"Massiv desinformation kan ha trasat sönder mordutredningen"

"Massiv desinformation kan ha trasat sönder mordutredningen"Redan dagen efter mordet hävdade Sovjetunionens statliganyhetsbyrå Tass att det var CIA som låg bakom mordet. Uttalandetföljdes upp av en artikel i Pravda, som menade att de politiskahögerkrafterna låg bakom: "De skyldiga finns bland dem som vill drivahela länder mot höger".
Georgij Arbatov, sovjetisk politiker som satt med i Palmekommissionen,hävdade två dagar efter mordet i regeringsorganet Izvestia, att Palmesfiender fanns bland dem som ogillade Palmes avståndstagande frånapartheid och engagemang för nedrustning.

Redan en vecka efter mordet lämnade diplomaten Sverker Åström inen promemoria till Palme-utredningen som spekulerade i om Sydafrikalåg bakom mordet. Anders Ferm, även han knuten till Palmekommissionen,lämnade några dagar senare in en promemoria som hävdade att Sydafrikahade motiv att mörda Palme.
År 1994 tog även Pierre Schori kontakt med Palme-utredningen, med teorier om Sydafrikaspåret.
Åren efter mordutredningen pekade små svenska tidningar långt ut påvänsterkanten (Proletären, Internationalen och Norr-skensflamman) utett antal poliser som delaktiga i en högerkonspiration, vilket leddetill att tidningarna dömdes för förtal i domstol.

I flera decennier var Ebbe Carlsson mörkläggare i en radpolitiska skandaler kring socialdemokraterna. När Bordellhärvan höll påatt brisera i mitten av 1970-talet, där höga s-politiker utnyttjatminderåriga flickor i den bordell som den polska säkerhetstjänstenanlitade, klev Ebbe Carlsson in som dementimaskin.
När vänsterterrorister från Baader-Meinhofligan ockuperadeVästtysklands ambassad i mitten av 1970-talet försvårade Ebbe Carlssonpolisens arbete genom att försöka ta befälet över polisstyrkan.
Han fungerade också som mörkläggare när Sjukhusspionen avslöjades år1975, där det framkom att socialdemokraterna hade en egenspionverksamhet.

Ebbe Carlsson spelade en central roll i mordutredningen efterPalmes död. Det blev han som fick uppdraget att utreda Olof Palmesprivatliv. Han kontaktade även sin vän Sverker Åström kort efter mordetmed frågan om han kunde bli mordutredningens rådgivare iutrikespolitiska frågor.
Ebbe Carlsson spelade en central roll även efter Holmérs avgång – medstöd från justitieminister Anna Greta Leijon. När Ebbes illegala planerpå avlyssning avslöjades, drogs en justitieminister, en rikspolischefoch en säpochef med i fallet.

Det var byråchef P G Näss på Säpo som skulle utreda eventuellapolisers inblandning i Palmemordet. Näss själv menade att mordetantingen begåtts av en ensam gärningsman eller av en mycket stororganisation.
Näss redovisade sina utredningsresultat till Hans Holmér, som gjordeden slutliga bedömningen. Näss lilla grupp inom Säpo arbetade inte somen parallell mordutredning:
– Nej, långt därifrån. Vi sysslade med att handlägga dom tips vi fickin, göra dom utredningsåtgärder vi bedömde vara möjliga och nödvändigaför att se om det fanns någon möjlighet att komma vidare med tipseteller ej, sade Näss till Granskningskommissionen.
Näss konstaterade att Säpo inte fått ett konkret uppdrag att utredamöjligheten av att det inom svensk polis fanns en sammanslutning somkan ha konspirerat för att rikta sig mot landets statsminister.

P G Näss utsattes en tid efter mordet för en omfattandesmutskastningskampanj iscensatt av Ebbe Carlsson, som anklagade Nässför att vara KGB-spion. Ebbe Carlsson fick stöd av sin nära vän CarlLidbom, som i egenskap av regeringens Säpoutredare kunde rikta skarpkritik mot Näss.
I Coq Rouge, Jan Guillous premiärbok om den svenske agenten CarlHamilton, som gavs ut ett halvår efter mordet på Olof Palme, framställsSäpochefen Henrik P. Näslund (omskrivning av P G Näss) i ofördelaktigdager och som den Hamilton, med sin marxist-leninistiska bakgrund,hatade.

Ruben Agnarsson
ruben.agnarsson@varldenidag.se