Jag vill jubla och vara glad över din nåd, ty du ser till mitt lidande, du tar vård om min själ i nöden.
Psaltaren 31:8

Världen idag

Det som glittrade och kunde köpas för pengar var under många år den stora drivkraften i Nils Holmströms liv. Men hans inre blev inte tillfredsställt förrän han tog emot Jesus. ”I dag är jag är lycklig i mig själv. Det är verkligen en gåva”, säger han. Foto: Jonas Adolfsson

Bättre än Stureplans lyster

Jakten på status drev Nils Holmström till ett liv i kriminalitet och missbruk. Dömd till fängelseåterstod bara mörker, och Nils beslöt att ta sitt liv.Men tre knackningar på axeln i den tomma cellen skulle förändra allt.

Nyheter · Publicerad 00:00, 4 apr 2012

Trots att pappan var präst fick Nils ingen levande tro med sig in i vuxenlivet. Men det började ändå hyfsat. Han utbildade sig och inledde en yrkeskarriär inom psykiatri och socialtjänst. Men i
30-årsåldern barkade det i väg. En inre tomhet exploderade när han hamnade i delvis arbetslöshet.
–  Jag fick för mycket tid över, hade fel umgänge och tyckte det hände för lite i min familj, säger han.
Så kom det sig att denne ganska genomsnittlige svensk tog steget ut i skuggorna.
– Jag började hänga i kokainkretsar på Stureplan och leva för sådant som kunde köpas för pengar, förklarar Nils, vars liv alltmer kom att handla om kriminalitet och droger.

Allt kulminerade 2005, då banditkarriären gjorde ett tvärstopp. Nils dömdes till sitt andra fängelsestraff och samtidigt drabbades han av lunginflammation. Eländet förstärktes av att som frihetsberövad tvingas tända av från drogerna.
– Allt rasade samtidigt, konstaterar Nils, som berättar lugnt och utan åthävor.
En lördagskväll beslöt Nils, där han satt i sin cell, att inom 15 minuter begå självmord. Beslutet var helt seriöst och fyllde honom med ett förrädiskt lugn. Efter att grundligt ha kontrollerat att livremmen skulle hålla att hänga sig i, började han räknade ned minuterna.
– Då var det någon som knackade mig tre gånger på vänsteraxeln. Det var mycket påtagligt. Så här, säger Nils och demonstrerar på sig själv.

Förbluffad kunde han konstatera att ingen hade tagit sig in i cellen. Han var helt själv. Det fick honom att skjuta upp självmordet till följande dag. Det var en söndag och Nils fortsatte då att fundera över knackningen på axeln. Han beslöt att ta upp frågan med pastor Mats från församlingen New life som brukade besöka fängelset på måndagskvällar.
Men många interner ville tala med pastorn och Nils kom aldrig fram i den långa kön. I stället beslöt han att skriva ett personligt brev till pastorn. Brevet skulle han överlämna när fängelset på onsdagskvällen anordnade en utflykt till församlingen New lifes café på Kungsholmen för missbrukare och andra marginaliserade.

Med brevet i innerfickan slog han sig ner nästan längst bak i samlingen med ett 50-tal besökare. Men i stället för pastor Mats så trädde en för Nils helt okänd kvinna fram och började tala.
– Hon presenterade sig som Annica Coen och förklarade att hon på söndagen hade fått en ingivelse att hon ville predika där på caféet på onsdagen. Hon hade ringt New life och fått klartecken, berättar Nils.
När han lyssnade till kvinnan inträffade något märkligt.
– Hon började predika allt det som jag hade nedtecknat i mitt brev – rad för rad. Hon tog upp en rad och filosoferade kring den. Och så fortsatte hon med nästa rad ända tills det var slut.
Förundrad, men fortfarande lite trög, lyckades prästsonen inte dra slutsatsen att det var Gud som på detta sätt sökte honom.

Han berättar hur Annica, då hon hade talat klart, gick rakt igenom publiken och fram till Nils. Hon lade sin hand på honom och sa: "Jag tror att det är för din skull som jag är här i kväll".
– Då föll polletten ned för mig, säger Nils, som tycker att Gud har humor .
– Tre gånger måste han göra något för att jag skulle begripa vad det handlar om. Först knackningarna i cellen, sedan Annicas exakta predikan och för det tredje att hon kom fram till just mig i denna stora samling.
Nils var nu redo att kapitulera för Jesus och bli en kristen. Med Guds hjälp kunde han omedelbart sluta med de tunga drogerna och därefter stegvis bli helt drogfri.
Omvändelsen hade också en svidande baksida – ett nytt fängelsestraff att avtjäna sedan Nils av samvetsskäl nu valde att erkänna fler av sina tidigare brott.
Under följande permissioner och nu efter frigivningen har Nils ägnat all tid åt arbetet i New life.
Sedan i våras jobbar han även som heltidsanställd administratör i församlingen.
– Gud har lett mig hit, konstaterar Nils mycket tacksam.

I   .dag mår Nils bra. Men han saknar alltjämt egen bostad och sin familj har han förlorat. Långsamt börjar han dock att återfå kontakten med sina barn. Det får hans blick att lysa till av hopp.
– Gud återupprättar mig steg för steg.
Det kriminella livet känns i dag avlägset, som en overklig film, menar Nils Holmström.
Att han har lyckats resa sig ur förnedringen är ett bevis på de möjligheter som finns hos Jesus.
– Det har lärt mig att hos Jesus är inget omöjligt. Jag har också haft den stora glädjen att föra budskapet om Jesus vidare till andra som har varit i min situation. Flera av dem har följt med mig till kyrkan och en har blivit döpt. Det är oerhört tillfredsställande.

Församlingen har blivit Nils nya familj, hans hem. Med förtjusning berättar han om den överraskningsfest "syskonen" ordnade när han fyllde 50 förra sommaren.
– Församlingen är en smak av paradiset, säger Nils Holmström.
Han jämför med livet innan han kom till tro. Då bar han inom sig ett hål som aldrig blev tillfredsställt.
– Det spelade ingen roll hur mycket pengar jag hade eller hur fin bil jag hade. Jag ville alltid ha något ännu bättre. I dag kan jag sitta på en parkbänk, njuta, och vara lycklig. Jag behöver inte känna att jag borde vara någon annanstans – jag är lycklig i mig själv. Det är verkligen en gåva.
– För Jesus är ingenting omöjligt, utbrister Nils. Absolut inte!

Jonas Adolfsson

Slöjprotest ledde till 20-årigt fängelsestraff

Iran. Shaparak Shajarizadeh började protestera mot den islamiska klädkoden i Iran för drygt ett år sedan. För det har hon nu dömts till 20 års fängelse,...

Vi behöver frimodigt be om fler helanden

Ledare En självklar del av Guds rike En central del i Jesu kortvariga verksamhet för 2000 år sedan var att bota de sjuka. Ständigt berättas det i evangelierna om hur han botade de sjuka,...