Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
Ordspråksboken 10:32

Världen idag

"Bakom den ena dörren i korridoren blev barn hjälpta till livet. Och bakom den andra aborterades de. Det kändes helt vansinnigt", berättar Annika. Foto: Tore Meek / NTB / TT

Såg foster dö, kunde inte utföra aborter

Barnmorskan och narkossköterskan Annika arbetade i många år med samvetsfrihet i ett av Sveriges landsting. Hon tycker att frågan om abort slarvas bort inom vården, och att alltför få kollegor vågar erbjuda oplanerat gravida kvinnor ett alternativ till abort.

Nyheter · Publicerad 00:01, 17 feb 2017

Annika vill vara anonym, till följd av det hätska mediala klimatet kring abortfrågan. Men hon berättar för Världen idag att hon som 18-årig undersköterska hade två upplevelser som gjorde att hon tidigt beslöt att aldrig vara med på en abort.

Först hittade hon av misstag delar av ett foster som aborterats med en sugpump. Något senare fick hon vara med när en äldre barnmorska dränkte ett aborterat foster i en spann.

– Jag hade just varit med på ett kejsarsnitt, när en äldre sjuksköterska sa åt mig att komma med mig, berättar Annika.

– Hon höll i en rondskål med lite cellstoff över, gick in i sköljen och fyllde en blå plasthink med vatten. Sedan tog hon bort cellstoffet – och där låg ett aborterat barn, i vecka 20 ungefär. Det låg och flämtade och hon välte ner det i hinken för att dränka det.

Efter en stund tog sjuksköterskan upp fostret igen och la det på diskbänken.

– Det låg fortfarande och flämtade. Då la hon cellstoff över och gick ut.

Annika berättar att hon chockades starkt av upplevelsen.

– Bakom den ena dörren i korridoren blev barn hjälpta till livet. Och bakom den andra aborterades de. Det kändes helt vansinnigt, och blev något som påverkade hela mitt yrkesliv, säger hon.

Efter detta beslöt Annika, som vidareutbildade sig till barnmorska och narkossköterska, att aldrig personligen befatta sig med aborter.

– En gång, alldeles i början, försökte jag övervinna mina känslor och söva en kvinna inför en abort. Men det gick bara inte och en annan tog över, säger hon.

– Kvinnor får göra abort precis som de vill, men jag kan inte vara med. Var jag än har arbetat har jag gjort det klart, och även om det ibland uppfattats som lite krångligt, så har det alltid löst sig.

Under många år arbetade Annika med underförstådd samvetsfrihet. Så blev det inte för Ellinor Grimmark, som nekades arbete som barnmorska om hon inte gick med på att delta i aborter, och som sedan tog upp en rättslig strid mot region Jönköping.

– Det är fruktansvärt med alla påhopp som Ellinor har utsatts för i media. Det är en enorm press på att man inte ska tycka som hon, säger Annika.

– Samvetsfriheten kopplas hela tiden till aborträtten, som inte har med saken att göra. Det handlar om att man inte vill ta hänsyn till min integritet och mitt samvete. Inte ens facket gör det, och det är en skandal.

Annika konstaterar att samvetsfriheten inte urholkat aborträtten vare sig i Norge eller Danmark, och undrar hur diskussionen kommer att gå den dag som Sverige tillåter dödshjälp.

– I båda fall förväntas vårdpersonal hjälpa till att ta ett liv. Jag vet bara att om jag hade gjort våld på mig själv och mitt samvete i alla år, så skulle jag varit psykiskt sjuk vid det här laget, säger hon.

Något annat som Annika slagits av är hur slentrianmässigt barnmorskor och läkare förhåller sig till abort när det gäller oplanerat gravida kvinnor.

– Jag har ju hört hur snacket bland barnmorskorna gått genom alla år. För många är det självklart att en oplanerat gravid kvinna ber om abort och också ska göra abort, säger hon.

– Men när man är gravid rusar hormonerna, man blir väldigt labil, känner sig pressad och ser ingen utväg. Jag har mött så många kvinnor som i den situationen vräkt ut sin ångest över mig. Men när andra barnmorskor snabbt säger att abort är ett klokt beslut försöker jag dämpa paniken och resonera sakligt.

Kvinnors ångest gäller allt från omvärldens reaktion, rädsla för att inte kunna bli en bra förälder och oro över att bli lämnad av barnets pappa.

– Här får man bara ta sig tid. Hjälpa dem att löpa hela vägen ut i tanken och formulera sin oro, och kanske att utmana sin egen självbild. Det viktigaste är att beslutet, vilket det än blir, inte fattas i ren panik utan känns någorlunda genomtänkt, säger Annika.

– Och det är många kvinnor som ändrat sig efter våra samtal, och som tackat mig efteråt.

Annika heter egentligen något annat.

[Fostret] låg och flämtade och hon välte ner det i hinken för att dränka det.
Det är många kvinnor som ändrat sig efter våra samtal, och som tackat mig efteråt.

”Religion är opium för folket!” sa kommunisten Karl Marx. Hans materialistiska historieuppfattning står i skarp kontrast till en biblisk världsbild.

Gästkrönika Torbjörn Freij ”Religion är opium för folket!” sa kommunisten Karl Marx. Hans materialistiska historieuppfattning står i skarp kontrast till en biblisk världsbild....