Men där synden blev större, där överflödade nåden ännu mer.
Romarbrevet 5:20

Världen idag

”Jag tror det är kört för vår familj. Vi älskar det här” säger paret Mikael och Ing-Marie Alfvén som firar jul tillsammans med badiflickorna på flickhemmen i Katmandu. Foto: Lukas Berggren

De har räddat 600 badiflickor

När Mikael Alfvén fick se bilder på tre prostituerade badiflickor för fyra år sedan gick han sönder på insidan. Flickorna var bara mellan sju och nio år. I dag har han, tillsammans med hustrun Ing-Marie, räddat över 600 badiflickor.

Nyheter · Publicerad 08:54, 20 dec 2013

Nepal För ganska precis fyra år sedan befinner sig Mikael Alfvén i Singapore för att predika. Han hade stått i predikotjänst i 25 år med världen som arbetsfält. Stora kampanjer, med tiotusentals människor, var det vanliga. Under sex månader hade en bön legat på hans hjärta: ”Är det någonting som jag speciellt behöver tänka på i min tjänst, Gud”.
När sista mötet i Singapore är slut sitter han trött på en restaurang och äter. Då kommer en svensk missionär – Håkan Gabrielsson – förbi. Han visar foton på tre mycket sargade små flickor – sju, åtta och nio år gamla – som tillhör det föraktade badifolket. Budskapet slår ner som en bomb i Mikael Alfvéns hjärta: ”De här barnen arbetar som prostituerade”.
– Allt bara rasade på insidan, jag kunde inte tro att det var sant. Ibland i livet är man ju med om tillfällen när allting bara stannar till, det här var ett sådant tillfälle, berättar Mikael när Världen idag möter honom och hustrun Ing-Marie för ett samtal om deras arbete Love Nepal.

Han går upp på sitt hotellrum för att gråta och be sig igenom natten. Klockan kvart i sex på morgonen hör han en tydlig röst på insidan som säger: ”Vill du hjälpa mig att hjälpa dessa?”. Där han ligger på knä vid sängen upplever han instinktivt att han bara måste hjälpa dem. Men hur? Kampanjer, predikoresor och världsmission hade han erfarenhet av. Men inte av detta. Han flyger gråtandes hem och berättar för hustrun Ing-Marie och barnen där hemma i Sävsjö. Och hela familjen upplever samma sak: de måste agera.
De startar tillsammans med Håkan omedelbart ett första flickhem med 34 badiflickor och inom fyra-fem månader finns ytterligare ett hem med 35 flickor.
Där började arbetet med Love Nepal, ett arbete som på fyra år har räddat över 600 badiflickor från våldtäkter, fattigdom och prostitution. I dag finns sju flickhem och Love Nepal står för 80 procent av det finansiella stödet till hemmen. Det senaste hemmet, med 100 flickor, invigdes så sent som i november. Utöver flickhem finns boende för prostituerade som har räddats från bordeller i Indien, barnhem för bland annat barn som fötts på bordeller, skola, bibelskola och en församling som i sin tur planterar en ny församling var nionde vecka i Nepal. Mikael själv beskriver det som ”en propp som gått ur för Guds rike”. Så sent som förra veckan döptes 200 personer i vatten, varav 56 var badiflickor.

Ing-Marie åkte första gången till Nepal i mars 2011, då det tredje flickhemmet invigdes. Hon beskriver det som en chock när hon såg all nöd. Hon citerar samtidigt Moder Teresa, som brukade säga att hon såg Jesus i de fattigas ögon. Nu är hela familjen Alfvén engagerade för att hjälpa badifolket.
– När vi är i Nepal och möter flickorna, då får man ett möte med Jesus. Vi har känt som familj att vi blir mer och mer krossade av Guds kärlek, berättar Ing-Marie.

Att badifolket lider stor nöd råder det ingen tvekan om. De står allra längst ned på kastsystemets människovärdesskala och jämförs ofta med hundar eller råttor. För unga badiflickor är framtiden utstakad. Eftersom de inte får äga något eller bruka jorden, är den enda möjligheten till inkomst ofta prostitution, antingen ute i de fattiga byarna, eller genom att de säljs till någon bordell i Indien. Föräldrarna säljer sina flickor för drygt 1 000 dollar. Många är väldigt unga. En del säljs redan i magen, som ofödda, men med förlängd leveranstid.
– Snittåldern på tjejerna som jobbar på bordellerna i Dehli blir bara lägre och lägre hela tiden, säger Mikael.
Det mesta av Love Nepals arbete handlar om att hämta flickorna redan ute i byarna, innan de har blivit lovligt byte för hallickar och riskerar att utsättas för våldtäkter eller att säljas till bordeller. Men en del flickor får Love Nepal rädda först efter att förbrytarna har varit framme.
– Vi hade en fyraårig flicka nu som vi har räddat i Indien. Hon hade blivit våldtagen i sex timmar av en man. Hon har ingen identitet, så hon bor skyddat men vi tar ansvar för henne. Vi fick bilder på henne där hon var helt demolerad, så hon har legat på sjukhus i tre månader nu, berättar Mikael.

För att skapa förtroende bland flickornas anhöriga ute i badi-byarna åker den lokale pastor som Love Nepal samarbetar med, Raju Sundas, ut på besök bland hyddorna flera gånger i månaden. Han bygger relationer och pratar med dem som är ansvariga för flickorna. Flickornas mammor är många gånger sålda till bordeller, så det kan vara en mormor eller syster som har ansvaret. Pastor Raju brukar berätta att de vill hjälpa till med utbildning och ge flickorna en ljus framtid på något av flickhemmen. Raju fortsätter arbetet, trots att han har hotats till livet ett flertal gånger, då han ju saboterar sexmarknaden.
Nyligen invigdes det sjunde flickhemmet. Trots att Love Nepal hämtar flickorna innan de har hunnit utsättas för övergrepp, bär de med sig svåra minnen.
– De har ofta suttit och sett mamma och mormor prostituera sig ute i hyddorna. Minnesbilder-na är väldigt starka när de är så unga, berättar Mikael.

Den första tiden när flickorna kommer från byarna till flickhemmen är en romantisk tid. De har fått sängar, täcken, kuddar, en nalle, nya kläder och kan äta sig mätta. Och de slipper känna den här ständiga rädslan som de har levt med. Men sedan kommer ofta en period då det blir tufft för dem, då de behöver bearbeta allt de har varit med om. Då har Love Nepal en själavårdare som åker runt på hemmen, som ber för dem och pratar med dem. Samtidigt brukar flickorna själva hitta trösten hos Gud.
– Vi forcerar inte kristen tro på någon, men den kommer väldigt naturligt. Vi märker att vi måste byta ut deras biblar efter två år, för de är alldeles söndergråtna, säger Mikael.
– Man ser även på de minsta att de verkligen söker sig till Gud, säger Ing-Marie. De lovsjunger så starkt och på många rinner tårarna. De har helt enkelt fått möta en kärlek som förvandlar.

De flickor som Love Nepal inte hinner hämta och som ändå hamnar på bordeller lider svårt. Det är inte ovanligt att tjejerna tvingas ta emot 20-40 kunder per dygn. Ersättningen är vanligen 5-10 kronor. Kunderna tillåts ta med både rakblad, knivar och cigaretter för att skada tjejerna.
– Många säger att den sexuella delen inte är den viktigaste längre, säger Mikael. Utan det är vilddjuret i dessa män som vill höra skrik. De bränner dem, skär dem eller knäcker fingrarna på dem. Vi har bland annat räddat en tjej som fick tungan avskuren av en kund.
Om tjejerna inte går med på att låta sig misshandlas får de finna sig i att bordellägaren torterar dem i stället. De som lyckas fly från bordellerna har ofta spelat sinnessjuka, eller lyckats förhandla med någon vakt. En tjej kastade sig ut från tredje våningen.
Love Nepal har även ett hem för de flickor som på olika sätt räddats från bordeller, där de får lära sig ett yrke och kan påbörja ett nytt liv. Andra organisationer som arbetar med före detta prostituerade brukar hävda att ”det går att ta flickorna ur bordellen, men det går inte att ta bordellen ur flickorna”. Minnena och mardrömmarna blir de aldrig fria från. Men vittnesbörden från Love Nepal är annorlunda. Skillnaden heter evangelium, menar makarna Alfvén.
– Det vi ser i flickorna är att deras enda hopp är Jesus. De har blivit fria på grund av Jesus, men de kan också bli av med smärtan och alla hemska minnen och traumatiska upplevelser, säger Ing-Marie.

Nu blir det intensitet i Mikaels röst.
– Vi är ju förälskade i Jesus och hans evangelium, denna lilla historia som så totalt kan förvandla människors liv, säger han.
Mikael berättar att Love Nepal har inneburit en förändring i hans eget sätt att tänka.
– Jag har ju läst Bibeln i åratal, men jag kan inte fatta att jag inte har sett hur mycket det står om barmhärtighet i Bibeln. Jesus talar starka ord om hur vi ska behandla människor i fängelse, de som inte har kläder och så vidare. Jag har ju läst det, men jag har inte sett det, säger han och skrattar.

Ing-Marie, som redan innan arbetet började hade fått upp ögonen för Moder Teresa och ofta citerade henne, menar att barmhärtigheten om utsatta har varit en nyckel för evangeliet in i många människors hjärtan.
– Barmhärtighet öppnar dem som aldrig skulle ha öppnat sig annars, säger hon. Vi märker det i Nepal, men också i Sverige bland dem som engagerar sig i arbetet. Vi har ju både kristna och icke-kristna som har valt att vara med.
Mikael håller med om att barmhärtigheten öppnar dörrar.
– Om vi visar kärleksgärningar, då ser ju människor Jesus i praktiken. Vi behöver predika mer än någonsin, men det får inte bara bli ord. Kanske att barmhärtighetsgärningarna gör orden mer trovärdiga, så att det blir tyngd i orden, funderar han.
Och han menar att den sociala dimensionen behövs även i Sverige.
– Sverige är ett land med stora behov. Om vi börjar välsigna människor praktiskt, så tror jag det andra kommer med automatik.

Hur kommer det sig att ni inte blir uppgivna av all nöd ni möter?
– Jag brukar tänka på ett bibelord från Psaltaren 10:18, där det står att Gud har hört de föräldralösas och utsattas rop, säger Ing-Marie. Badifolket har ropat i så många hundra år och ingen har brytt sig. Men Gud har hört dem och vi är hans kropp. Vi upplever att Gud har kallat oss och kallar många människor att hjälpa dem. Det ger oss kraft.
Mikael menar att deras liv har blivit lite jobbigare, men desto mer meningsfullt.
– Någon har sagt att mänsklig nöd gör livet lite tråkigare, men det gör dig till en betydligt bättre människa. Jag tror det är så. Livet kanske inte blir lika klämkäckt, för det här ligger där hela tiden, men det gör livet mer meningsfullt, säger Mikael.

Att slå av på takten är inte ett alternativ för makarna Alfvén. Tvärtom.
– Vi har ett mål att vi inte ska säga nej till någon flicka och än så länge har vi inte behövt göra det. Vi vill bygga många hem och bygga Guds rike på det här sättet, säger Mikael.
Möjligen kommer arbetet också att sprida sig till fler länder. De berättar att de redan tittar på Indien och Thailand, men att de vill gå i Guds takt.
– Vi går in där Gud öppnar dörrar, för vi tänker inte sparka in några dörrar själva, säger Ing-Marie och skrattar.

Att familjen Alfvén har blivit drabbade av arbetet med badifolket märks även på julfirandet, som numera sker i Nepal, tillsammans med badiflickorna på flickhemmen i Katmandu. De kommer att arrangera en stor julfest, med 750 personer. Love Nepal har, förutom badiflickor, även bjudit in hemlösa och gatubarn till en fest med både mat, gemenskap och julevangelium. Men de saknar inte det svenska julfirandet.
– Nej, vi saknar det inte för ett ögonblick. Jag tror det är kört för vår familj, säger Mikael och skrattar. Vi älskar det här.

Lukas Berggren
lukas.berggren@varldenidag.se 

Skyll inte förortsproblem på de kristna friskolorna

Ledare LIberalernas totalitära utspel Liberalerna fattade under den gångna helgen beslut om att förbjuda nyetablering av så kallade ”religiösa” skolor. De i partiet som ville förbjuda...

Israeliskt pris till forskare vid Chalmers

Innovation. Jens Nielsen, forskare vid Chalmers i Göteborg, har fått motta den israeliska statens energipris som kallas Eric and Sheila Samson Prize. Det är...