Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.
Romarbrevet 5:20

Världen idag

Erik Johansson är på resande fot cirka 100 dagar per år. Han besöker olika missionsländer och träffar EFS lokala samarbetspartner och utlandsmissionärer. Foto: Börje Norlén

Homosexualitet är inte Eriks identitet

Erik Johansson är präst och jobbar som chef för EFS internationella avdelning och är ofta ute på uppdrag i andra länder. Erik är öppen med att han har en homosexuell läggning, men vänder sig emot att detta faktum blir avgörande för hela hans identitet.

Nyheter · Publicerad 00:00, 29 okt 2015

Erik Johansson var en av de första att prästvigas sedan kyrkan skilts från staten vid millennieskiftet. I dag jobbar han på EFS kansli i Uppsala och vi träffas på ett fik i närheten av hans arbetsplats för att resonera omkring livsstil, identitet och yrkesroll. EFS står för Evangeliska fosterlandsstiftelsen, en missionsrörelse i Svenska kyrkan. Erik är välformulerad, vänlig, avspänd och öppen, och svarar eftertänksamt och utförligt på alla frågor.

– Av mina elva första år tillbringade jag åtta i Etiopien och det är klart att jag präglades av miljön, fast jag gick i svensk skola och hade svenska skolkamrater. När jag kom hem till Sverige i elvaårsåldern, var jag så klart inte ursvensk i mitt tänkande. Jag uppfattades nog lite udda i mitt sätt att tänka och resonera och jag såg annorlunda på livet. Kriget mellan Iran och Irak hade jag bra koll på, men elitserien i hockey var ingenting jag intresserade mig för.

Helt klart blev det en stor omställning att komma från den svenska skolan i Etiopien, med totalt 30 elever i klasserna 2-9, till skolan i Gästrikland med 30 elever i en och samma klass. Erik har alltid haft en stark tro på Gud, vilket inte direkt var inne i Sverige på 80-talet. Det var nog en och annan som försökte mobba Erik på grund av detta, men han var så trygg i sig själv att mobbningsförsöken inte hade någon effekt. I de fortsatta studierna satsade han på det han hade intresse och fallenhet för.

– Jag utvecklade mitt musikintresse och studerade till sångpedagog vid Musikhögskolan. Efter några år övergick jag till att studera till präst och prästvigdes i Uppsala domkyrka 2000. Nu är jag inte verksam som lokal präst i en församling, men predikar ganska ofta. Inte i samma kyrka och inte på samma plats, utan på många ställen i världen, när jag är ute på mina resor i tjänsten.

Erik Johansson jobbar som avdelningschef på EFS kansli i Uppsala, och i det jobbet ingår att vara på resande fot cirka 100 dagar per år. Han besöker olika missionsländer och träffar EFS lokala samarbetspartner och utlandsmissionärer. Han trivs med den uppgiften.

– Det är ett stort privilegium att få möjlighet att träffa så många hängivna medarbetare, lyssna till deras berättelser, möta glädjen och ta del av utmaningarna. Jag får ofta ta del av smärtsamma rapporter, till exempel från kristna i Irak på flykt från IS, eller från hemliga kristna i Mogadishu i Somalia. Det är oerhört starka berättelser med många smärtsamma detaljer.

Erik Johansson har mött kristna i Mellan östern som flytt undan IS. De känner ingen hämndlystnad, däremot en djup misstro mot sina grannar som utlämnade dem till IS. I ett flyktingläger i Kurdistan mötte Erik Johansson yazidiska flyktingar som förföljts av IS i norra Irak. De tog sin tillflykt till Sinjarberget som belägrades av IS, och många av yazidierna dog av brist på mat och vatten.

– En av dem jag samtalade med sa att han sett säkert hundra barn dö av utmattning, uttorkning och brist på mat i den olidliga hettan. Det var en berörande skildring; inte mycket man kan säga då ...
– I en by långt ut på landsbygden i Indien började jag mitt anförande som jag alltid brukar, med orden: "Kära bröder och systrar i Kristus ... " För mig var det självklart, men efteråt sa ledarna där att ingen annan brukade tilltala dem på det sättet. Vilken fantastisk gemenskap och samhörighet vi som kristna har, var vi än bor och hur vi än ser ut!

– Jag är också ödmjukt tacksam över att bo i Sverige, där vi i allmänhet inte behöver vara rädda för våld och övergrepp. Svenskar i allmänhet verkar ta detta för givet och sätter inte riktigt värde på demokratin och friheten i vårt öppna samhälle.

Erik Johansson har varit mycket uppriktig med sin sexuella läggning. Det får väl därför anses närmast oundvikligt att vi halkar in på det ämnet i vårt samtal. Erik värjer sig för att få en stämpel som homosexuell, som om detta skulle stå för hans hela identitet som människa.

– Ja, för mig är detta ingen identitetsmarkör som det är för många människor i gayrörelsen. Jag känner mig inte bekväm med att beskrivas med den beteckningen; jag är ju så mycket annat – människa, musiker, man, Guds barn och präst, till exempel. Det är sant att jag har homosexuella känslor och att jag snarare attraheras av män än av kvinnor, men min identitet bygger inte på det.

Erik Johansson är mycket tydlig med att han personligen inte kan se att det är förenligt med Bibeln att leva ut de homosexuella känslorna med en manlig partner. Detta är ett medvetet ställningstagande han gjort, utifrån hur han förstått Bibelns samlade vittnesbörd. Det har han fått mycket uppmärksamhet och även utstått ensidig kritik för. För Erik står det klart att äktenskapet är ett förbund mellan en man och en kvinna och att den sexuella gemenskapen hör hemma inom äktenskapets ram. Detta är inte en så populär syn i dagens samhälle.

– Många hävdar kärleken som en överordnad princip som står över alla andra, men för mig håller inte detta för ett logiskt, konsekvent resonemang. Med detta sagt är det viktigt att inse att ingen enda av oss klarar av att leva syndfritt; vi är alla beroende av Guds nåd. I kristna sammanhang har homosexualitet ofta framställts som en större och svårare synd än andra och det kan jag inte hitta något bibliskt stöd för.

Det var i tonåren som Erik Johansson blev medveten om att han hade homosexuella känslor. Då hade han ganska nyligen återvänt till Sverige och genomgått något av en identitetskris. Tillvaron i Sverige visade sig inte riktigt bli som han tänkt sig. Om homosexualitet är något medfött eller en läggning som kan ändras, till exempel genom förbön, vill inte Erik spekulera i. Han lutar sig tillbaka i stolen och funderar lite innan han svarar.

– Det vi kallar för homosexualitet kan naturligtvis bero på många olika saker och det finns inte någon entydig förklaringsmodell. Gud kan naturligtvis förvandla oss på många områden, det sexuella området är inte exkluderat från detta. Det man kan säga är att det inte är särskilt vanligt och inte heller nödvändigt för att ha en levande relation till Jesus Kristus. Det största och enda helt nödvändiga helandet är att få våra synder förlåtna. Det är något vi kan vara tacksamma för, andra erfarenheter för oss varken närmare eller längre bort från Gud, om vi ser det utifrån ett evighetsperspektiv.

Det är viktigt att inse att det finns kristna som brottas med homosexuella känslor, menar Erik Johansson. Det får inte bli ett tillhygge som får användas mot någon, varje människa måste bemötas med respekt. Erik var tidigare en ledande företrädare för Medvandrarna – ett kristet ekumeniskt nätverk, med målsättning att stötta människor som kämpar med sin sexuella identitet.

– Syftet med nätverket var att träffas till samtal och gemenskap utifrån en grundsyn att Bibeln är Guds Ord och att sex hör hemma i äktenskapet. Den inställningen gjorde att vi fick utstå mycket kritik, fula påhopp och osakliga angrepp, i stället för att respektera även vår syn. Det finns absolut behov för ett nätverk som detta, men det var svårt att engagera folk att ta ledaransvar. Därför la vi ner föreningen.

Till sist förklarar Erik Johansson att han upplever den aggressivitet som ofta visas när dessa frågor diskuteras som mycket problematisk. Själv har han många kristna bekanta som gått igenom en svår brottningskamp för att bevara tron, när de bemötts med kategoriska fördömanden och utfrysning.

– Det är viktigt att visa respekt, det betyder inte att man behöver hålla med om allt. Homosexualitet nämns i Romarbrevets första kapitel tillsammans med andra synder som girighet, skvaller och förtal. Går man sedan vidare till andra kapitlet i Romarbrevet, gör Paulus fullständigt klart att ingen har någon som helst rätt att döma någon annan. Ingen av oss kommer undan Guds dom, alla ska vi svara för hur vi levt våra liv. Allt som faller utanför den ram som Bibeln anger måste hanteras på samma sätt och så är det inte alltid i våra församlingar.

Börje Norlén
redaktionen@varldenidag.se 

Skyll inte förortsproblem på de kristna friskolorna

Ledare LIberalernas totalitära utspel Liberalerna fattade under den gångna helgen beslut om att förbjuda nyetablering av så kallade ”religiösa” skolor. De i partiet som ville förbjuda...

Israeliskt pris till forskare vid Chalmers

Innovation. Jens Nielsen, forskare vid Chalmers i Göteborg, har fått motta den israeliska statens energipris som kallas Eric and Sheila Samson Prize. Det är...