Jonas Himmelstrand från Uppsala. Foto: David Högfeldt
Hemundervisare måste betala 180 000 kronor i böter
180 000 kronor i vite. Det beskedet fick Jonas och Tamara Himmelstrand från Uppsala kommun efter flera års tvist om parets hemundervisning av sina barn.
–Det är ofattbart, säger Jonas Himmelstrand.
Strax före jul fick Jonas och Tamara Himmelstrand i Storvreta utanför Uppsala ett rekommenderat brev från kommunen.
Visa av erfarenheten efter flera år av tvister med Uppsala kommun anade de att beskedet var dystert och lät brevet vänta till efter julhelgen. När de så hämtade ut brevet blev det en obehaglig överraskning.
Kommunen skriver att de begärt hos förvaltningsrätten att de båda föräldrarna ska betala 180 000 kronor i vite som bestraffning för att de hemundervisat sin dotter. Beskedet upprör Jonas Himmelstrand.
–Det är ofattbart att tänkande och kännande människor kan fatta ett sådant beslut när frågan om vår rätt till hemundervisning ännu inte är avgjord.
Han har försökt få till stånd ett samtal med det ansvariga kommunalrådet, Cecilia Forss (M), men hon har svarat att något samtal inte behövs.
Det finns några ytterligare ärenden de senaste åren då kommuner utdömt vite till hemundervisande föräldrar, men beloppen har då varit en bråkdel av den summa som Uppsala kommun nu vill driva in från familjen Himmelstrand.
Jonas Himmelstrand har svårt att inte misstänka att kommunens agerande är en bestraffning för hans starka engagemang i frågan om hemundervisning. Han är ordförande i Rohus, riksorganisationen för hemundervisning, och har i en rad sammanhang både i Sverige och internationellt kritiserat svensk familjepolitik.
–Vi kan inte uppfatta det som något annat än ett straff, säger Jonas Himmelstrand. Han beskriver agerandet som ”kommunal mobbning”.
Parets Himmelstrands val att hemundervisa barnen började med att äldste sonen har ett funktionshinder av autismtyp. Under sex år genomförde de ett undervisningsprogram hemma och det fungerade mycket väl, i gott samförstånd med kommunen.
När sedan dottern skulle börja i årskurs ett menade Jonas och Tamara att även hon skulle må bäst av att hemundervisas.
–Vi frågade rektorn och han sade att det var okej, berättar Jonas Himmel-strand.
I tre år löpte det sedan på utan några invändningar från kommunen, men våren 2008 ändrades allt. Rektorn informerades av kommunen att han gjort fel och paret Himmelstrand tvingades att ansöka om tillstånd för sin hemundervisning.
– När vi fick avslag, trodde vi att det var ett misstag och överklagade till dåvarande länsrätten, berättar Jonas Himmelstrand.
I september 2008 fick de beskedet att dottern måste till skolan, annars skulle socialtjänsten göra en utredning av familjen, trots att familjen var välkänd hos kommunen efter alla de år de undervisat sonen hemma. Men paret Himmelstrand accepterade inte kommunens agerande och vann sedermera över kommunen i sin överklagan till länsrätten. Men domen överklagades av kommunen till kammarrätten som vann där. Ansökan för skolåret 2010-2011 förlorade paret i förvaltningsrätten men fick prövningstillstånd för sin överklagan till kammarrätten som ännu inte avgjort målet. Även två andra liknande fall, ett i Uppsala och ett på Öland, har fått prövningstillstånd i kammarrätten.
Hemundervisning är omstritt i Sverige, och rät-ten till det har i praktiken starkt begränsats av den nya skollag som trädde i kraft förra året. Nu krävs ”synnerliga skäl” för att tillstånd ska ges, men vad som räknas som synnerliga skäl är oklart - och det ledde också till kritik från lagrådet. Europakonventionen slår fast att föräldrar har rätt att ge sina barn en utbildning efter den egna religiösa eller filosofiska övertygelsen,
– Om svensk lag ska överensstämma med Europakonventionen så måste religiös eller filosofisk övertygelse räknas som synnerliga skäl, konstaterar Jonas Himmelstrand.
Hur familjen nu ska gå vidare beror på vad som händer i domstolarna.
–Först får vi se vad kammarrätten dömer i hemundervisnings-frågan och vad för-valt-nings-rätten säger om vitet, och sedan får vi bestämma hur vi ska agera, säger Jonas Himmel-strand.
Paret är mycket nöjda med resultatet av sin hemundervisning och ser inte vanlig skolgång som ett alternativ för sina barn. Nu vill de se ett slut på den politiska ambitionen att styra över familjers egna val.
– Det är inte politiker som ska besluta om våra barns utbildning efter sin egen ideologi. Det är en mänsklig rättighet för oss som föräldrar att fatta det beslutet efter vår egen övertygelse.
Att den borgerliga alliansregeringen drivit igenom en skollag som gör det än svårare att bedriva hemundervisning tror Jonas Himmelstrand beror på en rädsla för religiös indoktrinering. Men att familjer som väljer hemundervisning skulle vara religiösa extremister är en myt, menar han.
– I huvudsak är det helt sekulära skäl som ligger bakom att man väljer hemundervisning. I vårt fall handlar det om sekulära, pedagogiska skäl. De tre huvudskälen till att välja hemundervisning är pedagogisk frihet, att man har ett barn med särskilda behov eller ett barn som varit utsatt för mobbning, förklarar Jonas Himmelstrand.
Om myndigheterna är rädda för extremism finns en enkel lösning, enligt Jonas Himmelstrand.
– Ge tillstånd och kräv insyn. Då kan man hitta de familjer där hemundervisningen inte fungerar.
