Var glada i hoppet, tåliga i lidandet, uthålliga i bönen.

Romarbrevet 12:12

Start > Nyhet | Publicerad: 2012-12-07 00:01

– Under kollapsen upplevde jag att jag befann mig på botten av en djup brunn, under vatten, berättar Ulf Ekman. Foto: Julia Nordh

Ulf Ekman på väg tillbaka

Efter ett utmattningsanfall i våras har Ulf Ekman sakta börjat återhämta sig. Världen idags chefredaktör Lukas Berggren har träffat pastorn för ett samtal om händelsen i våras, om sjukdomstiden och om kristenhetens framtid i Sverige.


– Nu får jag det här gjort, skrattar Ulf samtidigt som äpplena flyger som hockeypuckar in i buskarna.  Foto: Julia Nordh

Den som inte vet vad Ulf Ekman gick igenom den där dagen i slutet av maj, skulle knappast lägga märke till att han har varit sjuk. När Världen idag träffar honom är han i full färd med den sista höststädningen av trädgården dagarna före vinterns ankomst. Och humorn och det bubblande skrattet är där, precis som alltid. När de kvarvarande äpplena ska samlas ihop är det svårt att inte dra på smilbanden. Han har nämligen sin egen stil. I stället för att lugnt och försiktigt kratta ihop äpplena och lägga dem i en korg, så viner de som hockeypuckar in i buskarna utanför det röda huset i Storvreta, strax utanför Uppsala. Det märks att trädgårdsarbetet är ett nöje för Ulf Ekman.

Vägen tillbaka från det som hände den där natten på hotellrummet i Malmö i slutet av maj har varit lång. Och i början var inte ens trädgårdsarbete tänkbart. De första veckorna hade han konstant huvudvärk och han sov mestadels, med avbrott för måltider.
– Jag låg mest på soffan och gick enbart upp för att äta. Ibland gick jag några vändor runt huset och sedan lade jag mig igen. Det var inte tal om att göra någonting alls, säger han. Varje försök till problemlösande kändes då oöverstigligt.

För den som inte har varit i situationen kan det vara svårt att förstå, men Ulf Ekman gör sitt bästa för att förklara bakgrunden till krampanfallet och utmattningen. Han beskriver två kurvor. Den ena fallande, den andra stigande.
– Man är ju lite svagare rent fysiskt jämfört med för 20 år sedan, säger han och skrattar. Samtidigt har storleken på Livets ords arbete växt, och därmed också mitt ansvar. Ansvaret, kvantiteten och kvaliteten växer. Då kommer det en brytpunkt förr eller senare. Det gäller ju för alla egentligen, om man jobbar med företag eller vad man än gör.

Livets ord fyller 30 år till sommaren och man räknar med att cirka en kvarts miljon människor är en del av det internationella arbetet. Att Ulf Ekman har haft en ansvarsfull och central roll i arbetet kan ingen betvivla. Mestadels har hans egna arbetsdagar handlat om pionjärarbete. Att starta nya avdelningar, församlingar, missionscentran och allehanda projekt.
– Eftersom jag har varit med och startat upp har jag också stått i spetsen för hela arbetet i snart 30 år. Även om jag har delegerat ansvaret när varje enskild del har växt, så har det blivit väldigt mycket i alla fall. Man kan lasta mycket på en åsna, men till slut blir det för mycket. Det blev för mycket på den här åsnan helt enkelt, säger han.

Under hösten 2011 och våren 2012 hade han känt att berget av ansvar och åtaganden började bli för stort. Dessutom hade en efterhängsen inflammation i ena hälsenan orsakat stor smärta vid varje steg han tog. Under maj månad, som han beskriver som "alltid intensiv" predikade han på sitt årliga vårseminarium, var involverad i flera avslutningar, gjorde krävande tv-inspelningar och deltog dessutom vid två intensiva konferenser i Rom.

På väg hem från Rom stannade Ulf och hustrun Birgitta till i Skåne, där två av sönerna bor. Då, plötsligt, sa kroppen ifrån. Ulf själv hade dock inte känt sig särskilt trött.
På natten vaknar Birgitta av att maken ligger och skriker högljutt i sängen. I cirka två minuter pågick mardrömmen för paret Ekman. Birgitta fick ingen kontakt med Ulf och trodde att det var en hjärtinfarkt, att hans liv höll på att ta slut.
– Hon ropade allt vad hon kunde "Ulf, Jesus, Ulf, Jesus" om vartannat. Hon måste ha väckt hela hotellet, säger han och skrattar till lite, men landar snart i allvaret igen.

Själv var han inte medveten under tiden, men upplevde att han befann sig på botten av en djup brunn, under vatten. På andra sidan vattenytan såg han Birgitta som sträckte ut handen och drog upp honom.
– När jag kom igenom vattenytan vaknade jag och hörde henne ropa. Då frågade jag varför hon drog mig i armen. Men det hade hon inte gjort, hon hade ropat till Jesus allt hon orkade. Det var min bild av vad som hände.
Ambulans tillkallades och på sjukhuset tog läkarna snabbt flera prover. Men alla värden visade sig vara normala och Ulf Ekman kunde åka hem. Tillbaka i Uppsala lät han sig undersökas igen.
– De scannade hjärnan, kollade blodet, tog EKG, men hittade inga fel. Läkaren kallade det för stressrelaterat krampanfall, och det var ju utan tvekan utlöst av för mycket arbete.

Den fysiska förklaringen av händelsen är Ulf Ekman helt med på. Men han beskriver det också som en andlig attack.
– Det hade andligt sett varit väldigt turbulent under våren i olika sammanhang som jag var engagerad i. Det här var inte bara en vanlig utmattning, det var också en attack.

Ulf Ekman blev akut sjukskriven. Än är han inte helt återställd, men det går åt rätt håll. Några veckor efter natten i Malmö började Ulf Ekman må bättre inom vad han beskriver som en snäv ring runt sig själv.
– Sen började ringen sakta växa i takt med att veckorna gick. Det är nästan så att jag fysiskt känner när jag går ut ur ringen, då orkar jag ingenting. Känner jag att jag närmar mig avbryter jag allt och vilar.

Att sitta och samtala och skratta som vi gör under intervjun hade varit helt otänkbart under den första tiden. Även i fortsättningen behöver han tänka på att ta det lugnt och inte utsätta sig för hårt arbete. Men att ändra vanorna och att sänka tempot efter att under 30 år ha arbetat väldigt intensivt är inte helt enkelt.
Han berättar att han alldeles nyligen pratade med Birgitta om framtiden. Snart hade han kommit in på predikoresor i USA, i forna Sovjetunionen och på många platser. Plötsligt avbröt Birgitta sin make med orden: "Hör du vad du säger?"
– Då sa jag: "Ja just ja. Jag menar inte nu, utan lite längre fram", säger han och skrattar.

Ulf Ekman återkommer vid flera tillfällen under intervjun till hur Birgitta har varit ett stort stöd för honom under sjukdomsperioden. Inte minst har hon hjälpt till med just gränssättningen. Som när han fortsatte att läsa teologiska böcker, trots att en läkare hade gett rådet att inte tänka på eller läsa något komplicerat.
– Jag läser eftersom jag tycker om det, så det är ingen plikt för mig, det är bara roligt. Men Birgitta sa ifrån: "Ulf, du ska läsa Bamse! Den nivån ska du börja på", berättar han och skrattar.
Sagt och gjort, han började läsa Tintin. Sedan har det blivit en hel del annan läsning också. När vardagen har förändrats har han njutit av att få mer tid med Gud, att läsa Bibeln och be. Och någon depression har han inte haft.
– Jag minns en dag som bara var helt svart, men annars har det inte varit så. Det vore ju naturligt och ingenting som man skulle behöva förneka. En del blir ju väldigt deprimerade i sådana här lägen, men jag har tack och lov, genom Guds nåd, inte varit det. Jag har känt mig väldigt buren, säger han.

Stödet från kristna syskon har varit stort. Många hälsningar från församlingsmedlemmar och andra kristna, både i Sverige och utomlands, har fått Ulf Ekman att uppleva Kristi kropp i funktion.
– Jag har predikat mycket om Kristi kropp de senaste åren. Om behovet av, styrkan i och meningen med Kristi kropp. Det har varit en ström av kärlek från många olika håll. Det har varit fantastiskt att se.

Ulf Ekmans frånvaro har förstås inneburit en omställning för hans medarbetare. På många sätt ser Livets ord-pastorn – mitt i allt – ändå en del positiva effekter av allt som skett.
– Jag har arbetat en längre tid med att få in nya medarbetare. Jag tror att Gud har använt det här för att få både mig och andra att förstå att det är vissa saker jag ska göra, och andra saker som jag absolut inte ska hålla på med, säger han.
Knappt ett år före krampanfallet på hotellrummet, upplevde han ett tilltal från Gud om att gå igenom församlingens olika avdelningar.
– Jag upplevde väldigt starkt att Herren sa till mig att jag skulle ta herdestaven och gå igenom församlingen. Jag gick igenom några av de strategiskt mest betydelsefulla avdelningarna. Herren sa att det skulle ta ett år. Själv tänkte jag kanske att det kunde ta ett och ett halvt år, men faktum är att det tog ett år, sedan kom den här grejen.

I den mån Ulf Ekman arbetar i dag sker det mest hemifrån, förutom att han predikar en gång i månaden, och det finns ingen prognos för när han kommer att vara helt återställd. Samtidigt tror han att hans roll framöver kommer att se annorlunda ut. Både att predika och skriva ligger Ulf Ekman varmt om hjärtat. Han menar att det finns ett stort behov av att tydligt och begripligt formulera vad den kristna tron egentligen är.
– Vi kan hamna i två diken. Antingen blir det någon slags professionell teologi som man inte begriper, eller så blir det väldigt flummigt. Någonstans däremellan vill jag positionera mig, där det blir både förståeligt och samtidigt genuint kristet.

Ulf Ekmans bön och reflektion har den senaste tiden handlat mycket om Sverige och kristenhetens framtid i vårt land.
– Det är en allvarlig fråga vart kristenheten är på väg. Både den etablerade kristenheten, den lite yngre frikyrkligheten och de olika pingstkarismatiska ådrorna som flödar här i Sverige. Jag är lite fundersam över om vi påverkar landet och kulturen eller om det är så att kulturen påverkar oss, säger han.

Med mer tid för skrivande och predikande vill han bemöta den ytlighet som han menar kan drabba oss kristna. En ytlighet som resulterar i att man inte vill ta tag i olösta teologiska och ideologiska frågeställningar.
– Jag känner att jag vill gå in mer där. Det är naturligtvis fler än jag som gör det, men jag känner att jag vill fundera mer på det, skriva mer om det och utmana mer. Jag har en slags varningssignal om att det inte är säkert att det som händer i dag håller för framtiden. Då får vi stora problem om 20 år, säger Ulf Ekman.

Han berättar att han har ägnat mycket tid åt att läsa både Jeremia och Hesekiels bok i Gamla testamentet.
– Varningen i Hesekiel till herdarna som bryr sig om sig själva och inte fåren, är väldigt stark. Nu menar jag inte att det är så rakt av i Sverige, men det finns en varning för att vi arbetar för vår egen skull. Och det kan bli en kultur som inte behagar Gud.
I detta ser han en risk för att kristna kan ha ett ytligt sug efter tillfälliga kickar, som genereras av materiellt välstånd eller social status.
– Det där måste vi komma förbi. Det finns en överdriven glädje i världen, där man söker tillfredsställelse i tillfälliga upplevelser. Men den djupa glädjen i evangeliet kommer i mötet med Jesus. Den glädjen kan inget materiellt och inga pengar på banken ge.

Alldeles nyligen släppte Ulf Ekman boken "Att följa Jesus". Boken är skriven med en särskild målgrupp i tanken; den unga generationen kristna. Han ställer sig några frågor: Följer vi verkligen Jesus eller leker vi? Förstår vi vad församlingen är? Hur tänker vi ett par generationer framåt om inte Jesus har kommit tillbaka?
– Ofta säger vi att vi tror på Gud, att vi tror på Jesus. Men samtidigt har man inte varit i kyrkan på 14 söndagar. Att tro på Jesus är att följa honom och det kostar någonting. Men det ger också någonting väldigt  tillfredsställande.

På lördag fyller Ulf Ekman 62 år och under de år som ligger framför vill han ägna sin kraft åt det mest centrala.
– Jag personligen har inte 60 år kvar, så nu vill jag fokusera på det centrala och det allvarliga. För det är i det allvarliga som den verkliga glädjen bryter fram, säger han.

Senaste numret

fre 24 oktober 2014

Världen idag är en allkristen tidning som skriver om aktuella händelser i världen ur ett kristet perspektiv. Tidningen ges ut varje måndag, onsdag och fredag.

Papperstidningen Webbtidningen
Stäng loginruta

Logga in till varldenidag.se



Glömt lösenord? | Registrera dig Logga in

Stäng

Du är inloggad

Du är inloggad som . Logga ut

Ändra dina uppgifter

Du har möjlighet att ändra dina kontaktuppgifter, lösenord, m m genom att gå in på din "användarsida". Till min sida


Se Tommy Dahlman och Emilia Lindberg på den här trailern. Turnén rullar vidare på platserna 10,11,12 och 13 under helgen. Fulla hus på så gott som alla platser hittills.

annonser

Annonsera på Världen idags hemsida