... han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi kan trösta dem som är i nöd med den tröst vi själva fått av Gud.
1 Kor 1:4

Världen idag

I och med årsskiftet tog Sverige för totalt sett fjärde gången säte i Förenta Nationernas säkerhetsråd – i praktiken världsorganisationens styrelse. Foto: Janerik Henriksson/TT

Medlare och stämningshöjare – Sveriges nya roll?

Nyhetskommentar · Publicerad 10:01, 4 jan 2017

I och med årsskiftet tog Sverige för totalt sett fjärde gången (senast 1997–98), säte i Förenta Nationernas säkerhetsråd – i praktiken världsorganisationens styrelse, med rätt att sätta in FN-trupper och fatta juridiskt bindande resolutioner.

Och inte bara det. Sverige axlar omgående ordförandeskapet i det 15 medlemsstater stora säkerhetsrådet, en uppgift som kan återkomma igen i april 2018.

Det är med andra ord en maktpåliggande uppgift för den rödgröna S-MP-regeringen, med V som stödparti, och som de fyra allianspartierna (M, C, L och KD) i praktiken avstått från att söka fälla i riksdagen genom att inte längre samordna sina budgetar. Detta trots att man ser regeringen Löfven som en av landets sämsta någonsin och en skada för Sverige.

Även vägen till FN:s maktkärna – säkerhetsrådet – har kantats av kontroversiella ställningstaganden, då S-MP-regeringen valde att erkänna Palestinska myndigheten som en egen stat, trots att de saknar kontroll över sitt territorium.

Samma svenska rödgröna regering drog sig inte heller för att 2016 rösta ja till en resolution i FN:s kulturorgan, Unesco, som förnekade Tempelbergets judiska och kristna arv i Jerusalem. Resolutionen, utan historiska fakta i botten, ses som ett rent pro-palestinskt och muslimskt beställningsverk med udden riktad mot den judiska staten Israel och den kristna närvaron i Mellanöstern – ja, indirekt alla världens kristna.

I synen på Marockos ockupation av Västsahara valde dessutom S-MP-regeringen att kovända, genom att distansera sig från befrielseorganisationen Polisario. Utöver att vinna Marockos röst i FN skulle detta leda ett tillbakasändandeavtal – hittills påfallande ineffektivt – av det tusentalet marockanska pojkar som lever ett halvkriminellt liv i Sveriges tre storstäder.

På Dagens Nyheters debattsida 2 januari förklarade utrikesminister Margot Wallström (S) att följande tre områden ska prioriteras från svensk sida:

För det första, att ge FN:s nye generalsekreterare – portgusien, socialisten och den troende katoliken António Guterres – en god start genom att lägga grunden för en aktiv och konstruktiv relation mellan säkerhetsrådet och den nye generalsekreteraren.

För det andra, att stärka FN:s konfliktförebyggande arbete, inkludera kvinnor i fredsprocesser och se sambanden mellan fred, säkerhet och utveckling.

För det tredje, att förbättra FN:s säkerhetsråds sätt att arbeta genom att göra det mer handlingskraftigt, transparent och legitimt, samt minimera användningen av vetoinstrumentet, alltså att en av de fem permanenta medlemsstaterna förbjuder att ett beslut fattas – något som Ryssland och Kina systematiskt använt sig av för att förlama FN:s agerande i Syrienkonflikten.

De tre punkterna kan jämföras med vad samma utrikesminister skrev på samma debattplats i samma tidning ett halvår tidigare, 28 juni, då Sverige precis valts in i FN:s säkerhetsråd, i konkurrens med Nederländerna och Italien om två västeuropeiska platser. Då handlade det om fem, inte tre, punkter. Och även om mycket är detsamma i budskapet har en hel del nu skalats av. 

För ett halvår sedan menade utrikesminister Wallström:

1) Sverige ska bidra till att säkerhetsrådets huvuduppgift – att upprätthålla internationell fred och säkerhet – kan fullföljas och inte förlamas av stormakternas vetoröster.

2) Förmågan att agera i tid måste skärpas och samarbetet med FN:s fredsbyggande kommission förbättras.

3) Mer öppenhet, som både mål och medel. Sverige vill se ett reformerat säkerhetsråd, som begränsar användningen av veto och som är lyhört för, och samarbetar med, andra utan att för den skull avsäga sig sitt ansvar.

4) Sveriges medlemskap i FN:s säkerhetsråd ska präglas av svenska värderingar och principer utifrån en stadig grund av folkrätt, mänskliga rättigheter, jämställdhet och en bred syn på säkerhet och utveckling.

5) Den svenska utrikespolitiken ska fortsatt bedrivas på flera arenor, med EU främst men också i FN och utifrån synsättet att ett starkt FN mår bra av ett starkt EU och vice versa.

Den svenska S-MP-regeringen säger sig föra en Mellanösternpolitik som syftar till en fredsprocess med siktet på en tvåstatslösning – en politik som inte vunnit den israeliska allmänhetens och regeringens tillit.  

Systematiskt väljer samma svenska regering att säga sig vilja få slut på Islamiska statens "våldsamma härjningar”, utan att nämna vare sig denna religiöst baserade terrroristorganisation vid dess rätta namn eller dess religionspolitiska utgångspunkter, eller för den skull tala om den terror den särskilt riktar mot kristna och andra etno-religiösa minoriteter.

Med dessa uppenbara brister och politiska belastningar ligger förhoppningarna om ett positivt svenskt avtryck i säkerhetsrådet främst i att vara stämningshöjare och medlare: att skapa samma genombrott för arbetet med fred och säkerhet inom FN som den globala samlingen kring miljö- och klimathot, utbildningsatsningar, samt svält- och fattigdomsbekämpning, det vill säga världsorganisationens grundläggande milleniemål.

När det exempelvis gäller att tala klarspråk om den ryska ockupationen av Krim, Putins systematiska militära stöd för att destablisera och ockupera östra Ukraina, eller den ryska sönderbombningen och pulveriseringen av Syriens största stad, Aleppo, låter detta sig knappast göra från svensk sida i FN:s säkerhetsråd. I alla fall om Sveriges verkliga chans – alltså rollen som stämningshöjare och medlare mellan stormakterna – ska kunna fullföljas.

Även vägen till FN:s maktkärna – säkerhetsrådet – har kantats av kontroversiella ställningstaganden.

Judisk kyrkogård förstörd – vicepresident Pence städar upp

Symbolhandling. Antisemitism fördömdes 170 gravstenar vältes och förstördes nyligen på den judiska kyrkogården i Saint Louis i den amerikanska delstaten Missouri. I onsdags var USA:s...