Lukas Berggren och Marcus Birro samtalar i Världen idags monter på Europakonferensen. Foto: Samuel Björk
"Det finns ingen annan Gud än Bibelns Gud"
På tisdagkvällen var det poeten, krönikören och bloggaren Marcus Birros tur att besöka Världen idags monter. Inför stor publik kretsade samtalet med Världen idags chefredaktör kring ett par ämnen som den profana medie- och kulturvärlden har oerhört svårt att närma sig, menar Marcus. Gud och religion, livet och abort.
Marucs Birro skriver krönikor i flera tidningar, bland annat i Expressen och han trivs med att få nå ut brett.
– Det är en stor ynnest och en glädje att få skriva om olika grejor. Att få skriva tunna diktsamlingar om tidens gång som ingen läser och skriva krönikor i Expressen som hundra tusen läser.
– Jag är stolt och glad att få göra alla de här grejorna.
Det är nog så att kultureliten har en hel del synpunkter på att man kombinerar de två sakerna men Marcus menar att den eliten inte alls har lika stor makt som förut.
– Sociala medier slog sönder en del av deras makt.
– Jag åker runt och turnerar och möter mycket folk, och jag möter riktigt stora etablerade författare som skulle ge både en tumme och en hand för att få göra det jag gör.
– Hur har din resa mot Gud under åren som ligger bakåt sett ut? Undrade Lukas Berggren.
– Det är en resa som ständigt pågår, känns det som, sa Marcus som berättade om att han har varit troende hela sitt liv, men lyckats hålla sig på lite olika avstånd från Gud under olika tider.
– När jag var 14 år fick jag en Gideonitbibel i skolan. Den höll jag varmt i hjärtat och på sidan där man kan skriva när man tagit emot Jesus skrev jag att det hade jag gjort på julafton 1986.
– Sen har jag tillbringat några år att försöka göra mig av med Gud, med de som älskade mig. Jag söp och försökte få bort honom från mig, men lyckades inte.
Sen blev jag nykter och kom närmare igen och har kunnat se hur Gud funnits med även genom katastroferna.
Marcus Birro ser tron är en del av vem han är, en del av vardagen.
– Jag tycker om att låta tron ta plats i vardagen, att läsa Bibeln varje dag.
Jag är ju fortfarande ganska ny på det här sättet. Jag gillar att visa att man är kristen när man är i det offentliga ljuset, det är inte många som gör det, och det finns en hel del som inte tycker om att jag gör det – de får nån sorts svettningar när jag säger det jag säger.
Det starkaste Gudsmötet, menar Birro, är när man inte hinner bygga upp intellektuella murar. På Stockholmsmässan för några år sedan hade Svenska kyrkan en mässa och Marcus var i ett samtal med en präst inför en stor publik.
– När jag trodde att samtalet var över så reste jag mig upp och tänkte ta min väska och gå. Då sa han: ”Vänta lite, vi tänkte ha förbön för dig och det barn som din tjej väntar”.
– Jag hade aldrig varit med om det, visste inte riktigt hur det skulle gå till om det var en gubbe i huva som skulle lägga händerna på mig.
Men – tusentals människor började be för vårt barn och det är ju något av det starkaste.
Marcus berättar hur han genast började försöka på ett humanistiskt sätt förklara vad som hänt och svettningarna bara ökade och han kände sig lite märklig.
– Jag frågade prästen vad som hände och han konstaterade att det är så enkelt att jag blivit berörd.
– Sedan dess har jag bestämt mig för att låta Gudsmötena vara det det är.
Det finns inget som väcker så mycket reaktioner som när Marcus skriver om Gud, och då inte som de som vill förminska Gud skriver om honom, utan som Bibeln säger det.
– Det finns ingen annan Gud än Bibelns Gud, konstaterade Birro.
Samtalet gick vidare till att beröra abortfrågan. Birro har själv förlorat två barn. Ett som föddes i vecka 23 och dog strax efter födseln och ett som dog i ett tidigt missfall. Marcus menar att det är något som har format om hans liv totalt och att de upplevelserna självklart kvalificerar honom att göra inlägg i just abortdebatten.
– Problemet är att i Sverige blir man diskvalificerad om man har ett känslomässigt engagemang i den frågan. I andra länder är det en kvalifikation men inte i Sverige, konstaterar Birro.
Det var känslosamt när Marcus läste ur sin bok ”Pappatexter” som är en serie krönikor om faderskap. Dante, som pojken som dog i vecka 23, har sin tredje födelsedag och Birro skriver till honom vad de gjort under dagen. Hur de firat hans födelsedag, och hur försöken att hålla borta sorgen efter honom misslyckades då sorgen har för långa ben och sparkar ändå…
