Fredagsnattens explosion gick hårt åt dörren till Judiska församlingens lokaler i Malmö. ”Här har vi också dagis, kontor och lägenheter”, berättar Fred Kahn. Trots hotbilden har Länsstyrelsen och polisen inte tillåtit kameraövervakning. Foto: Annica Skenberg

Tacksam för stöd efter attacken

Fred Kahn: ”De som vill oss ont ska inte vinna”

MALMÖ Det är halvtannat dygn sedan attentatet mot Judiska församlingen i Malmö. Chocken han då fick har förbytts i något annat.
– Glädje över allt stöd vi får, säger Fred Kahn, församlingens ordförande.

Natten till fredagen bjöd på kortvarig vila för Fred Kahn. Vid halv två ringde en säkerhetsvakt och berättade att det, en knapp timma tidigare, hade skett en explosion vid för­samlingens lokaler på Kamrer­gatan.
– Jag fick då bara veta att dörren var ordentligt skadad, säger han.
Därefter sms-uppdaterades han efterhand om läget: Inga personskador och att polisen, tack vare vittnesuppgifter, hade kunnat gripa två 18-åriga män, misstänkta för dådet som skakade hela kvarteret.
– Men vilka de är, vet jag ännu inte, säger Fred Kahn, när han träffar Världen idag, strax efter lör­dagens sabbatsgudstjänst i synagogan.
De båda ynglingarna släpptes under lördagen, men misstankarna kvarstår, upppger polisen för TT.

Fred Kahn betonar att han inte känner de gripnas identitet eller motiv. Bakom de trakasserier och hot som i flera år nu blivit en del av Malmöjudarnas vardag, har det uteslutande stått ”män med rötter i Mellanöstern”. Aldrig några andra. Därför vore det frestande att också här dra slutledningar. Men Fred Kahn varnar för det: först ska polisen arbeta klart, menar han.

Attentatet i fredags föregicks inte av något uttalat hot. Men judarna i Malmö lever med en ständig hotbild, som inte minst tar sig i uttryck av rigorösa säkerhetsbestämmelser och därför finns också en mental beredskap om att något kan ske.
– Fast när det väl händer, blir det ändå en chock, säger Fred Kahn, och stryker sig över ansiktet med en trött gest.

Han har varit i gång i princip non-stop sedan säkerhetsvaktens samtal. Redan kvart över sju på fredagens morgon ringde kommunalrådet Ilmar Reepalu, som befann sig i Spanien, för att beklaga och uttrycka sin avsky över det inträffade.
– Vi har numera en kontinuerlig kontakt och ringer varandra om det händer någonting, säger Fred Kahn.

S-ordföranden Stefan Löf­ven var också på tråden. Och så var det möten med och telefonsamtal från pressen från i stort sett världens alla hörn. För ett attentat mot judarna i Sveriges tredje största stad bekräftar ju numera bara bilden av Malmö som en antisemitismens högborg.
– Det är förfärligt när något som detta händer. Men utländska medier har en tendens att förstora. Malmö utmålas som den totala katastrofen, där man inte kan bo. Å andra sidan sett kanske vi har blivit hemmablinda och vant oss vid något, som på andra håll i världen bara inte finns på kartan, filosoferar Fred Kahn och tillägger:
– Och släktingar till församlingsmedlemmar har åter undrat om det inte är dags att flytta nu.

Stämningen i församlingen beskriver han med ett enda ord: frustration.
–  Över hela världen lever judar med en hotbild, men i till exempel Danmark står staten för säkerheten. Här måste vi själva betala.
Gång på gång har församlingen vädjat om hjälp med kostnaderna, men utan framgång. De 50 000 kronor som Malmö stad tar i årlig hyra för betonghinder, får man själv stå för.
Och en begäran 2010 om kameraövervakning vid lokalerna på Kamrergatan fick nej av både länsstyrelse och polis. Trots alla bevis på motsatsen, fanns ingen hotbild, menade man – ett beslut som Ilmar Reepalu anser är felaktigt.

Av de fyra miljoner som regeringen i december i fjol anslog för att öka säkerheten för Sveriges judar gick 850 000 kronor till Malmö.
– De pengarna går till fasta installationer, som vi har fått tillstånd till, säger Fred Kahn.

Livet i den judiska församlingen är just nu intensivt med den ena högtiden som avlöser den andra. I förra veckan var det Yom Kippur, Försoningsdagen, I går, söndag, inleddes den sju dagar långa Löv­hyddohögtiden, Sukkot.
 – Attentatet lägger vi nu bakom oss. I stället ser vi till det positiva; allt det stöd som vi har fått. De som vill oss ont ska inte vinna. Vi ska inte jagas bort utan vi ska förbli judar – i Malmö, säger Fred Kahn.