Herren har ställt sin tron i himlen, hans konungavälde omfattar allt.
Psaltaren 103:19

Världen idag

Antje Jackelén vid presskonferensen efter biskopsvalet. Foto: Stig-Åke Jönsson / TT

Siewert Öholm: Jackelén måste förstå saklig kritik

Nyheter · Publicerad 16:19, 4 dec 2013

Jag känner ett visst obehag inför att skriva den här texten. Jag vet att jag utmanar starka krafter som inte tycks väja för någonting när det gäller att misskreditera dem som inte följer med på tåget. Jag menar inte "andliga " krafter, utan alldeles vanliga högljudda och skrikande åsiktsmaskiner med tunga resurser bakom sig som Dagens Seglora, Biskop Brunne i Aftonbladet med flera.

I helgen visades taktiken upp i all tydlighet. Det började i radions nyhetssändningar, där näthatet mot Jackelén presenterades. Hon fick själv uttala sig med berättigad sorg i rösten, men där allt näthat i kommentarsfälten ändå kom från SD-folk eller fundamentalister. Allt näthat ska kraftfullt förkastas, men får inte heller användas. Tyvärr klumpade Jackelén delvis och förrädiskt samman näthatet med varje kritik av såväl hennes teologi som hennes så kallade religionsdialog. Det blev både nationalism och islamofobi. Jackelén ställer sig sedan själv över kritiken med klassiska "där argumenten tryter tar personangreppen över".

Dagen efter, i söndags, fullföljs taktiken "Tysta Jackelén­motstånd­et" med en artikel på DN Debatt av Jackelén själv. Där hänvisas kritik av hennes teologi och politiska ställningstaganden till extremisthörnan. Med bibliskt symbolspråk, kanske man kan säga att alla kritiker görs till spetälska som ska isoleras. Även om Jesus gjorde tvärtom. Sen kommer bloggarna och supportrarna till hennes stöd under söndagen, stödupprop skapas och på måndagen hånar Dagens Seglora och Seglora Smedja i vanlig ordning alla som bara tror sig följa Svenska kyrkans egen trosbekännelse, bland annat om jungfrufödseln och Jesus som enda vägen till Gud. Möjligen ska det tydliga mediemönstret tolkas som osäkerhet om vem denna ärkebiskop electa verkligen är. Var kommer hon ifrån, vad tror hon på och vad vill hon.

Lika bra att säga det på en gång: Jag tillhör dem som menar att valet av Antje Jackelén var djupt olyckligt. Jag är inte ensam om tveksamheten. Kritiken har varit hård i såväl kristna som sekulära sammanhang. "Svenska kyrkan har fått en Pastor Jansson till ärkebiskop", har några ironiserat. Vi minns säkert Hasse och Tages odödliga sketch om pastorn som "inte har några bestämda åsikter om någonting", "Livet är som en påse, tomt och innehållslöst, om man inte fyller det med något". Men jag tar risken att fråga vidare. Normalt brukar man ju respektera demokratiska val och förlorarna anpassar sig. Men här finns en skillnad, och det är den vi måste kunna tala om utan att vare sig tystas eller låsas in i suspekta mörkerhålor.

Det finns minst tre huvudfrågor i kritiken mot Jackelén som hon behöver besvara innan hon installeras i sitt nya ämbete. Det gäller hennes förhållningssätt till kyrkans bekännelse om Jesus. Det gäller hennes religionsdialog, och påståendet att muslimer och kristna tillber samma Gud. Det gäller hennes märkliga samband med DDR-spionen, lundaprofessorn och senare prästen i Svenska kyrkan.

Jag är inte teolog, men jag frågar för att jag är intresserad av innehållet i kristen tro. Jag vill inte vara illvillig, men jag är nyfiken både som journalist och kyrkomedlem. I motsats till Jackeléns text i DN tycker jag att det är en självklarhet att kyrkans ledare måste avkrävas tydlighet och precisering av trons innehåll. Att som biskop avfärda jungfrufödseln som symbolik, eller bilden av Jesus i Nya testamentet som tankekonstruktioner (KG Ham­mar) skapar nya frågor. Jackelén måste förklara om Jesus menar något annat när han själv säger: "Jag är vägen, sanningen, och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig."
Som av en tillfällighet illustreras Jackeléns DN-artikel med ett möte mellan vår tids inneprofet, buddhisten Dalai Lama. KG Hammar ser sig själv som "en liten buddhist innerst inne". Gör hon det också?

Här kommer tydligt nästa fråga in, den om religionsdialogen. Inför valet gled hon i svaret om vem som är störst, Jesus eller Muhammed och hon försvarar sitt valspråk, Gud är större, med en tolkning av en text i 1 Johannes brev 3:18. För mig handlar den texten och det stympade citatet om själavård, och möjligen dialog med sitt samvete. Inte dialog med islam eller Dalai Lama. Valspråket "Gud är större" är direkt olämpligt i vår tid eftersom det i dag är ett militant islamiskt stridsrop mot kristna och judar. Det är helt enkelt en billig flört i en ogenomtänkt religionsdialog.

Det tredje problemet med Jackelén är hennes bakgrund och kontakter med DDR-spionen, professorn och prästen i Svenska kyrkan. Varför tenterade just han henne, enligt hennes egen uppgift. Fanns det kontakter i den tiden som borde vara kända i dag? I praktisk handling kanske hennes israelantipatier kan spåras här. I hennes julkrubba i Lund förra året hånade hon Israels säkerhetsstängsel med att låta en mur gå rakt genom Betlehem. Radikalt. Kanske, men mer kvasiradikalt.

Jag tror inte att Antje Jackelén ska räkna med att seriösa frågor och kritik kommer att tystna. Det kan bara ske genom seriösa förklaringar från henne själv, inte genom välvilliga stödkampanjer.

Siewert Öholm
redaktionen@varldenidag.se

Läkarförbundet: Dödshjälp fel väg

Vård i livets slutskede. Att tillsätta en statlig utredning om dödshjälp är inte rätt väg att gå. Det menar Sveriges läkarförbund vars ordförande Heidi Stensmyren skrev en...

SVT-direktören hotar yttrandefriheten inifrån

De politiskt korrekta. Åsiktskorridorens aktiva vardagsarbetare. Löjligt svassande arméer av anpassliga åsiktsbärare, som vet hur man skall uttrycka...