärldens intellektuella utveckling under de senaste 50 åren. Upplysningstänkandet har präglat det moderna samhället. Ett postmodernt samhälle växer fram där upplysningstänkandet nyanseras på olika sätt.

Men grunddragen i upplysningstänkandet lever kvar. Tron på människans förmåga, att Gud och kyrkan ska utvisas bort i periferin, och en världsbild som bygger på ett slutet materialistiskt universum präglar fortfarande tänkandet, forskningen, politiken och näringslivet –  i synnerhet i västvärlden. En del av upplysningstänkandet handlar om moralbildningen. Tron på en absolut moral som är grundat på Gud och Bibeln övergavs. I stället har vi fått en sociologisk moral: vad de flesta tycker är bra, är bra.
Den kristna kyrkan kunde länge hålla stånd mot upplysningstänkandet. Länge höll både Svenska kyrkan och frikyrkorna fast vid att Bibeln var Guds uppenbarelse till oss, som visade oss vägen både när det gäller frälsning och hur vi ska leva.
Som kristna tror vi på en Gud som finns och som har talat. Vi kan greppa och förstå hans uppenbarelse, därför att vi är skapade till Guds avbilder. Hur vi ska leva avgörs inte av opinionsmätningar eller vad som känns bra, utan Guds vilja är den avgörande frågan.

En kristendom som inte tror på att Gud är aktivt verksam nu och i dag, har gett efter för upplysningstänkandet. En kristendom, som inte tror på en absolut moral som är grundad i Guds bud och i Guds vilja, har gett efter för en annan världsbild än en kristen. En kristendom, som bara handlar om inomvärldsligt socialt engagemang har kommit bort från kristna trons centrum.
En del av dagens kristna debatter handlar om mycket mer än bara lite olika uppfattningar om hur vi ska tolka Bibeln och uttrycka vår tro. Det handlar om helt olika världsbilder och trosinställningar. Kristna, som inte aktivt studerar Bibeln och lever i en församlingsmiljö där respekten för Bibeln som Guds ord är självklar, blir uppslukade av tidsandan och får människans perspektiv som agenda, mer än Guds perspektiv. Att vara kristen innebär ett nytt sätt att tänka, att få en annan världsbild som bygger på att Jesus är Herre och Guds ord är riktmärket.

Joakim Lundqvist: Den första kärleken

Gästkrönika Det som gör den kristna tron så annorlunda än alla religioner, är att den inte är en religion. Den är en kärleksrelation. Allt började med att Gud...

Flera döda vid våldsamheter i Jerusalem

Oroligheter bröt ut i Jerusalem efter fredagens bön, med många skadade och flera dödsoffer som följd. Utanför den muromgärdade stadskärnan ska...