De som bor vid jordens ändar
 häpnar för dina tecken,
 öster och väster 
 fyller du med jubel.
Ps. 65:9

Världen idag

Turkiets president Recep Tayvip Erdogan har bland annat uttryckt att Europa är ”nazistiskt och fascistiskt som inför andra världskriget” och att ”européer hatar turkar och islam som på medeltiden”. Foto: Kayhan Ozer / AP / TT

Erodgan spelar bort Turkiets chanser att gå med i EU

Nyhetskommentar · Publicerad 00:01, 27 mar 2017

För 53 år sedan ansökte det överväldigande muslimska Turkiet om medlemskap i dåvarande EEC, Europeiska ekonomiska gemenskapen, nuvarande EU:s föregångare. Relationerna med det europeiska samarbetsprojektet – och dess medlemsstater med klara kristna befolkningsmajoriteter – har allt sedan dess kantats av svårigheter, otydlighet och ständigt återkommande bakslag.

Hit hör flera turkiska militärövertaganden, behandlingen av kurderna och den lilla kristna minoriteten samt förnekandet av folkmordet på de kristna folkgrupperna armenier, syrianer, assyrier, kaldéer och pontiska greker för runt hundra år sedan. Dessutom fortsätter Turkiet sin 43-åriga ockupation av norra delen av EU-medlemmen Cypern.

Nu håller Turkiets självtillräcklige ledare Recep Tayvip Erdogan – känd för att inte dra sig för ett besinningslöst språkbruk när han känner sig politiskt trängd – på att spela bort möjligheterna att komma med i den europeiska klubben under överskådlig tid. Erdogans oförmåga att hantera känslorna när han inte får igenom sin vilja, kryddades nyligen med kränkande påståenden som att Europa är "nazistiskt och fascistiskt som inför andra världskriget" och att "européer hatar turkar och islam som på medeltiden".

När turkiska ministrar inte tillåtits att bedriva valrörelse bland exilturkar i Tyskland och Nederländerna – då dessa länder inte vill ha interna och hetlevrade turkiska politiska motsättningar överflyttade till sina länder – drar sig den turkiske presidenten alltså inte för att anklaga dessa europeiska stater för att använda ”nazimetoder”.

Ifrån de nederländska politikerna, med liberale premiärministern Mark Rutte i spetsen, fräste man dock rejält tillbaka på de smaklösa turkiska anklagelserna, extra taggade som man var av att befinna sig i slutet av en egen valrörelse.

I fallet Tyskland bemötte däremot den kristdemokratiska förbundskanslern Angela Merkel från CDU och president Frank-Walter Steinmeier, fram tills nyligen socialdemokratisk utrikesminister, Erodgan med påfallande lugn och kyla.

Denna strategi baseras på en medvetenhet om att är det något Erodgan önskar så är det att ytterligare trappa upp de verbala förödmjukelserna länderna emellan – i syfte att vinna de turknationalistiska väljarna i folkomröstningen den 16 april om att införa presidentstyre.

Klart och tydligt markerade förbundskansler Merkel att Erodgans språkbruk innebar ett förminskande av offrens outsägliga lidanden under den tyska nationalsocialismen – och att sådana anklagelser inte används stater emellan.

På samma sätt replikerade dessutom EU-kommissionens ordförande, den luxemburgiske kristdemokraten Jean-Claude Juncker, med en påminnelse om att Erodgan nu för sitt Turkiet längre bort från Europa och ett EU-medlemskap.

Helt nyligen uttryckte samme Erdogan i ett tal att ”inga européer eller västerlänningar kommer gå säkra på sina gator”, ett rent fysiskt hot från en statschef riktat mot turister, affärsmän och utlänningar på besök. Än mer oförsvarlig blir denna avskyvärda varning när det kommer från ett land som ansöker om EU-medlemskap, vill fortsätta locka till sig europeiska turister samt åtnjuter 60 miljarder kronor i finansiellt stöd per år för att återta asylsökande till EU via Turkiet, hittills endast några tusen.

Erdogans omättliga EU-hat kryddades med ytterligare slagord som att Europa är "nazistiskt och fascistiskt" som inför andra världskriget, och att européer hatar turkar och islam.

Med nerverna på utsidan har Erdogan återigen inte förmått tygla sitt humör och sin fallenhet för grova verbala överdrifter.  Denne grundare till det regerande AK-partie­­t, Rättvise- och utvecklingspartiet, var premiärminister i det befolkningsmässigt snabbt växande Turkiet åren 2002–2014. Detta var innan han med starkt väljarstöd blev republikens president.

Då var detta ett i huvudsak ceremoniellt och representativt ämbete. Som landets statsöverhuvud skulle det vara Erdogans uppgift att stå över partipolitiken, en hederskodex denne auktoritäre man nästan direkt valde att bortse ifrån. I stället gjorde han sig, även som president, till sitt värdekonservativa muslimsk­nationalistiska AK-partis förlängda arm och fortsatt viktigaste partiföreträdare.

Siktet ställdes redan då in på att omvandla Turkiet till en presidentstyrd stat, dessutom med ett avskaffande av ämbetet som premiärminister – och då förstås med Erodgan själv som dess nye okrönte sultan i det tidigare så mäktiga och stora Ottomanska rikets anda.

I en folkomröstning, på självaste påskdagen den 16 april, ska turkarna alltså säga sitt ja eller nej till en sådan konstitutionell förändring – och maktkoncentration till en enda person, presidenten.

Inte så litet beror de verbala hoten och anklagelserna på att den numera allt tydligare muslimsk­nationalistiske och auktoritäre Erodgan inte längre förmår hålla tillbaka sin omättliga aptit efter att bli en vår tids Kemal Atatürk, han som blev den mod­­erna turknationalistiska republikens grundare för snart hundra år sedan och gavs efternamnet ”turkarnas far”. Det är inget litet anspråk.

Helt nyligen utryckte samme Erdogan i ett tal att ”inga européer eller västerlänningar kommer gå säkra på sina gator”, ett  rent fysiskt hot från en statschef riktat mot turister, affärsmän och utlänningar på besök.

KD öppnar för att se över lagstiftning

Sena aborter. KD: "Vi kommer att vara grindvakter" Om inte läkarna ser till att det i praktiken finns en säkerhetsmarginal mellan sena aborter och den tidpunkt då det går att rädda för tidigt födda...

Militanta postmodernister gräver demokratins grav

Ledare Få epoker i Europa har präglats av en sådan bred uppslutning bakom begrepp som demokrati och alla människors lika värde som vår. Samtidigt är det...