Inne i St Pauls chapel pågår nu en utställning av minnen från attackerna och tiden efter. Foton, brev, teckningar, brandhjälmar och branduniformer. Foto: Ruth Petersson
”Det var självklart för oss som församling att ställa upp”
I St Pauls Chapel skapade 14 000 volontärer andrum för räddningsarbetarna
En plats där det fanns tillgång till vila, förbön och ett mål mat. Det var St Pauls Chapel under ett helt år efter terrorattackerna mot byggnaderna tvärs över gatan.
NEW YORK Den ser felplacerad ut, St Pauls chapel. En liten brun kyrka i 1700-talsstil som ligger inklämd mellan enorma byggnader på södra Manhattan. Men kapellet fanns där långt innan Hilton, rökiga gatustånd och de tusentals människor som släntrar förbi. Men från att ha varit en helt vanlig liten kyrka bland många andra vanliga kyrkor, förvandlades St Paul till en plats där det fanns hopp och helande att få.
– Kapellet ligger rätt över gatan från Ground zero, där de två tvillingtornen stod. På ett mirakulöst sätt klarade sig kyrkan helt utan skador. Ja, förutom ett stort träd som föll utan att vare sig skada gravar eller kyrkobyggnaden, berättar Linda Heyneck, som talar med media från kyrkans håll.
Kyrkan blev den plats där hjälparbetare, volontärer och räddningspersonal samlades efter avslutat pass vid terroristplatsen. Några sov på de hårda träbänkarna medan andra fick ett mål mat eller samtal med en själavårdare. Det ljust blåa taket med puderrosa väggarna borde ha skurit sig mot alla hjälmar, jackor och tjocka stövlar som hängde på bänkar och låg på de flera hundra år gamla golven. Men man vänjer sig vid allt, berättar Haynck, och det tog inte lång tid förrän synen kändes intill gränsen normalt.
Från stunden när de första arbetarna sökte sig till kyrkan och ett år framåt, blev St Paul den enda kyrkobyggnad i New York som höll öppet dygnet runt. Det fanns volontärer där vid alla tidpunkter; bland annat läkare, massörer, sjuksköterskor, psykologer och kockar för att förse alla med mat.
– Det var självklart för oss som församling att ställa upp. Människorna som arbetade vid Ground zero behövde desperat hjälp och under det här året ställde sammanlagt 14 000 människor upp gratis för att finnas till hands. Det var en desperat stämning bland dem som tog sig hit, men jag upplever det som om vi fick betyda mycket för dem. Inte minst genom att vi varje dag bad tillsammans.
Och med bönerna kom även musiken. Hymner, psalmer och sånger om Guds godhet och att han tar hand om varje människa. På så sätt, berättar Linda Hanyneck, behöll de känslan av frid, ro och vila.
Inför tioårsdagen av attackerna har kyrkan satt upp en utställning. Sidorna längs kapellet är fyllda av minnen. Det är foton och ett kors skapat av två armeringsjärn från ett av tornen. Det är hundratals brev och teckningar, brandhjälmar och en branduniform som tio år senare luktar svagt av rök. Flaggorna i taket och banderollerna som förkunnar att just en viss delstat eller ett land bär dem i sina hjärtan.
Och fortfarande hålls bön varje dag för fred. Besökare välkomnas på gudstjänster och fler än tio miljoner människor har besökt kapellet för att lära sig mer om det som hänt. En av dem är Andrea Watson från Kalifornien.
– Det här är fantastiskt. Jag blir rörd till tårar och minns dagen som om den vore i går, säger Ahon och berättar att hon är i New York under några dagar för att minnas attacken och för att visa att USA står enat. Hon menar att St Paul chapel visar att det är möjligt att finnas till för varandra, även under sådana fruktansvärda omständigheter.
– Och det visar att terroristerna inte har vunnit, vi lät kärleken segra och kommer att minnas dem som dog och dem som räddade liv. Jag tror att vi på söndag kommer att visa upp en nation som har stått samman. Och det är jag stolt över.
