Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
Ordspråksboken 10:32

Världen idag

Skiftet från den försiktige sydkoreanen Ban Ki-Moon (vänster) till den katolske portugisiske António Guterres (höger) påminner om de stora förändringar som vaktavlösningen för 64 år sedan innebar, mellan svenske lutheranen Dag Hammarskjöld efter den ifrågasatte norske Trygve Lie. Foto: Seth Wenig / AP / TT

Guterres efter Ki-Moon – som Hammarskjöld efter Lie

Nyhetskommentar · Publicerad 10:01, 2 jan 2017

Förenta Nationerna (FN) genomgår just nu en avgörande vaktavlösning på topposten efter tio år. Det kommer att märkas. Inte på 64 år har det handlat om två så olika inriktningar för världsfredsorganisationens roll, uppgift och framtid, liksom två så väsensskilda personligheter.

I och med årsskiftet tillträder den kristne António Guterres, 67 –tidigare premiärminister i Portugal 1995–2002 och ordförande i Socialistinternationalen 1999–2005 – som FN:s nye generalsekreterare. Han efterträder den konservative, politiskt försiktige samt i religiösa sammanhang återhållsamme sydkoreanen Ban Ki-Moon, 72.

För den sedan barnsben praktiserande och aktive lekmannakatoliken António Gueterres – som student deltog han i den katolska ungdomsrörelsen "Ljusets grupp” – spelar den personliga kristna tron uppenbart en vägledande och drivande roll för hans värderingar i flera politiska frågor.

Kanske har detta tydligast märkts i hans modiga stöd för att värna det ofödda barnets rätt till liv i portugisk lagstiftning, sitt eget mer sekulärt inriktade socialistparti till trots, och då framför allt i en uppmärksammad folkomröstning kring aborter.

Också den frimodighet han visat de senaste åren i rollen som högkommissionär för FN:s flyktingorgan UNHCR förstärker bilden av en man som vill vara de värnlösas talesperson. Sedan ungdomstiden spelar franciskanerprästen Viktor Melicias den viktiga rollen som personlig själasörjare och biktfader åt António Guterres.

Sydkoreanen Ban Ki-Moon, för sin del, har däremot valt att helt undvika att tala om sin eventuella religiösa tro och andliga frågor. Den avgående generalsekreteraren, vars mor var buddhist, valde direkt vid sitt tillträde för tio år sedan som FN:s högste tjänsteman, och därmed ansiktet utåt för världsorganisationen, att inte yppa något om sin livsåskådning.

Inställningen överraskade ingen, då den ligger helt i linje med Ban Ki-Moons till det yttre lågmälda och ständigt småleende tjänstemannaprofil. Analytiker har dock menat att denna ständiga omsorg om att undvika att stöta sig med andra har asiatiska konfucianska rötter, alltså utgör ett andligt arv.

Som officiell motivering för att avstå från att tala om andliga ting uttryckte sig Ban Ki-Moon vid tillträdet för tio år sedan på följande sätt: "Nu, som generalsekreterare, är det inte lämpligt vid denna tidpunkt att tala om min egen tro på någon särskild religion eller någon gud."

Skiftet Ki-Moon–Guterres för tankarna till en av dessa generalsekretares företrädare, nämligen svensken Dag Hammarskjöld (1905-1961), som tjänstgjorde från 1953 fram till sin tragiska död 1961, i en omdiskuterad och ännu ej helt klarlagd flygolycka i nuvarande Zambia. När Uppsalasonen och partipolitiskt obundne diplomaten efterträdde Trygve Lie (1896-1968) innebar det första stafettväxlingen på den då nyinrättade ledarposten i FN.

Den avgående Trygve Lie hade under andra världskriget fungerat som utrikesminister i den norska regeringen, vilken tvingats fly till Storbritannien, och företrädde det sekulärt inriktade Arbeiderpartiet. Eftermälet för Trygve Lie rymmer omfattande kritik för att han inte förmådde hejda den sovjetledda blockaden av Västberlin 1948, vilket hotade stadens fler än två miljoner invånare med svält om inte amerikanarna flugit in livsmedel i en strid ström. Vidare misslyckades han att få slut på det blodiga Koreakriget (1950-1953) mellan de koreanska kommunisterna och FN.

Den norske socialdemokraten sågs som en svag ledare och uppfattades som styrd av andra mäktiga tjänstemän på generalsekreterarens kontor.

Parallellerna mellan FN-ledar­skiftet 1952/1953, från norrmannen Trygve Lie till svensken Dag Hammarskjöd, och vaktavslösningen nu vid detta årsskifte, 2016/2017, från sydkoreanen Ban Ki-Moon till portugisen António Guterres, är uppenbara. De framstår som tydliga när det gäller skifte av personligheter och synsätt på världsfredsorganisationens uppgift, mål och självständighet.

Ett bestående värde av den troende lutheranen och kristne mystikern Dag Hammarskjölds åtta år vid rodret består i hans medvetna och uthålliga strävanden efter att ge världsfredsorganisatonen en egen roll att spela – vid sidan om stormakterna. FN hade i svenskens ögon en självständig uppgift, i kraft av det mandat medlemsländerna gett organisationen, som världssamvete och som egen aktör – inte som stormakternas knähund. Så kunde målsättningen om en värld i fred, små staters beskydd och frihet, samt varje individs mänskliga fri- och rättigheter och förbättrade levnadsvillkor bäst uppnås.

"De blå baskrarna" blev ett viktigt redskap för att nå dit. Tack vare Dag Hammarskjölds diplomatiska förmåga och visionära egenskaper förmådde han upprätta dessa FN:s egna fredsbevarande trupper för att hålla olika stridande parter i sär, såsom i Kongo, på Cypern eller i forna Jugoslavien.

Det förutsatte att den svenske generalsekreteraren lyckades få samtliga fem permanenta medlemsstater i säkerhetsrådet, FN:s styrelse – tre av dem segermakter i andra världskriget – att avstå från att lägga in sitt veto mot att etablera konceptet om FN-trupper.

I samma aktivistiska anda som Dag Hammarskjöld förväntas nu den nytillträdde António Guterres att verka. Hans egen programförklaring visar tydligt på en sådan viljeinriktning. I enlighet med svenskens förebild innebär det en klar betoning på behovet av reformer av FN-systemet – och mindre av handlingsförlamning över världsfredsorganisationen, såsom Rysslands och Kinas vetoblockeringar i det syriska inbördeskriget.

Med Sveriges hjälp, som nytt ordförandeland i FN:s säkerhetsråd nu under första halvåret av 2017, kan detta ske, ifall en klart bättre stämning – och ny anda av ömsesidig god vilja – etableras i världsfredsorganisationens styrelse.

I samma aktivistiska anda som Dag Hammarskjöld förväntas nu den nytillträdde António Guterres att verka. Hans egen programförklaring visar tydligt på en sådan viljeinriktning.

Israels självklara huvudstad

Israelkommentar Israelkommentar. 50 år sedan Jerusalem befriades I dag är det Jom Jeruschalajim, Jerusalemdagen. Det är den dag för 50 år sedan i den judiska kalendern då Jerusalem befriades från jordansk...

Trump sålde vapen och talade mot terror

Statsbesök i Saudiarabien. Innan Donald Trump reste till Israel besökte han Saudiarabien. Där undertecknade han en vapenaffär värd 110 miljarder dollar och höll ett tal där han...