Med levande teologi i kyrkorummet

Med levande teologi i kyrkorummetKyrkan i Saltsjöbaden kan kallas Saltsjöbadens kyrka, men hellre sitt officiella namn: Uppenbarelsekyrkan. Kyrkvärden Sven Åke Cason, en trotjänare i församlingen sedan många år, visar runt.

Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden är en hel och sammanhållen teologisk och konstnärlig värld, tillkommen vid en tid då medeltidens tunga enkelhet uppskattades och den ungkyrkliga förnyelsen föddes.
Finansiär och initiativtagare var industri- och bankmannen Knut Agathon Wallenberg. Hans favoritbibelord är något av ett kyrkans motto. Det finns i det gravkapell som iordningställdes för honom och hand maka, och är hämtat ur Pauli brev till romarna: "Lever vi så lever vi för Herren, och dör vi så dör vi för Herren. Vare sig vi lever eller dör hör vi Herren till."
Till arkitekt kallades Ferdinand Boberg, känd för bland annat Thielska galleriet, Posthuset och Rosenbad i Stockholm. Han hade besökt och studerat bysantinska kyrkor. Och det bysantinska inslaget är påtagligt. Färgsättningen har mycket guld, på en del platser finns mosaiker.
Boberg vände sig till Nathan Söderblom, som då var professor i i Leipzig, och bad om ett program för kyrkans utsmyckning. Den blivande ärkebiskopen såg möjligheten att i ord, bild och symbol förverkliga vad han kallade sin "levande älsklingstanke": "Tron på Guds fortlöpande uppenbarelse i historien".

För utsmyckandet kallade Boberg några av Sveriges främsta konstnärer.
Portarnas är Carl Milles verk. Konstprofessorn Olle Hjortzberg ansvarade för figuralmålningarna. Ansiktena av dem som på olika sätt bidrog till kyrkan målade han in i skaran jordiska tillbedjare, till vänster om symbolen för trons mysterium, Guds tron, ovanför valvbågen in till koret. Uppenbarelsekyrkan blev en välbalanserad och nyskapande kombination av influenser från Bysans med inslag av svensk nationalromantik.
Carl Milles märkliga bronsportar gestaltar i två serier reliefer det mänskliga livets dubbelhet, sorg och glädje, framgång och motgång.
Ovanför portarna vakar två små änglahuvuden. Den vänstra portens reliefer gestaltar arbetets möda, människans skuld, dödsfruktan och meningslöshet. Handtagen på denna sida är formade som hopslingrade ormar runt en djävulsgestalt. Den högra portens reliefer visar det frälsta livet: arbetets glädje, hoppet inför döden, syndernas förlåtelse, förtröstan på Gud.
Här är dörrens handtag en rosenkrans kring ett krucifix, fästat i Guds uträckta hand. Man kan undra över dessa symboler för katolsk fromhet i en kyrka, där Martin Luther och Gustav II Adolf är avmålade i koret. Är det Nathan Söderbloms ekumeniska öppenhet för det katolska, liksom för det ortodoxt-bysantinska, som här kommer till uttryck?

Milles gestaltade även altaret i vit marmor från Carrara. Längs altarbordet valde Söderblom fyra nyckelscener ur evangeliet: Jesu bergspredikan, äktenskapsbryterskan (Joh. 8), Jesu bönekamp i Getsemane inför korsdöden samt lärjungarnas möte med den uppståndne på vägen till Emmaus.
Det gamla förbundet representeras av väggmålningar av Abraham och Mose, Elisa och Jesaja i långhuset. Frälsningsuppenbarelsens förelöpare utanför den judiskt-kristna traditionen gestaltas av Sokrates och Platon, som samtidigt är vittnesbörd om rymligheten i Söderbloms uppenbarelseuppfattning.
Även Olle Hjortzbergs målningar i koret vill vittna om Guds fortsatta uppenbarelse i tiden efter Kristus, allt från fornkyrkan fram till lutherdomen. Här möter oss kyrkofadern Augustinus, Ansgar, den heliga Birgitta, Martin Luther och Gustav II Adolf.

Predikstolen är smyckad med bibelord, i en typografi som påminner om den gotiska silverbibeln, ett kulturarv som numera finns i Uppsala.
Även detta grepp kan tolkas som en hänvisning till ett större allmänkristet sammanhang, där Guds ord verkat.
Kyrkan är dekorerad med ord och symboler som ska erinra om trons tre artiklar, som är gemensammma för alla riktningar med rätt att kallas kristna.
Den första, om Gud Fader som himmelens och jordens skapare, står målad i halvcirkelform på långhusets östra mur. Den andra, om Frälsaren och frälsningen, på krucifixbalken i triumfbågsvalvet. Runt korets kupol den tredje: Vi tro ock på den helige Ande.
Triumfbågsvalvet skildrar Jesu tid på jorden och uppenbarelsens höjdpunkt i Nya testamentet. Där finns de båda stora apostlarna, Petrus och Paulus, tillsammans med två änglar samt de fyra evangelisterna, allt snidat av Carl Milles.

När kyrkan invigdes på Eriksdagen den 18 maj 1913 uruppfördes en "Uppenbarelsekantat", nykomponerad av Hugo Alfvén och byggd på bibelord som Söderblom valt ut. Sedan dess klingar den ut i valven vart femte år den 13 maj, berättar Cason. Senast hände det 13 maj i år.
Uppenbarelsekyrkan framstår som ett monument över Söderbloms andliga grundtankar. Han och konstnärerna formade kyrkan i Saltsjöbaden som en lovsång till Guds frälsningshistoria. Sveriges då främste industrialist betalade. Genom utkorade individer, som ingår i Guds historia, förmedlas Guds uppenbarelse, så att en frälst, troende och tillbedjande mänsklighet framgår.
Uppenbarelsekyrkan i Saltsjöbaden är värd ett besök. Se, lyssna och läs den. Du blir inte besviken.

Axel W Karlsson
redaktionen@varldenidag.se