Jag vill jubla och vara glad över din nåd, ty du ser till mitt lidande, du tar vård om min själ i nöden.
Psaltaren 31:8

Världen idag

Jag tror att jag höll på att dö. Den enda tanke som kom upp i huvudet var ”den där Jesus”, berättar på Micael Lahtinen. Foto: Arash Asadi

Korsbrännaren blev korsets tjänare

Han hatade invandrare, anordnade korsbränningar och på mentalsjukhuset åt han sina mackor på toalettgolvet. Men när missbrukaren Micael Lahtinen mötte Jesus började en resa från mörker till ljus.

Nyheter · Publicerad 00:00, 25 mar 2013

Tierp. Vi sitter på Micael Lahtinens kontor i LP-verksamhetens lokaler i Tierp. Här får alkoholister och narkomaner hjälp att utifrån en kristen grund lämna alkohol och droger.

För 15 år sedan var det nog ingen som kunde gissa att han skulle sitta här och hjälpa missbrukare.

Pingstvänssonen Micael bestämde sig som nybliven tonår­ing för att inte ha något med Jesus eller kyrkan att göra. För att distansera sig till de normer och ideal han hade lärt sig under uppväxten, tog han snart sin första öl.

Och så fortsatte det. Under en semesterresa till Mallorca förstod han vid 17 års ålder, att han hade blivit "fullblodad alkoholist".

– Ljuset gick upp för mig att jag aldrig skulle komma ifrån det, säger han.

Snart började han även ta tabletter och andra preparat, tillsammans med spriten. Med tiden förändrades Micael väldigt mycket.

– Jag utvecklade ett hat för att jag själv inte mådde bra. Men i stället för att se mitt eget stora fel, försökte jag hitta fel hos andra. Det fanns ganska många invandrare där jag bodde, så jag riktade mitt hat mot dem, säger han.

Micael och hans kompisgäng började, inspirerade av Ku Klux Klan i USA, klä sig i vita kåpor och bränna kors.

– Även om vi inte hade någon koppling till USA, så var det allvarligt menat från vår sida. Korsbränningarna var inte precis på skoj, säger han.

Någon gång under den senare hälften av 1990-talet kom de så kallade nätdrogerna. Micael var tidig med att köpa drogsvampar som gav psykotiska rus. Han började höra röster i huvudet, kunde inte sova på nätterna och utvecklade en stor rädsla – gentemot allt. Snart blev han med jämna mellanrum inlagd på Ulleråkers mentalsjukhus i Uppsala.

– Där satt jag isolerad, som längst i ett halvår. Jag blev okontaktbar och räknade inte mig själv som människa. Jag gömde mig på toalettgolvet och åt mina mackor i smyg.

Under tiden bad hans föräldrar mycket för honom. De hade till och med hela bönemöten med sina vänner där Micael var böneämnet. Även Micael själv bad till Gud ibland.

Trots att han hade bestämt sig för att inte ha med tron att göra, fanns den ändå där. Den "släppte aldrig", som han förklarar det.

– Som barn hade jag haft en upplevelse av Jesus, så jag kunde inte förneka tron på honom, berättar Micael.

Så en morgon i september 2000 vaknade han i sin lägenhet, efter att i tre dagar ha tagit olika preparat och druckit flera liter sprit. Han låg stel i sängen, helt oförmögen att röra på sig.

– Jag tror att jag höll på att dö. Den enda tanke som kom upp i huvudet var "den där Jesus". Så jag bad en bön: "Om du finns där för mig och ger mig liv, så ska jag jag ge dig mitt liv".

Efter den enkla bönen kände Micael en intensiv smärta i bröstkorgen, som om en kniv skar igenom den, berättar han. Smärtan ersattes efter några sekunder av stor frid.

– Friden kom på ett ögonblick. Jag visste att Jesus hade flyttat in.

De kommande månaderna skulle han ägna åt mycket bibelläsning och bön. Så småningom upplevde han att Gud kallade honom till att predika.

På bibelskolan träffade Micael sin blivande fru – som är kurd.

– När jag hatade invandrare, var det människor från Mellanöstern som jag avskydde mest. När jag gifte mig med henne, tror jag att Gud satt på sin tron och bara log, säger han.

Efter bibelskolan blev Micael Lahtinen anställd i pingstförsamlingen i Gävle för att tillsammans med sin fru arbeta med utåtriktad verksamhet. Så småningom fick de även möjlighet att predika för stora folkskaror utomlands. Och för några år sedan startade de församlingen Nordupplandskyrkan i Tierp. Själv är Micael Lahtinen säker på att hans bakgrund som blandmissbrukare i omkring ett decennium, har präglat den tjänst som han och hans fru nu står i.

– Vi satsar mycket på att vara ute på gatan och bygga relationer. Jag har ett enormt hjärta för att andra också ska få den förvandling som jag har fått, säger han.

Arash Asadi

Slöjprotest ledde till 20-årigt fängelsestraff

Iran. Shaparak Shajarizadeh började protestera mot den islamiska klädkoden i Iran för drygt ett år sedan. För det har hon nu dömts till 20 års fängelse,...

Vi behöver frimodigt be om fler helanden

Ledare En självklar del av Guds rike En central del i Jesu kortvariga verksamhet för 2000 år sedan var att bota de sjuka. Ständigt berättas det i evangelierna om hur han botade de sjuka,...