Åke Roxberg är kyrkoherde i Teleborgs församling i Växjö. 2010 kom han ut som transvestit, vilket har fått till följd att stöttepelare i församlingen har lämnat. Lilla bilden: Åke Roxberg, här som som Ann-Christine, som han kallar sig när han är klädd i kvinnokläder. Foto: lilla bilden: Dan Hansson/SVD/Scanpix
Kyrkoherden som klär sig som kvinna
Åke hänvisar till diskrimineringslagen • Medlem: ”Stöttepelare har lämnat församlingen”
Kyrkoherde Åke Roxberg i Växjö överraskade både fru och församling med att "komma ut" som transvestit för två år sedan. När Åke, klädd till sitt alter ego Ann-Christine, började leda gudstjänster var det många i Teleborgs församling i Växjö som fick nog. Men själv hänvisar han till diskrimineringslagen.
Åke Roxbergs val att leva som transvestit har skakat om, inte bara hans familj utan också i hög grad församlingen.
– Han utnyttjar församlingen som ett ofrivilligt slagträ i en kamp att rättfärdiggöra transvestismen som en acceptabel livsstil, menar en person som Världen idag talar med.
För Åke Roxberg är det allt eller inget som gäller. Så när beslutet var fattat i augusti 2010 att han skulle leva som transvestit ville han inte "sköta transvestismen diskret" med en gömd koffert på vinden.
– Jag kan inte leva ett dubbelliv, hur kan jag vara er präst då? säger han i en stor intervju i tidningen Smålandsposten i februari i år.
I hela sitt liv har Åke Roxberg levt med sitt begär och slitit med det i hemlighet. Han har trots känslan aldrig valt att leva ut driften, bara i lönndom prova något plagg.
– Jag har skämts hela mitt liv. Det är enbart min fru som har vetat om det här, säger han till tidningen.
I mer än 40 år har han kämpat mot tankarna. Han har, berättar han i Smålandsposten, bekänt sin synd inför Gud och bett om att Gud ska skapa ett rent hjärta.
Det var först efter att han för två år sedan ombads av sin fru att söka samtalshjälp, som han valde något annat än kampen mot känslorna. Det gick inte alls som hans fru hade hoppats. Kanske spelade det också roll att hans båda föräldrar är döda och att barnen är vuxna.
Den 2 augusti 2010 kom han, uppmanad av sin kurator, för första gången klädd som kvinna till det sista mötet med kuratorn.
Före den dagen hade han inte ägt vare sig smink eller kvinnokläder.
Han beskriver känslan som att komma hem.
Nu följde en tid där människor i omgivningen meddelas. Först familjen, därefter den andliga mentorn, därefter arbetsplatsen och slutligen församlingen.
Han har förättat gudstjänst och celebrerat nattvarden med kvinnokläder, men ännu inte predikat berättar församlingsmedlemmar till Världen idag. Till Smålandsposten säger Åke:
– För mig skulle det inte vara några problem, men församlingen skulle nog ha svårt för det. Vi är där för att tillbe Gud, då räcker det om mässhaken sitter snett för att fokus försvinner.
En präst ska ha putsade skor, ansade naglar och använda oparfymerad tvål, fick Roxberg lära sig på 70-talet.
– När människor knäböjer för att få sakramentet ska inga dofter eller smutsiga skor ta bort fokus. Du som präst ska inte stå i centrum.
Men predikan kan bli aktuell. Det är upp till församlingen, säger han till Smålandsposten. För om någon i församlingen protesterar kommer även Åke att protestera.
– Höjs det röster i församlingen att de inte vill se en transvestit i kyrkan blir påföljden att jag som ett skott ställer mig omklädd i predikstolen! Alla har en plats i kyrkan som de är.
Medlemmar i församlingen vittnar om en församling som splittrats i tre läger. En som är uttalat positiv till Åkes val, en som är uttalat negativ – och en stor grupp som bara är tysta.
En av medlemmarna, som vill vara anonym, anser att valet har skadat församlingen.
– Ja, absolut. Flera stycken av de som man får räkna som stöttepelare i församlingen har försvunnit.
När medlemmen konfronterat kyrkoherden har denne bara refererat till lagen "som han tryggt kan luta sig mot".
– Man behöver inte vara stark för att vara en ledare. Tvärtom, det är i svagheten som styrkan från Gud kan visa sig. Jag förväntar mig inte att en andlig ledare alltid ska vara den som leder striden, eller vad man ska säga. Han måste också kunna säga "Oj, nu fick jag ett sår här. Jag måste nog dra mig tillbaka och lägga mig ner en stund. Ni får skydda mig under tiden", säger medlemmen.
– Däremot förväntar jag mig att han kämpar samma kamp som jag och att han i kampen ställer sin sköld jämte min sköld och lyfter sitt svärd mot samma fiende som mig och inte lämnar en lucka där han kan komma in.
Medlemmen är kritisk mot att församlingen ställs inför fullbordat faktum.
– Jag förväntar mig i Åkes fall att han borde ha sökt ytterligare andlig hjälp av andra andliga rådgivare. Han säger att han sökt hjälp ett par gånger. På 40 år är det ju ingenting.
DO: Teologiska skäl förmodligen inte tillräckligt för att neka arbete
– Om man som kyrka försöker hindra en präst från att använda olika könsuttryck på jobbet, är risken stor att man gör sig skyldig till diskriminering.
Vilka krav som får ställas på arbetstagare har ännu inte prövats i domstol. Men enligt Diskriminerings-
ombudsmannens jurist, Carl Lind, är lagen tydlig.
Diskrimineringsgrunden ”könsöverskridande identitet eller uttryck” infördes när Sverige fick en samlad diskrimineringslagstiftning 2009. Men ännu har statliga DO inte fått in någon anmälan som hållit för domstolsprövning. I väntan på prejudikat försöker Carl Lind göra en kvalificerad tolkning.
– Om en församling skulle införa regeln att män – till skillnad från kvinnor – inte får bära klänning eller lösbröst när de leder gudstjänst, är risken för diskriminering uppenbar. Det drabbar ju specifikt transvestiter. Om själva syftet är att inte acceptera människors könsöverskridande identitet, är det troligtvis inte acceptabelt enligt lagen.
En arbetsgivare har rätt att formulera klädregler, men de får inte vara knutna till kön. Lagen gäller alla arbetsgivare, och som sådana räknas varje samfund med anställda. Möjligheten till undantag är små. Det räcker troligtvis inte med ett teologiskt ställningstagande.
– Syftet måste vara förenligt med demokratiska värderingar, säger Carl Lind.
Diskrimineringslagen förbjuder en församlingsledning att välja bort en sökande till en präst- eller pastorstjänst för att han eller hon använder olika könsuttryck eller lever i en homosexuell relation. I så fall kan den sökande göra en anmälan om diskriminering. Arbetsgivaren måste då motivera varför en person som inte är transvestit eller utlevande homosexuell skulle fungera bättre i olika arbetsuppgifter.
– Det här är ju inte prövat, men det måste vara något skäl som lagen kan acceptera. Ett avgörande yrkeskrav. Visst kan man åberopa läroskäl, men risken är stor att det inte är tillämpligt.
…men Europakonventionen betonar även religionsfriheten
Percy Bratt är människorättsadvokat och specialist på Europakonventionen.
Han var bland annat pingstpastor Åke Greens advokat när denne stod åtalad för hets mot folkgrupp för att ha predikat mot homosexualitet i sin församling på Öland.
Det här låter som en inskränkning av religionsfriheten. Är det förenligt med Europakonventionen?
– Visst kan det uppstå situationer då rätten till religionsutövning i artikel 9 kommer i konflikt med Diskrimineringslagen. Rätten att få välja en förkunnare som lever i överensstämmelse med samfundets egna trosföreställningar måste då vägas mot den enskildes intresse av att få uttrycka sin sexualitet. Hur utfallet i Europadomstolen skulle bli är omöjligt att säga på förhand, säger han.
Maria Widholm
