Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
Psalm 24:7

Världen idag

”Kyrkan är ingen maktinstitution”

Statsminister Stefan Löven (S) lyckas inte skilja på samhällspolitik och kyrkopolitik i sin intervju för Kyrkans tidning. Det konstaterar Hans-Olof Andrén, ordförande i nomineringsgruppen Posk, Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan.

Nyheter · Publicerad 11:12, 28 jun 2017

Många debattörer har kommenterat Stefan Löfvens utspel om framför allt samkönade vigslar i Kyrkans tidning förra veckan.

Statsministern, tillika partiledare för Socialdemokraterna, sa bland annat att alla präster borde ställa upp på att viga samkönade par. I dag kan präster, med hänvisning till sitt samvete, välja att avstå från att viga.

Uttalandet var, enligt Hans-Olof Andréns sätt att se, exempel på "en totalkrasch mellan samhällspolitik och kyrkopolitik".

– I samhällspolitiken ska man bekämpa sina meningsmotståndare och helst få bort dem från scenen helt. Men så är det inte i kyrkan, säger han.

– Kyrkopolitiken syftar till att ge kyrkan så goda förutsättningar som möjligt att verka, så att evangeliet förkunnas i ord och handling. Och då kanske det bästa inte är att slänga ut en del av dem som vill förkunna för att de har "fel" åsikter. I stället försöker man att hålla samman kyrkan, med alla dess rörelser och inriktningar.

Hans-Olof Andrén är kritisk till kyrkomötets beslut förra hösten att låta kyrkostyrelsen "utreda frågan om vilka åtgärder som behöver vidtas [...] för att säkerställa att ingen utsätts för diskriminering i samband med den kyrkliga handlingen vigsel".

– Det var en kompromiss som las fram när biskoparna förklarat sig beredda att gå emot ett eventuellt beslut om att avkräva blivande präster en beredskap att viga samkönade, säger han.

– Personligen tror jag inte det förekommer någon diskriminering: det är relativt få samkönade vigslar, och de som vill bli vigda blir det också.

Stefan Löfvens synpunkter på hur Svenska kyrkans präster arbetar har fått många att påpeka att Svenska staten och Svenska kyrkan gick skilda vägar vid millennieskiftet. Dagens Nyheter liknar i en ledartext statsministern vid "en gammal pojkvän som sjutton år senare fortfarande inte har förstått att det är över".

Sandra Antonsson, andre vice ordförande i Frimodig kyrka och präst i Huskvarna, påminner om att kyrkan genom tiderna definierat sig som Guds folk, alltså de troende.

– Ytterst är ledaren för kyrkan Jesus själv, han är huvudet för kroppen och det är honom de kristna ska lyssna in och göra sina vägval utifrån, säger hon.

– Det måste därför vara utifrån sina egna samveten som enskilda präster ska avgöra om de kan viga samkönade personer eller inte, utifrån vad de själva uppfattar som sant utifrån Bibeln, Guds Ord. Det kan ingen maktapparat utifrån tvinga dem till. Om det vore så, vore det ingen kyrka längre utan mer en politisk maktinstitution.

Hans-Olof Andrén tycker att man kan dra ytterligare en slutsats av Stefan Löfvens sätt att profilera sig som ledare för ett parti som ser engagemanget i Svenska kyrkan som något självklart.

– Det ligger en motsättning i att Socialdemokraterna säger sig vara ett sekulärt parti, samtidigt som man är engagerad i ett trossamfund på högsta styrningsnivå och fattar beslut om kyrkopolitiska program. Rimligtvis är detta i själva verket ett parti som bygger på evangeliskt kristen, luthersk tro, och i högsta grad konfessionellt, säger han.

– Detsamma kan för övrigt sägas om Centerpartiet, som också är djupt engagerad i kyrkostyrelsen.

I samhällspolitiken ska man bekämpa sina meningsmotståndare och helst få bort dem från scenen helt. Men så är det inte i kyrkan

Har det blivit legitimt att hata judar i Sverige?

Ledare Antisemitism Jag besökte nyligen Malmö och hade ett möte i närheten av den judiska synagogan. En skylt förklarar att området är tv-övervakat och synagogan är...