En man säljer tidningen Granma framför en turistbuss i Havanna. Kubas relation till USA och andra amerikanska länder har länge varit frostig. I stället görs flest affärer med de europeiska länderna. Foto: Javier Galeano / AP / Scanpix
Kubas handelsrelationer tinar upp
EU utökar sitt samarbete med Kuba, medan den politiska nyttan av det 52-åriga embargot mot Kuba ifrågasätts alltmer i USA. I skuggan av den konfliktfyllda relationen med väst är Kuba på väg mot regional integrering i Latinamerika.
– Kubas problematik gentemot USA kvarstår utan större förändringar, säger Andrés Rivarola, biträdande professor vid Latinamerikainstitutet vid Stockholms universitet.
– Däremot sker stora förändringar i relationen till andra länder i Latinamerika, vilka strävar efter att inkorporera Kuba i de regionala samarbetsorganisationerna.
Ja, Gud rår och Castro består. Men de senaste åren har den kubanska ekonomin liberaliserats något, och många länder vill in på marknaden. Andra positionerar sig inför den dag då Castroklanen inte längre styr Kuba. Inte minst har Kuba närmat sig den regionala stormakten Brasilien.
När Summit of the Americas, ett toppmöte som samlar ledarna för 30 länder, gick av stapeln i april, var det inte längre en självklarhet att Kuba inte skulle vara på plats. Och även om Kuba självt rynkar pannan åt OAS, den inflytelserika Organisationen för amerikanska stater, beslutade OAS 2009 att överväga att ta upp Kuba som medlem igen.
Kubas moderna historia har präglats av relationen till USA, som i nu 52 år haft ett omfattande handels- och reseembargo mot sin kommunistiska granne. Allt eftersom åren gått har även många amerikaniserade kubaner börjat se det som att den hårdföra politiken nått till vägs ände. Sedan president Barack Obama lättade på sanktionerna för exilkubanernas resor och banköverföringar, har investeringarna i Kuba ökat markant.
Samtidigt böljar retoriker länderna emellan fram och åter, beroende på årstid och incidenter.
Lagom till när Revolutionen fyllde 59 i slutet av juli, sträckte Raúl Castro ut en hand till USA och erbjöd ”samtal om allt”. Javisst, svarade USA, men inte förrän kubanernas yttrandefrihet ökat och amerikanen Alan Gross frigivits. Alan Gross är biståndsarbetaren som greps i Kuba 2009 och dömdes till 15 år i fängelse för att ha fört in kommunikationsutrustning till oppositionen.
Kuba å sin sida lyfter gärna fram de fem kubaner som sedan 2001 avtjänar långa fängelsestraff för spionage i USA. Liksom man klagar över det avtal från 1903 som tillåter amerikanerna ha en militärbas i Guantánamo-bukten.
Medan USA står och stampar i förhållande till Havana, sker desto mer i relationen till Kubas största handelspartner – EU. För två år sedan antog unionen för första gången en biståndspolitisk landstrategi för Kuba, med 20 miljoner euro i budgeten, och just nu sker en långsiktig översyn av EU:s relationer till Kuba.
– EU-länderna handlar ju med Kuba, och har en helt annan linje än USA på den punkten. Samtidigt driver man frågan om demokratisering av Kuba hårdare än de latinamerikanska länderna gör. Att man försöker föra en gemensam politik påverkar alla medlemsstaterna, även Sverige, säger Andrés Rivarola vid Latinamerikainstitutet.
En för alla, alla för en? I så fall kan man fråga sig hur dödsolyckan i juli, den som tog två kubanska oppositionsledares liv, kommer att användas för att påverka relationerna.
Spaniens regeringsparti, Partido Popular, är inte lika välvilligt inställt som socialisterna till Havana, och har nu en medborgare inför rätta i Kuba. Det är ungdomspolitikern Ángel Carromero, som körde bilen som kraschade och nu står åtalad för vållande till två människors död.
”I fallet Carromero har den kubanska regeringen ett utrikespolitisk intresse”, skriver den regimkritiska tidningen Miscelaneas de Cuba på sin blogg.
”Det handlar om relationerna mellan Spanien och Kuba, och om ett högerparti i Moncloa (Madrids motsvarighet till Rosenbad). På så sätt förvandlas Carromero till ett förhandlingskort för den kubanska regeringen”.
➜ Fakta EU och Kuba
• EU:s relationer med Kubas baseras på EU:s gemensamma ståndpunkt om Kuba från 1996, vars målsättning är att uppmuntra en demokratisk utveckling och respekt för mänskliga rättigheter.
• År 2003 frystes relationerna mellan EU och Kuba efter det att en stor grupp oppositionella arresterats och fängslats på ön.
• År 2008 beslöt Europeiska rådet att EU skulle återuppta en dialog med Kuba. Dialogen innefattar ett antal frågor inom ramen för politik, mänskliga rättigheter, ekonomi, utveckling, vetenskap och kultur. Samma år undertecknades ett avtal mellan EU-kommissionen och Kuba. Avtalet fastslog ett framtida samarbete på områden av gemensamt intresse, bland annat miljö, forskning och kultur.
• I maj 2010 antog EU-kommissionen den första landstrategin för Kuba och allokerade 20 miljoner euro för åren 2011-2013 för utvecklingssamarbete i Kuba. De tre prioriterade sektorerna inom utvecklingssamarbetet är: matsäkerhet, miljö och klimatanpassning samt erfarenhetsutbyte.
