Kate Wacz brinner för att berätta om Förintelsen, för att det inte ska hända igen. Foto: Erik Lundström
Kate Wacz, 79:
”Raoul Wallenberg räddade mitt liv”
I år är det 100 år sedan mannen som räddade judar utan nazisterna, föddes.
Judinnan Kate Wacz är en av alla de tusentals som fick Raoul Wallenbergs åtråvärda pass.
– Han och de svenska passen blev en symbol för frihet, säger hon till Världen idag.
STOCKHOLM Jag möter Katalin Wacz, eller Kate som hon kallar sig, på Armémuseum vid Östermalm i Stockholm.
Vi är här för att tillsammans besöka det rum som hon varit med och utformat, tillägnat mannen som faktiskt är anledningen till att hon i dag lever – Raoul Wallenberg.
– Det är viktigt att vi överför våra berättelser till nya generationer som växer upp, att ungdomen får lärdom i dag om vad krig och lidande innebär, säger hon i hissen på väg upp till andra våningens utställningar om världskrigen.
Vi går igenom det vapenförråd som skiljer första världskriget från det andra.
– Det spelar ingen roll vilken förföljelse det än är – vi måste värna om demokrati och frihet. Det är vårt viktigaste budskap, säger Kate, när vi till slut står på Raoul Wallenbergs kontor bredvid själva huvudpersonen.
Det är dockmakaren Tina Nordborg som gjort modellen av Raoul. Och nästan hela utställningen med för den delen. Hon har i nära samarbete med Raoul Wallenbergs familj producerat Armémuseums speciella rum till den modiga svenskens ära.
– Vi vill vara ringar på vattnet och arbeta med ungdomar för att sprida budskapet så att det inte händer igen, förklarar Tina Nordborg.
Det var i Ungern 1944 som svensken lyckades rädda tiotusentals judar från förintelse.
Tanken att någon i himlen planerade räddningsaktionen är inte långt borta.
– Det måste vara någon högre kraft som hjälpte honom att rädda oss. Jag tackar för att han hade modet och möjligheten att ge oss frihet, säger Kate.
Under några kaotiska månader i slutet av andra världskriget hyrde Raoul Wallenberg hus för att judarna skulle få en fristad och han delade ut de skyddspass som kom att bli hans signum.
– Ryktet om denna svenske man som delade ut skyddspass gick i hela Budapest och han blev en symbol för frihet, säger Kate.
Det svenska dokumentet stod för liv.
– Fick man ett pass behövde man inte vara lika rädd för att bli deporterad, vilket var en säker död. Att få ett pass handlade om liv och död.
Skyddspassen hade egentligen ingen legal status, men tyskarna accepterade att de gavs till judar som hade släkt– eller affärsanknytning till det land som utfärdade dem.
Och genom att Wallenberg tänjde på begreppen kunde han ge pass till många fler.
Det är svårt att fastställa hur många människor Raoul Wallenberg var med om att rädda men olika källor talar om 20 000 till 30 000 personer.
– Allt sedan jag som barn satt i källaren under belägringen har jag alltid funderat på hur detta kommer att beskrivas i historieböckerna. Jag har väntat på det här i 60 år, säger hon.
Det som fascinerar Kate vad gäller Wallenbergs insats är såväl omfattningen som det personliga modet. Han byggde upp en gigantisk organisation som fungerade dygnet runt och blev på så sätt en nagel i ögat på tyskarna.
Men hon vill ändå inte kalla Raoul Wallenberg för "hjälte".
Hon menar att trots att han var oerhört modig, så följde han bara sin inre röst.
– Men när jag kom till Sverige var Raoul Wallenbergs namn mer eller mindre okänt. Det förvånade mig mycket, för i Ungern ses Raoul Wallenberg som en stor befriare, säger hon.
Den 17 januari 1945 togs Raoul Wallenberg tillfånga i Budapest.
I förra veckan kom många människor på årsdagen av försvinnandet till Benczúrgatan 16, den plats han senast sågs i livet, för att lägga ner blommor.
– Ungrarna har alltid kommit ihåg det datumet, säger Kate.
Kate växte upp i Budapest och när fadern dog vände sig hennes mor till den svenska legationen i för att få skydd. Brodern fick jobb som Wallenbergs springpojke samtidigt som modern och Kate fick svenska skyddspass, och i början av 1950-talet kom hon till Sverige.
Då var Kate tolv år.
I Ungern var antisemitismen utbredd eftersom landet hade varit en allierad till Tyskland under kriget. Diskrimineringen var stor för den judiska befolkningen.
– När Ungern blev ockuperat av nationalsocialister skärptes "judelagarna" i landet. Efter ett tag fick vår familj flytta till ett "judiskt" hus, berättar Kate, som för dagen har en gul kavaj på sig.
– Jag har kavajen som en påminnelse om att nazisterna tvingade oss att bära "Judestjärna", en gul Davidsstjärna av tyg som de sydde på med millimeteranpassning så den inte kunde rivas bort, berättar Kate.
Allvaret i situationen för judarna under nazistockupationen var i högsta grad verkligt även för barnen.
Mamma gav oss barn var sin cyankaliumampull som vi hade i fickorna, berättar hon.
Syftet var att de snabbt skulle dö om de blev tillfångatagna.
Bakom Kate i Raoul Wallenberg-rummet är en stor svartvit bild uppsatt på väggen.
Den är tagen på en ungersk gata under Kates barndom.
På husfasaden står det i klartext att inga judar var välkomna in i affären.
Hon har egna minnesbilder av Wallenberg, bland annat då hennes mamma stod och pratade med svensken. Kate minns också en judinna som nekades läkarvård då hon skulle föda.
– Då gick hon hem till Raoul Wallenberg och på natten födde hon sin dotter i hans privata säng, berättar Kate. För en tid sedan fick Kate kontakt med barnet, som numera bor i Kanada.
Det var när den nybildade amerikanska organisationen War refugee board, Krigsflyktingstyrelsen, sökte personer från neutrala länder som kunde hjälpa de ungerska judarna, som den unge affärsmannen Raoul Wallenberg kom till Ungern.
På 30-talet hade Wallenberg varit i Haifa och arbetat tillsammans med flyktingar från Nazi-Tyskland, något som gjort starka intryck på honom.
Under några dramatiska höstmånader gjorde han allt han kunde för att rädda Budapests judar undan nazisterna.
Vi passerar Armémuseums kassa. På disken står en sparbössa från Röda Korset. Kate lägger genast i en slant.
– Jag lägger alltid i pengar till Röda korset, förklarar hon.
Omkring jul fick hon nämligen, mitt i belägringen av Budapest, nere besök nere i skyddsrummet av Valdemar Langlet, representant för svenska Röda Korset i Ungern.
– I det brinnande kriget besökte han oss. Med sig hade han en vevgrammofon som han spelade "Du gamla, du fria" på. Dessutom gav han oss barn chokladkakor, något vi inte hade sett under hela kriget. Det var en sensation, säger hon.
Kate har genom året blivit personlig vän med militärattachén Per Anger, avliden år 2002, som under sin tjänstgöring vid svenska legationen i Budapest hjälpte Raoul Wallenberg i sin kamp för att rädda judar undan förföljelse och dödshot.
– Per och Raoul arbetade hemma i Sverige tillsammans i hemvärnet och Per berättade för mig att han var väldigt imponerad av Raoul Wallenbergs uppfinningsrikedom och kurage, säger Kate, som menar att svensken hade ett "nytt sätt att tänka på", berättar hon.
Raul Wallenberg och Per Anger har båda fått den israeliska utmärkelsen Rättfärdig bland folken för sina insatser och utsetts till hedersmedborgare i Israel.
I år var Kate tillsammans med utrikesminister Carl Bildt i Budapest på årsdagen av Raoul Wallenbergs försvinnande. Kate tog emot en utmärkelse från ungerska nationalkommittén för Wallenberg-året, utrikesministern invigde en nyproducerad utställning i Budapest om Raoul Wallenberg.
– Det är tänkt att den ska vandra runt om i världen, säger hon.
Kate efterlyser alla kort på bordet vad gäller Raoul Wallenbergs död. Hon menar att det är viktigt för både Raoul Wallenbergs familj och för Sverige som land.
– Ryssarna måste i dag ge oss upplysningar om var, som egentligen hände Raoul Wallenberg. Det är mycket som inte stämmer, men svaren finns i de ryska arkiven, säger hon.
Den nyinvigda utställningen om Raoul Wallenberg öppnades på Nationalmuseet i Budapest, en plats som symboliserar friheten. Den ungerske frihetshjälten Lajos Kossuth utropade frihet på platsen 1848.
– Platsen är ett mycket starkt bevis på att ungrarna har tagit Raoul Wallenberg till sina hjärtan, säger hon.
Kate, som även var inbjuden att tala i det ungerska parlamentet, är orolig över utvecklingen i Europa och Sverige.
Hon ser faran i en annalkande ekonomisk kris.
– Vid stor ungdomsarbetslöshet är ungdomen oerhört receptiv och mottaglig för enkla lösningar som kan verka lockande. De har inte min möjlighet att jämföra med vad som varit, eftersom de inte upplevt detta.
– Jag tycker att man handskas med friheten enormt lättvindigt i dag. Dagens ungdom vet oerhört lite om hur andra världskriget gick till och vilka lärdomar vi kan dra av krigen.
Så sent som i går, torsdag, fick hon möjlighet att återigen tala i ett parlament, den här gången i Sveriges riksdag.
Hon stod i samma talarstol som bland annat FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan och statsminister Fredrik Reinfeldt.
Och hon är glad för varje tillfälle hon får att berätta om det hon själv varit med om.
– Det finns stor risk att man i framtiden kommer att säga att Förintelsen aldrig har ägt rum. Därför måste vi som ännu finns i livet berätta. Vi måste berätta, vi får aldrig glömma.
