Nyligen fyllde följeslagarprogrammet 10 år. Samtidigt som man firar höjs även kritiska röster mot att programmet är politiskt färgat. Foto: Privat

Kritiserat program fyller 10 år

Drygt 200 svenskar har de senaste tio åren försökt att dämpa konflikten mellan Israel och det palestinska folket med sin blotta närvaro. Men det ekumeniska följeslagarprogrammet – som härom­veckan fyllde tio år – har också kritiserats för att att vara alltför politiserat.

– Följeslagar­programmet utgår från att endast den ena parten har fel och begår felaktigheter. Ser man det så har programmet satt sig själv ur spel, både ur kristen och demokratisk synpunkt, säger Siewert Öholm, känd bland annat för sitt försvar av Israel.
Det ekumeniska följeslagarprogrammet startades efter en förfrågan till Kyrkornas världsråd från kyrkoledare i Jerusalem 2001. Deltagarna har ett tredelat uppdrag: att genom sin närvaro dämpa våldet och minska brotten mot folkrätten; att visa solidaritet med israeler och palestinier som verkar för fred, samt att sprida kunskap om vad som sker i regionen.

Totalt har drygt 1 000 personer skickats ut i regionen i tremånadersperioder från de 22 länder som deltar i följeslagarprogrammet. Den vanligaste posteringen är på Västbanken, även om följeslagarna också besöker Israel och samarbetar med israeliska fredsorganisationer. En uppgift är att observera genomströmningen av människor vid några av de många hundra vägspärrar som Israel satt upp inne på Västbanken. En annan är att ledsaga palestinska skolbarn till och från hemmet.
– Vi vet att både israeliska soldater och civila palestinier känner sig tryggare när det finns följeslagare med vid exempelvis vägspärrarna, säger Karin Hallin, en av tre personer som är anställda av huvudmannen, Sveriges kristna råd, för att samordna den svenska delen av insatsen.

Thord-Ove Thordson var generalsekreterare på Sveriges kristna råd när följeslagarprogrammet startade 2002. Nu är han nybliven pensionär och sedan den 1 september stationerad i östra Jerusalem – just som följeslagare.
– Det var lite av en personlig trovärdighetsfråga för mig, att vara beredd att möta verkligheten som den är, säger Thord-Ove Thordson från lägenheten som han delar med en liten grupp följeslagare från fem andra länder.

Här följer han ett schema som bland annat omfattar långa morgontimmar tre dagar i veckan vid en av den delade stadens största gränsövergångar för palestinier, Qalandiya.
– Vi står på båda sidor om gränsövergången och för statistik över passeringstiderna, som kan bli långa, säger Thord-Ove Thordson, som varit med om att arbetare och skolbarn fått vänta en timme på att kunna ta sig vidare till Jerusalem.
På uppdrag av FN-organet Unicef bevakar Thord-Ove Thordsons grupp också ett område söder om Gamla staden i Jerusalem, där palestinska skolbarn enligt uppgift ska ha trakasserats av både bosättare och israelisk polis.

Följeslagarprogrammet startade på begäran av lokala kristna ledare. Samtidigt finns det bland världens kristna ett särskilt intresse av att det ska bli fred i just detta område.
– Alla kristna kyrkor har en viktig relation till den här regionen, med alla dess minnesplatser och bibliska miljöer. Det är klart att man kan känna att man har ett särskilt ansvar här, säger Thord-Ove Thordson.

Men följeslagarprogrammet har ifrågasatts, inte minst för att det så tydligt tar ställning för palestiniernas sak och mot Israel i den laddade konflikten, vilket många menar äventyrar trovärdigheten.
– Följeslagarprogrammet utgår från att endast den ena parten har fel och begår felaktigheter. Ser man det så har programmet satt sig själv ur spel, både ur kristen och demokratisk synpunkt, säger Siewert Öholm, känd bland annat för sitt försvar av Israel.
Siewert Öholm vänder sig också emot att många kristna ledare i regionen tar tydlig ställning för ersättningsteologin, alltså läran att den kristna kyrkan nu har övertagit det judiska folkets roll som Guds egendomsfolk. Löftena till judarna i Gamla testamentet om Israels land blir därmed oviktiga och ogiltiga.

Pingstpastor Sten-Gunnar Hedin, som varit mycket i regionen, tycker att programmets ansats är god. Samtidigt skulle han önska en utvidgning, dels till Gaza och dels till förmån för utsatta israeliska civila.
– Initia­tiv­et och verk­sam­het­en är bra, och ett uttryck för kristet ansvar och medkänsla. Men det rimmar märk­ligt illa med objektivitet och allmänmänsklig vilja att programmet efter tio år fortfarande är begränsat till palestinier på Västbanken, säger han.
– Det skulle verkligen behövas ett följeslagarprogram för kvinnor och barn i Gaza, där våldsamheterna kommer från den egna befolkningen. Sedan skulle också israeliska skolbarn behöva civila följeslagare, så att de inte behöver gå till skolan i Jerusalem ledsagade av tungt beväpnade israeliska soldater.

Även Siewert Öholm menar att det finns ett stort behov att följeslagare och insyn i Gaza.
– Vad som hänt i Gaza är en total etnisk utrensning av alla judar, liksom en religiös utrensning av kristna. Så skulle följeslagarprogrammet vara värdigt namnet, skulle man vara i Gaza som sköld och rapportör av dessa oförrätter, liksom av de oförrätter som kristna på Västbanken utsätts för, i den mån de finns kvar.
Karin Hallin menar att följe­slagares närvaro i till exempel den israeliska byn Sderot, som efterfrågas ibland, inte skulle göra någon skillnad.
– Vi får ibland frågan om vi inte borde vara i Sderot, som ofta utsätts för raketbeskjutning från Gaza. Men en närvaro där skulle inte ha någon som helst skyddande effekt för befolkningen, säger Karin Hallin.
Minst en vecka ägnar följeslagarna åt att resa runt i Israel, där de bland annat träffar studenter, besöker Förintelsemuséet och reser till en kibbutz. Dessutom besöker de Sderot och talar med invånare där.

Men en stor del av arbetet kretsar kring de problem som man menar har skapats av den säkerhetsbarriär som började byggas 2002 för att förhindra terrorattacker i Israel, och som man hävdar är byggd på ockuperad mark.
– Muren och vägspärrarna har skapat en närmast total inlåsning på Västbanken, där invånarna måste ha särskilt tillstånd för att kunna ta sig till skola, arbete eller sjukhus, säger Karin Hallin
– Dessa människor får inte vistas i Israel och måste ha specialtillstånd för att bo i sin egen by. Ibland har jordbrukare genom muren skiljts från stora delar av sin odlingsmark, säger Karin Hallin.

Lisa Abramowicz, generalsekreterare i organisationen Svensk Israel-information, tycker att följeslagarprogrammet fokuserar oproportionerligt mycket på de problem som säkerhetsbarriären leder till, och glömmer varför den uppfördes.
– Det är inte en slump att det utförs färre attentat nu, och det är inte för att palestinierna blivit ”snälla”, utan det är för att det är svårare att genomföra attentat nu, säger hon.
– Sedan drabbar de här åtgärderna människor som varken skulle kasta bomber eller annat, men så är det.
För Siewert Öholm står det klart att programmets inriktning måste förändras om man vill framstå som trovärdiga.
– Programmet har tjänat ut sin roll om det inte drastiskt förändras till att gälla utsatta parter både i palestinska och israeliska områden, säger han.