Ingen är som du, Herre. Du är stor, och stort och mäktigt är ditt namn.
Jeremia 10:6

Världen idag

Kristen tro måste bli precis som när Jesus blev människa, att den får bli händer fötter och armar, säger pastor Daniel Alm. Foto: Samuel Björk

”Lite Arga pastorn kanske inte är så dumt i bland”

Nyheter · Publicerad 00:00, 9 nov 2012

Hur ska församlingen komma ur sin sömn? Hur ska kärleken bli synlig i gärningar? Svaret finns i Jakobs brev, åtminstone om man får tro Daniel Alm, pastor i Pingst i Västerås, som nyss gett ut boken "Praktisk kristendom".

VÄSTERÅS Efter en gudstjänstserie i hemförsamlingen i Västerås med temat Praktisk kristendom, väcktes en maning inom församlingens pastor Daniel Alm att få ut tankarna i skrift.
Det har resulterat i boken Praktisk kristendom, som gavs ut för ett par veckor sedan.
Boken är grundläggande en kommentar till Jakobs brev i Nya testamentet. Texten från Bibeln varvas med betraktelser och med vardagliga novelliknande berättelser om en pastors vardag, när han möter de olika tankar och problem som Jakob tar upp i sitt brev.
– Det som är så underbart med Jakobs brev är, att samtidigt som det är som Nya testamentets vishetslitteratur, likt Psaltaren och Ordspråksboken, så är han också oerhört tydlig. "Ni har inget för ni ber illa" säger han ju, påpekar Daniel Alm när Världen idag träffar honom i Pingstkyrkan i Västerås.
– Jag brukar skoja och säg att Jakob, han är som Arga pastorn, skrattar Alm och hänvisar till tv-programmet Arga snickaren.
– Han styr upp affärsmän, han talar om hur man diskriminerar folk i församlingen  och ändå landar hela brevet i väldigt mycket barmhärtighet.
Daniel Alm är imponerad av det direkta och tydliga i Jakobs brev och konstaterar att man brukar säga att Jakob inte talar så mycket om Jesus utan mer som Jesus.
– Det är nästan som att höra bergspredikan, säger Alm.

Att hålla sig på vägen, mellan dikena "nåd" och "gärningar" är det som är den stora utmaningen, menar Daniel Alm.
– Historiskt är ju det ett "problem" för Jakobsbrevet. Martin Luther kallar det för en "halmepistel". Han har svårt för det utifrån just den förkunnelsen om rättfärdiggörelse genom tro endast.
– Jag menar att det är så att Jakob har ingen annan lära av rättfärdiggörelse, men däremot är han det här tydliga som säger att om Guds kärlek bor i dig, då tycker jag det borde märkas. Han tar det till att vi inte är frälsta av goda gärningar, men vi är frälsta till goda gärningar. Nådesbudskapet kan ju aldrig innebära att man inte ska göra gott med sitt liv. Han menar att "du har ju fått det, ge det då vidare".
Alm hänvisar också till danske filosofen Søren Kirkegaard som beskriver Jakobs brev som Nya testamentets bästa eftersom det är så fullt av praktik.
– Det är klart att vi pendlar, men just nu tror jag att vi, vårt eget folk och jag själv, behöver en utmaning. Att kristen tro får bli precis som när Jesus blev människa, att den får bli händer fötter och armar och att det faktiskt finns ett värde i att man gör någonting, säger Daniel.

Församlingen är platsen där vi lär oss både om frälsningen och om hur vi fortsätter leva det här livet, menar Daniel Alm.
– Kyrkan samlas till gudstjänst, och då är det ju något speciellt som uppstår, men det är inte allt den är. Ett glas vatten till den törstige, det är också kyrkan. Att predika evangeliet för den som inte tror. Det är när vi delar upp det som vi hycklar, säger Daniel och lyfter samtidigt en varnande hand för att fastna i en sorts konsumtionskristendom.
– När ledarskapet i en församling bara betjänar, föder fåren, så blir det en viss sövande faktor i bänkraden. Man lyssnar på en typ, säger Alm.
– Men om denne ende, genom sitt sätt att vara, utrustar och ser till att folk kommer i funktion, då har ledaren fyllt sin funktion.
Det får aldrig handla om en persons show, menar Daniel, att den enskilde medlemmen supportar den personen och på sätt fyller sin kvot av de gärningar som Jakob talar om.
– Han har frälst oss och kallat oss med en helig kallelse – det är ju något generellt. Kyrkan är kallad till tjänst. Där vi också måste bli bättre är hur vi predikar och undervisar så att man inte får den här sövande effekten. Ta Herdepsalmen som ett exempel, där det står "Han för mig till vatten där jag finner ro". Det är något med ett andligt ledarskap som visar: "Här har du vattnet, du måste dricka".
– Jag uppfattar Jakobs bok som en kokbok mer än en färdig meny att bara äta. Du får jobba i köket, vara i verkstan och göra något i stället för att bara äta färdiglagade rätter. Du kan vara med och förbereda.

Något som Daniel Alm trycker på i sin bok är församlingens "vi" och att man ska känna att man "är kyrkan". Jag ber honom utveckla sitt resonemang.
– När det står om de heliga i Nya testamentet så står det i plural. När Jesus lär oss att be, så lär han oss att be "Fader vår, som är i himmelen", inte "Fader min". Det är någonting som du aldrig kan komma runt som bibelläsare av Nya testamentet: Du kan inte välja bort dina syskon. Du måste ingå i kyrkan om du är kristen. Det är inte valbart.

Men är det inte tillräckligt att man tillhör den "universella församlingen"?
– Det tror inte jag, för i Nya testamentet så ser man ändå väldigt tydligt att de faktiskt tillhörde. Sedan har kyrkan en tragisk historia av mycket splittring, men själva ursprunget är ju ändå att det fanns en församling i en stad. Den var väldigt tydlig och synlig, och den tillhörde man som troende.
– Det är inte så att församlingen, ta vår församling, är fläckfri och att det inte finns några problem, men ändå är det så att Guds församling är alltid värd respekt, konstaterar Alm och menar att han vill tona ner den personlig vision, kallelsen och gåvorna.
– Det är viktigt, men det är inte så att en församling är till för enskildas självförverkligande. En församling är till för människors frälsning, för att människor ska komma till tro och tjäna Gud. Om det stannar vid att jag måste få utrymme för min gåva, då är det egentligen en egoism djupast sett bakom det. Det måste man bekämpa i sitt eget liv, inte minst som pastor, säger Daniel Alm.

Undervisningen har givetvis satt sin prägel på Väste­rås­för­sam­lingen. Alm berättar om hur man upplever en förnyad bibelrespekt. Ett förändrat sätt att predika, man undervisar hellre från hela bibelböcker och tillämpar det i cellgrupperna.
– Vi vill inte att det ska vara att pastorn delar med sig av sina grejor utan mer att det ska förändra mig och oss. I takt med att respekten för Bibeln växer i församlingen så bär församlingen mer frukt, och det tycker jag ändå att vi ser, säger han och berättar hur man har fått se många nya människor, människor kommer till tro – allt i en kultur och en miljö där jag han upplever att församlingen mår väl.
– Jag kan inte ge någon tillväxt, ingen människa kan fixa det, det är Gud som ger det livet, men vi kan kämpa för att det där livsfröet får vara i god jord. I en sund och balanserad miljö där man ändå är hängivna Gud.
– Om vi kämpar för att hålla församlingen frisk och sund, som jag uppfattar att Jakob gör, då kommer Gud att hålla den vid liv. Det är Gud som ger livet.

Han vill också trycka på att attraktionskraften i församlingen är den samma i dag som den alltid har varit, nämligen kärleken.
– Jag tror att om folk kommer till en gudstjänst, eller gemenskap där kristna möts på något sätt och de känner att de är bra produktion, så kanske det kan imponera lite grand. En bra predikan kan betyda mycket, men det är få saker som betyder så mycket som att man känner att de genuint bryr sig om mig, att det finns en genuin kärlek. Det är nog det enskilt viktigaste, säger Alm och hänvisar till historikern Eusebius som berättar om när aposteln Johannes på sin ålders höst bärs fram till församlingen i Efesus och bara har två ord att säga till församlingen: "Älska varandra".
– Det berättas om att detta sätter i gång en väldig rörelse i församlingen och många människor kommer till tro.
– Relationen, själva det livet, måste komma före teologin. Det är ju relationen som öppnar upp mottagligheten för att höra och ta del. Sen kan vi komma i funktion så småningom, säger Daniel och konstaterar att man inom folkväckelsetraditionen har haft synen att man blir frälst och sedan kommer med i gemenskapen.
– Nu är det så att du kommer med i gemenskapen och blir frälst och det kan ibland vara jobbigt för en församling att härbärgera det skiftet.

Jakob gör en realistisk analys av något han själv är ansvarig för, utan att tappa tron, menar Daniel Alm.
– Han är en troende realist. Han gör inte bara analysen och blir cynisk, för vi har tyvärr också ett sådant inslag i vår tid, gentemot kyrkan. Han gör den analysen och hjälper människan vidare.
– Jag skulle trivas med Jakob som ledare. Jag skulle känna att här skulle jag vilja vara med. Det blir förljuget om man alltid filar på skyltfönstret. Det är inte en sann gemenskap, konstaterar Daniel och menar att vi har mycket att lära av det, att vi inte behöver hjälpa Gud på det sättet.
– Lite Arga pastorn kanske inte är så dumt i bland. Om syftet inte är att vara arg, utan värna om det friska kristna livet, ler Daniel.
– Då blir Jakob en frisk fläkt, luft att andas.
– Prata inte så mycket, gör någonting i stället. Jesus har ändå kallat oss att bära frukt. Det är inte våra många ord eller polerade grejor, utan det är frukten, som du kan ta på, smaka och känna på, något som följer en församling.

Missionsrådet om kritiken: ”Vi är inte en kyrka”

Abortsyn. Trots både intern och extern kritik försvarar Svenska Missionsrådet den formulering i sin policy där man stöder att biståndsmedel går till abort.

Varför demonstrerar du inte nu, Ulvskog?

Ledare Nyligen beslutade EPP – partigruppen i Europaparlamentet där både de svenska Moderaterna och Kristdemokraterna ingår – att verka för ett omedelbart...

Expert om höstmörkret: "Ge dig själv en ljuspuls"

Hälsa. Ett bra sätt att mota höstdeppen är med ljus. Och det finns många knep för att fylla på kroppens ljusnivåer. Men den vackra sommaren som var, gör...