Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
Psalm 24:7

Världen idag

Svältkatastrof hotar omkring 800 000 i Haiti

Grödorna är förstörda, boskapen har dött och torka har gjort att det knappt finns något rent dricksvatten. I sviterna efter orkanen Matthew lider 800 000 invånare i Haiti av akut matbrist. – Läget är i princip allvarligare än direkt efter orkanen, säger Torbjörn Vårsaga, som just varit där tillsammans med hjälporganisationen Hoppets stjärna.

Nyheter · Publicerad 07:01, 13 feb 2017

I början av oktober slog orkanen Matthew till med full kraft mot den fattiga önationen Haiti. Träd blåste ner, hus förstördes, boskap dog – och över tusen människor miste livet. Därefter drabbades många av vattenburna smittsjukdomar, såsom kolera.

Sedan i höstas har därför Hoppets stjärna gjort tre nödhjälpsinsatser, men på grund av en rad incidenter hotas nu republiken av massiv svält. Enligt organisationen lider 800 000 haitier av akut matbrist. Haiti är ett fattigt land, så även myndigheterna har begränsade möjligheter att hjälpa sina invånare.

Trots att det gått fyra månader efter katastrofen har människor fortfarande inte kunnat bygga upp sina liv igen – snarare är läget värre – rapporterar hjälporganisationen Hoppets stjärna.

– En rad olyckliga faktorer har bidragit till det rådande krisläget. 60 procent av Haitis jordbruksprodukter odlas i den värst drabbade regionen, och där förstördes över 75 procent av alla grödor, säger fotografen Dennis Thern i ett pressmeddelande från organisationen.

Förhoppningen var att vegetationen skulle börja återhämta sig några månader efter orkanen. Istället inträffade den värsta torkan på 15 år och skörden uteblev.

– Det regn som normalt faller två till fyra gånger per månad under denna period har uteblivit helt, säger Dennis Thern.

Ytterligare en effekt av det uteblivna regnet är att det saknas dricksvatten. Hela 750 000 haitier är, enligt Hoppets stjärna, utan rent dricksvatten.

Men problemen slutar inte där. När regnet väl kommer är det endast 18 procent av landets jordbrukare som har utsäde att plantera. Dessutom har sädesslaget milo – den enda gröda som kan skördas i januari – förstörts av landsomfattande sjukdomsangrepp.

– Den kallas ”fattigmat” här i Haiti eftersom den är det enda som håller de mest utsatta vid liv i januari. Utan den har de inget, säger Antonio Boursiquot, projektansvarig för Hoppets stjärna i Haiti.

Torbjörn Vårsaga kom hem 27 januari från två veckor i Haiti och har intrycken i färskt minne. Tillsam­mans med ett team var han utsänd till landets södra delar, som drabbades hårt av orkanen. Det är här som Hoppets stjärna stöttat med matpaket och tanken med besöket var att följa upp och se om matleveranserna hade hjälpt.

Teamet kom till byn Debouchette och Torbjörn Vårsaga berättar att människorna, så fort de såg Hoppets stjärnas logotyp, hade tänkt, ”Nu kommer hjälpen!” och därför skockades runt teamet.

– Det skar i hjärtat när man såg besvikelsen hos dem när de insåg att vi bara skulle fråga hur det hade gått, berättar han och säger det var först när folk kom fram till dem som han verkligen insåg hur illa läget var.

Hoppets stjärna-medarbetarna fick veta att nödhjälpspaketen utgjort skillnaden mellan liv och död för många, men att folket fortfarande inte lyckats få några grödor att växa.

Torbjörn Vårsaga gick runt i de två kustbyar teamet besökte för att se på förödelsen.

– De allra flesta hus byggs av lera, eftersom murbruk är för dyrt, så de klarar inte regn. Det var ingenting kvar av de husen, säger han.

Han berättar att människor hade gjort vad de kunnat för att återuppbygga husen av spillrorna, men att resultatet var allt annat än idealiskt. En 65-årig kvinna berättade för honom att hon varje natt blir biten av kryp och insekter på grund av det undermåliga skjulet.

Under en av Torbjörn Vårsagas promenader fick han syn på en man som stod och snickrade under ett plåtskjul.

– Jag undrade vad han snickrade på, så jag tittade lite noggrannare. Då såg jag att det var en kista. En barnkista, berättar han.

Han säger att haitierna är väldigt konktret inriktade på att försöka klara sig.

– Det är ingen som delar med sig av sin sorg eller oro. I Sverige är döden något som gör att livet stannar upp. Där kan de stå och snickra på en kista i ena stunden, och gå och gräva efter någon gammal sötpotatis i nästa. Döden är något som de accepterar som en del av livet.

Under de första två nödinsatserna delade Hoppets stjärna ut 1 300 matpaket per gång, där varje paket avsåg att räcka för en familj i sex till åtta veckor. Men det var långt ifrån tillräckligt.

– Vi är inte Unicef eller Röda korset med stora tillgångar. Vi kan endast hjälpa i viss utsträckning, säger Torbjörn Vårsaga.

Har ni sett de stora organisationerna på plats?

– Nej. I de två byar där vi var sa alla, ”Ni är de enda som har kommit”.

Torbjörn Vårsaga tror att det kan bero på att insatser främst har riktats till den norra delen av landets södra halvö, och att de flesta gjordes direkt efter orkanen. Men insatser är minst lika viktiga nu, menar han.

– Här har nöden faktiskt ökat. Många människor säger: ”Livet var till och med bättre direkt efter katastrofen.”

Är människor arga för att de inte får hjälp?

– Jag märkte inte av något sådant, tvärtom. Människor ville uttrycka sin tacksamhet för det lilla som nått fram. De var otroligt glada över att det finns någon långt bort som bryr sig om dem.

Torbjörn Vårsaga ser inte ljust på framtiden för Haiti. 1925 var 60 procent av landet täckt av regnskog, men nu har så pass stora delar av den huggits ner – bland annat för att användas som ved – att endast två procent återstår.

– När stormarna kommer blir det så mycket värre utan träd. Och för varje orkan som kommer blir det färre träd, eftersom ett ensamt träd kan inte stå emot vindarna. Det är en ond cirkel, säger Torbjörn Vårsaga.

Han fick dock vara med och göra nöden lite mindre innan han åkte från Haiti. Teamet bad nämligen Hoppets stjärna om att få medel till en tredje matpaketsleverans – och det fick de. Så det sista Torbjörn Vårsaga gjorde innan han lämnade önationen var att numrera matkuponger; han hann dock inte vara med att dela ut dem.

– Det kändes lite vemodigt på planet hem. Men jag vet att matpaketen gör nytta, säger han.

Har människor en tro på Gud mitt i allt?

– Jag frågade människor om de kände att deras tro blev prövad. Men de resonerade inte så. Många sa i stället: ”Utan en tro skulle jag inte ha någon kraft.” Och när jag frågade vad som gör dem glada, fick jag alltid samma svar: "the Lord", Herren.

Vill du hjälpa offren på Haiti?
Kontakta Hoppets stjärna (www.starofhope.se) för information om deras stödinsamling.

Där kan de stå och snickra på en kista i ena stunden, och gå och gräva efter någon gammal sötpotatis i nästa. Döden är något som de accepterar som en del av livet.

Barnens bästa trumfar över de vuxnas drömmar

Gästkrönika Jens Charlieson Allt handlar inte om en människas sexuella läggning. Jag vet att man gärna vill sortera in frågor och åsikter i de fack där de har placerats...