Att ta med människor till gudstjänster är inte enda sättet att vinna dem för Jesus, påpekar Anders Gerdmar, utbildningsledare vid Livets ords teologiska seminarium, i den pågående diskussionen om hur gudstjänsten ska se ut och vem den riktar sig till. Foto: Samuel Björk

"Gudstjänsten är främst för troende"

Samtalet fortsätter om hur den kristna gudstjänsten bör se ut och till vem den ska rikta sig. Världen idag har tagit pulsen på ett par av frikyrkorörelsens pastors­utbildare. Vad under­visar de och vilken syn vill de förmedla utifrån ett historiskt, bibliskt och teologiskt perspektiv?

Ulrik Josefsson 

På Akademi för ledarskap och teologi (ALT), det utbildningsorgan som betjänar Pingstörelsen, Evan­geliska frikyrkan och Svenska alliansmissionen, och på Livets ords teologiska seminarium (LOTS) undervisar man om gudstjänsten utifrån flera aspekter.
Anders Gerdmar, teolo­gie doktor, docent vid Uppsala universitet och utbildningsledare på LOTS, berättar att det finns en betoning på bibelämnena där man jobbar med förståelse för gudstjänsten utifrån ett bibliskt perspektiv, samtidigt som de kyrkohistoriska ämnena breddar den synen och skapar en förståelse för gudstjänstens historia.
– Det finns dock inget visst koncept som man överför automatiskt till studenterna, menar Anders Gerdmar.

På ALT tänker man på samma sätt. Ulrik Josefs­son, teologie doktor och utbildningsföreståndare vid ALT:
– Självklart jobbar vi mycket med frågor kring hur vi som församlingar gestaltar tron i allmänhet och hur vi gör det i gudstjänsten i synnerhet. Gudstjänsten är givetvis inte det enda, och får aldrig beskrivas som att det är det enda, uttrycket för den kristna tron, men det är klart att det är ett mycket centralt uttryck för den kristna tron.
Han berättar att man försöker ha ett öppet förhållningssätt i utbildningen som är församlingsbaserad. I hög grad ska reflexionen få sitt uttryck i praxis.
– Det vi lägger kraft vid är att man måste tänka igenom vilka uttryckssätt man har. När man gör det så måste man göra det med teologiska tankar. Vi vill inte att våra studenter går ut och håller fast vid traditioner eller förändrar bara för att förändra. Det måste vara genomtänkt och man måste ha grund för det man gör, säger Ulrik Josefsson.

Men innehållet i en gudstjänst då? Vem är den till för? För den som vill fördjupa sitt liv med Gud, menar Ulrik Josefsson. Gerdmar håller med.
– Huvudgudstjänsten är för de troende och den ska alltid vara en plats för tillbedjan, förkunnelse och brödsbrytelse mitt i församlingen, säger han.
Ulrik Josefsson konstaterar att kyrkan i olika tider har hävdat att gudstjänsten bara är till för den invigde men tror att gränsdragningarna blir svårare.
– Gudstjänsten är inte i första hand till för att väcka intresse hos icke­troende, det måste vi göra på andra sätt. Den är till för den som vill fördjupa sitt liv med Gud. Det innebär inte att man måste vara medlem, eller ens troende, men man måste vara där för att vilja fördjupa sitt liv med Gud.
– Den kristna församlingen är inte bara en känsla utan den är också något fysiskt. En plats dit man går för att dela gemenskap med andra kristna i Kristi kropp, säger Ulrik Josefsson.

Innehållet i en gudstjänst ska alltså vara riktat till den troende, menar de båda. Men är det då inte samtidigt viktigt att den "oinvigde" lätt kan förstå vad som händer?
– Ja, och nej, säger Anders Gerdmar och menar att många människor är fascinerade av det annorlunda, det heliga och det speciella med gudstjänsten, och tar som exempel Andens nådegåvor i funktion.
– Man ska inte utgå ifrån att den så kallade moderna människan inte gillar något av det här. Sen kan man fundera på om man bara ska vinna människor genom att ta dem till gudstjänsten? Det tror jag snarare sker vid köksbordet, ute i vardagen, i olika relationer.
– Evangelisation är jätteviktigt, men det är inte det enda en församling gör. En församling måste vara ett hem, en familj, en plats där man kan växa och utvecklas.
Ulrik Josefsson igen:
– Att i allt för hög grad tänka att vi måste ha en föreställning som är så relevant för den som inte är intresserad att den blir intresserad, det är inte en framkomlig väg för gudstjänsten.
– Naturligtvis, om den helige Ande är närvarande så är det attraktivt även för andra människor, det är absolut inte något slutet, menar Anders Gerdmar och tar nattvarden som ett exempel, som visst kan tyckas vara ett märkligt inslag men ändå är fullt av liv.
– Vi känner ju människor som kommit till tro genom att gå till nattvarden. Vi har profetior som talar om en väckelse där människor ska bli frälsta när de kommer till nattvarden. Det kommer ju inte att ske om det ska ske i privatsammanhang, menar han.

Gudstjänstformen som presenteras i de flesta frikyrkor i dag bygger på traditioner men också på biblisk grund, menar både Gerdmar och Josefsson.
– Man kan inte bara säga vad har det för bibliskt stöd, för vi tillhör en tradition som i hög grad har format sitt sätt att vara utifrån Bibelns vittnesbörd. Det finns absolut stöd för att ha en veckovis mötesplats för församlingen. Man möttes till böner vid vissa tillfällen. Det var en mix av bibelläsning, utläggning, bön och lovsång.
– De elementen har varit grundelementen i den bibliska gudstjänsten och den kristna gudstjänsten som växer fram utifrån Bibelns vittnesbörd, säger Ulrik Josefsson.
Anders Gerdmar trycker på att de argument som används för att lyfta fram så kallade sökarvänliga gudstjänster inte alltid håller.
– Det är lite av ett historiefel att de kristna träffades i hemmen i privat mening. Det var inte så det fungerade. Bibelforskningen är överens om att det var husförsamlingar som träffades offentligt. Man träffades dels i templet och det var offentligt, sedan träffades man i hemmen – det var inte en privatgrej på marginalen.

Ulrik Josefsson tror att tre saker är viktiga i diskussionen om den frikyrkliga gudstjänsten. För det första måste man ta ansvar för den frikyrkliga traditionen.
– Vi måste värna den, utveckla den, se värdet i den, reflektera över problemen kring den, säger han och fortsätter till den andra punkten, att uppvärdera predikantskapet och träna goda predikanter och goda kommunikatörer.
– Det måste inte vara talarstolens predikoförkunnelse – vi vill träna människor att kommunicera evangeliet. Det kan givetvis göras på olika sätt, i olika gudstjänstformer, säger han.

För det tredje vill man ha visst fokus på ett missionalt förhållningssätt. Det innebär, menar Ulrik Josefsson, att den ovana kyrkbesökaren behöver få ha ett företräde.
– Det ställer ganska ingående frågor till sättet att fira gudstjänst, där frikyrkans tradition i ganska hög grad har varit att ha ett tillfälle där vi på gudstjänsttid gör en gudstjänst för de människor som ska upptäcka tron.
– Det missionala perspektivet har inte som poäng att få människor att komma till kyrkorna, utan att skickliggöra kyrkan på plats i alla dimensioner i samhället.
Han får medhåll av Anders Gerdmar, som menar att allt inte får handlar om evangelisation.
– Om evangelistgåvan styr allt som händer så blir ju allting kampanj, och så är det inte. Vi jobbar med evangelisation på många olika sätt och ska fortsätta med det, men det betyder inte att det är det enda vi gör, säger han.

Ett fel som man ofta gör, menar Anders Gerdmar, är att man blandar ihop evangelisation och församlingens tillbedjan.
– Gudstjänst, vad är det? Man vill betjäna Gud, man tillber Gud. Blandar man ihop det som sker på gatan eller på torget med det som sker i templet, så blir risken att det man ska göra ute på torget överförs till allting som sker i församlingen. Man trycker undan det som alltid varit centralt för de kristna. Lovsången, förkunnelsen och brödsbrytelsen trycker man ut i marginalerna för att det som är evangeliserande ska komma i centrum, säger Anders Gerdmar och konstaterar att det är ett misstag. Han menar att det, bildligt talat, är på gatan, på torget, ute bland folket som vi främst vinner människor.
– Där kan man vara hur innovativ som helst och hur sökarvänlig som helst.