Niklas Piensoho (t v) och Urban Ringbäck undervisade på onsdagen under Oktoberföreläsningarna över ämnet Gudstjänsten. Ett sextiotal ledare och pastorer från pingströrelsen hade samlats i Uppsala pingstkyrka för att samtala och förkovra sig. 

Gudstjänsten i fokus på pingstdagar i Uppsala

Niklas Piensoho: ”Riter utan innehåll är shamanism”

Gudstjänsten stod i fokus på onsdagen när ledare inom Pingströrelsen samlades till Oktober­föreläsningarna i Uppsala pingst. Tre talare undervisade utifrån olika perspektiv om vad gudstjänst har varit, är och borde vara. En av dem var Niklas Piensoho, föreståndare för Filadelfiakyrkan i Stockholm, som menade att väldigt lite av det vi gör kring gudstjänsten har biblisk förlaga.
– Riter utan innehåll är shamanism, konstaterade Piensoho.

Under den andra dagen av Pingströrelsens Oktober­föreläsningar, en samling för samtal och förkovring för ledare inom det nationella samfundet, stod gudstjänsten i fokus.
Sedan en tid har den frikyrkliga gudstjänsten mer eller mindre attackerats för att vara en urvattnad samling med lite relevans till hur de första kristna firade gudsjtänst.

Dan Salomonsson, föreståndare för Uppsala pingst håller dock inte med om att den frikyrkliga gudstjänsten är fattig till sitt innehåll och utformning.
– Nej, det tycker jag inte, sa Salomonsson i en intervju i Världen idag tidigare i veckan.
– Däremot har vi en tradition av att dela upp det i väckelsemöten och gudstjänst, utan att den tanken har fått utvecklas, sade Salomonsson, som hoppades på just ett utvecklande samtal under onsdagen.

Tre talare var kallade att undervisa om gudstjänst. Anders Sjöberg, tidigare missionsföreståndare för EFS, undervisade om tempelgudstjänsten utifrån Lukasevangeliet.
– Hela evangeliet börjar och slutar i templet. Det börjar med att folket står utanför och väntar på Sakarias och avslutas med att lärjungarna är i templet och ständigt prisar Gud.

Sjöberg talade om hur man i Bibel 2000 övergick till att översätta grekiskans "ekklesia" med kyrka i stället för församling. Det bör vara församling, ansåg Sjöberg, då det står för en gemenskap, en samling människor.
– Men "kyrka" är också rätt. Det går inte att skilja människor från platsen där de möts.
Två pingstpastorer var också inbjudna att dela med sig av sina tankar på hur en gudstjänst borde utformas och vilka målgrupper gudstjänsten har. Först ut var Niklas Pien­soho, tidigare föreståndare för Missionskyrkan i Fiske­bäck och nu pastor i Filadelfia­kyrkan i Stock­holm.

Piensoho gick hårt åt de traditionella inslagen i gudstjänsten, såsom förbön, nattvard och dop, men även senare införda inslag som lovsång och tillbedjan.
– Väldigt lite av det vi gör kring våra gudstjänster har biblisk förlaga, menade Piensoho och förklarade hur de första kristna samlades på tempelplatsen. en offentlig plats där man inte självklart kände varandra.  Men när man samlades i hemmen kunde man välja vem som var välkommen – alla kände varandra.
– När vi annonserar om gudstjänsten – är det då till en offentligt plats eller till något som ska kännas som en hemmiljö man bjuder in till? frågade sig Piensoho, och gav själv svaret:
– Gudstjänsten har blivit en offentlig plats, snarare ett torg än ett hem.

Piensoho frågade sig bland annat om det är bibliskt att duka upp nattvarden i en offentlig gudstjänst och menade att synen på nattvard håller på att förändras.
– Verkligheten påverkar vårt sätt att se på teologin snarare än teologin påverkar vårt sätt att se verkligheten, konstaterade han och menade också att en offentlig gudstjänst ska ha en låg tröskel, där rituella element ska lyftas undan och evangeliet ska förpackas riktigt noga så att den nye kan förstå.
– Prioritet ett i en offentlig gudstjänst måste vara att den är extremt processbar för den oinvigde. Vi måste fundera kring våra ritualiserade former som inte är kommunikativa.
– 30 minuters lovsång följt av en predikan är underbart, men är en hemmiljö. Härligt, men inte för det offentliga rummet, sa Pienoso och konstaterade:
– Riter utan innehåll är shamanism.
Niklas Piensoho fasthöll att det rituella rummet behövs och behöver återerövras. Han jämförde med hur en familj har riter kring födelsedagar, julfirande och annat och berättade om hur man i Filadelfiakyrkan lagt över nattvard och förbön till månatliga kvällsgudstjänster.
– Där finns det tid att be för dem som förlorat någon och det sker med värdighet. Det finns tid för nattvarden, det är stilfullt och det finns tid att be till Gud.
– Det är den "övre salen" snarare än det offentliga mötet.

Efteråt fick Piensoho en fråga från en deltagare som undrade hur man ska förhålla sig till när det kommer få besökare på en sådan särskild gudstjänst. Om riter är viktiga – vad händer då med en församling som inte firar nattvard?
– Om de inte kommer, hur viktiga är de då? frågade sig Piensoho och funderade på om det kanske inte var så viktigt.
– Det finns ett pris att betala hur man än gör.

Urban Ringbäck, föreståndare för Smyrna­kyrk­an var nästa att dela sin syn på gudstjänsten. Han visade en bild på gudstjänstens två dimensioner där en del är vertikal, där tillbedjan går upp till och tilltal går ner, men där det det också finns  delaktighet och relevans. I mitten av de två linjerna finns ordet "mysterium".
– Vi har ett ansvar att presentera budskapet begripligt, men också ett uppdrag att presentera ett mysterium. Om någon säger "jag förstod allt" så har vi misslyckats. Evangelium är ett mysterium uppenbarat.
Han gick vidare och talade om en balansgång i gudstjänsten där innehållet ska vara tillbedjande och en kommunikation mellan Gud och människa – men där samtidigt språket måste vara inkluderande, inte ett "vi och dem"-tänk.
– Ibland gör vi fel och gör gudstjänster för dem som inte är där. Ibland gör vi fel som gör gudstjänsten endast för de som är där.

Ringbäck konstaterade att det finns ett antal frågor att ställa sig när det gäller den horisontella dimensionen. Vilka är vi? Vem vill vi nå? Vad är det för kultur? Vad händer i samhället utanför?
Han pekade också på vikten av att utvärdera och göra små justeringar som enkelt gör gudstjänsten bättre.
– Gudstjänsten är inte slut, den övergår i andra former och under veckan och nästa vecka fortsätter den i andra samlingar som inte ska glömmas, avslutade Ringbäck.
– Jag tror inte att vi ska vrida nacken av oss för att bli begripliga på alla punkter. Själva evangeliet är inte helt begripligt. Jag har inte fattat det än.
– När jag firar nattvard så kan jag erkänna att det här är större än jag förstår, svarade Ringbäck på en fråga från publiken om hur låg tröskeln behöver vara för att innesluta alla som kommer.
– Tanken att vi samlas för att fira gudstjänst, förkunna evangeliet, men också för att utrusta för gudstjänst är viktigt. Guds­tjänsten sker hela veckan igenom, konstaterade Ringbäck.


LÄS ÄVEN
• Ett nåbart evangelium utmanar