I dagarna har RFSU tagit fram skriften ”Barns sexualitet – en vägledning kring barns beteenden” som handlar om barn mellan 0 och 12 år. Vissa föräldrar har reagerat på att den vänder sig till så små barn. Men Pelle Ullholm menar att det handlar om att tolka texterna rätt och att inte sexualisera skriften, utan det handlar mer om hur man förhåller sig till andra och att försöka vägleda kring vad som anses som normal nyfikenhet och vad som bör leda till att föräldrar reagerar. Foto: Jonas Ekströmer/ Scanpix
RFSU uppmanar småbarnsföräldrar att tala med sina barn om sex
I dagarna har RFSU släppt en skrift vars syfte är att hjälpa föräldrar och vuxna som arbetar med barn att hantera frågor om barns sexualitet. I materialet listas vad som kan anses vara riskbeteenden och här finns också uppmaningar till föräldrar att akta sig för heteronormen.
Frågor om barn och sexualitet är minerad mark, ändå är det viktigt att prata om det, anser RFSU. Pelle Ullholm är en av dme som tagit fram skriften "Barns sexualitet – en vägledning kring barns beteenden".
– Vi har upplevt att det bland föräldrar och vuxna i skolmiljö finns en stor osäkerhet kring hur man ska hantera de här frågorna. Materialet berör de frågor unga har och är ett sätt att känna sig tryggare att möta unga. Fokus ligger snarare på relationer, kroppsintegritet, barns utveckling och hur man ser på andra och sig själv.
Det handlar om barn mellan 0 och 12 år, kan du förstå om föräldrar reagerar på att man ska tala om detta så tidigt?
– Det kan jag förstå, speciellt om man tolkar texterna på annat sätt än vi menar och sexualiserar vår skrift. Det handlar mycket om hur man förhåller sig till andra och att försöka vägleda kring vad som är normalt beteende. Det värsta som kan hända är om ett barn upplever att det här är inget vi talar om, och därför känner att man inte kan vända sig till någon vuxen i sin närhet. Det kan skapa tystade miljöer där varken positiva eller verkligt negativa erfarenheter får bearbetas.
I skriften försöker man upplysa om vad som ska ses som normal nyfikenhet hos barn och vad som bör leda till att föräldrar reagerar. Till exempel beskrivs det som normalt för barn mellan 6 och 9 år att man "får en ökad nyfikenhet kring andra barns könsorgan, vill leka lekar för att se och röra andras könsorgan". Som oacceptabelt beteende beskrivs till exempel att barn onanerar tvångsmässigt eller inför andra. I skriften uppmanas föräldrar också ifrågasätta könsroller och den så kallade heteronormen.
"Försök att vara fördomsfri och låt sexualiteten vara könsneutral. Om din son till exempel leker med en tjej, insinuera inte att de är ett par – du vet faktiskt inte om din son är homo-, bi- eller heterosexuell. Och när du pratar om barnens framtida förhållanden, visa att dina förväntningar inkluderar ett hbt-perspektiv. Exempelvis till dottern Lisa: "När du får en tjej eller kille så kanske ni gör så här...", skriver man.
– Det är fakta att folk av samma kön blir kära. Unga hbt-personer mår ofta sämre än andra, och förklaring till det är att det är tyst runt det de känner, att de osynliggörs, säger Pelle Ullholm, som understryker att skriftens syfte är vägledning.
– Det står föräldrar fritt att hantera detta som man vill, vi har ingen ambition att pådyvla något. Men det är viktigt att vi talar med barn om detta, är man öppen och ett bra stöd som vuxen på det här området hjälper det unga att göra välinformerade val även senare i livet.
Världen idag har bett psykologen och föreläsaren Alf B Svensson titta igenom materialet. Han var öppet kritisk till RFSU:s sexualundervisningsmaterial "Sex på kartan", men tycker att "Barns sexualitet" i grunden är ett bra initiativ.
– Det finns en hel del bra i det här, många är osäkra på hur man ska agera när det gäller barn och sexualitet, vad man ska säga och göra. Det är bra att man katalogiserar vilka beteenden som är normala och vilka som är oacceptabla, vilka mönster som barn kan fastna i och få problem.
Han tycker också det är bra att man i skriften betonar vikten av att respektera barns integritet och att till exempel inte tvinga dem att krama släktingar och vänner. Men han ifrågasätter samtidigt att föräldrar ska motverka en heteronorm.
– Det tror jag många föräldrar reagerar på, att man ska förutsätta att ens barn inte är heterosexuellt utan antyda att det är ett fritt val. Det känns nog inte naturligt för så många.
Han saknar också i detta material, liksom i mycket av sexualundervisningsmaterialet som används i svenska skolor, tal om förhållanden och hur man får relationer att hålla.
– Ju äldre ett barn blir, desto mer öppen kan man vara att tala med dem om sex. Men vi behöver också tala mycket mer om relationer och hur man håller kärleken levande i ett förhållande, det är ofta den informationen som unga saknar, säger han.
Samuel Teglund
samuel.teglund@varldenidag.se
