Ståuppkomikern Jonas Helgesson menar att komiker som försöker montera ner allt vad moral heter gräver sin egen grop. Foto: Andreas Almlöf
"Skratt är som ostbågar för själen"
Intervju med ståuppkomikern Jonas Helgesson
Jonas Helgesson är mest känd som författaren till böckerna Grabben i kuvösen bredvid och Ett cp-bra liv. Där utöver är han även en flitigt anlitad föreläsare och ståuppkomiker. Humor är en viktig ingrediens i livet, menar Jonas, som vågar driva med de mest dråpliga situationer i sin vardag.
Första gången som Jonas Helgesson uppträdde som ståuppkomiker var på en stand up-tävling för nybörjare i Stockholm våren 2006. Innan dess hade han aldrig gjort en stand up och visste knappt vad det innebar, avslöjar han.
– Jag tänkte att det är väl bara att snacka lite, men det var det inte. Jag förstod att det är mer som ett hantverk – är du inte väl förberedd faller skämten rätt platt.
Vad tänker du på när du ställer dig framför en publik?
– Jag är alltid lite nervös. Det ska man vara, har jag hört. Bara inte nervositeten äter upp mig, utan ger mig lite extra nerv. Sedan brukar jag känna in publiken. Jag är faktiskt där för dem, och då är det bra om jag vet vilka människor jag har att göra med. Men sedan släpper jag allt och bara kör på. Om inte jag har kul, brukar inte publiken ha det heller.
Kan du berätta om några av de roliga händelser som du har varit med om som du delar med dig av på scenen?
– Min stand up utgår väldigt mycket från mitt eget liv och det som jag är med om. En händelse som jag tycker är rätt kul är när en telefonförsäljare trodde jag satt på toaletten bara för att jag talar som jag gör. Han sa: Kan jag ringa dig när du är färdig?
En annan situation inträffade när jag befann mig i Stockholm och telefonen ringde. Det var en kompis som frågade om hur läget var och undrade var jag var någonstans. Eftersom jag har svårt för att säga Stockholm, det ligger inte bra i mun helt enkelt, sa jag sonika: Jag är utanför Södertälje.
Vad ska man tänka på för att lyckas som ståuppkomiker?
– Jag är ingen guru på området men jag tror att timing är a och o. Materialet kan vara jättekul, men om inte jag säger det på ett speciellt sätt blir det inte så kul ändå. Sedan tror jag på att träna, träna och träna. Man vet inte riktigt vad som är riktigt roligt innan man har testat det på flera publiker.
Vilka komiker har du som förebilder?
– Detta är en kristen tidning va? Skämt å sido, jag diggar en hel del amerikanska ståuppare som Jerry Seinfeld, Louise CK och Demetri Martin. I Sverige tycker jag Johan Glans sticker ut från mängden, men han kör inte så mycket längre tror jag. Jag ogillar att dela in humor i kristen och okristen. Jag tror humor är något grundläggande som finns hos alla människor och att skratta från hjärtat kan inte vara så fel, eller? Men, det är klart att skadeglädje är något som jag undviker, liksom för råa iaktagelser som mer chockar än får människor att ärligt skratta.
Får man skämta om vad man vill eller finns det en gräns?
– Jag brukar säga att humor är som att balansera porslin. Om du är duktig kan du balansera mer. Om du är en duktig komiker kan du skämta om det mesta, men ibland blir det platt fall. Hur mycket man kan
balansera måste nog varje komiker avgöra själv. Men jag tycker vi använder ordet "moralpanik" lite väl mycket. Samhället bygger på någon slags moral och de komiker som ser det som sin livskallelse att montera ner allt vad moral heter, de gräver nog ofta sin egen grop tror jag.
Du skämtar ofta om alla fördomar som du möter som cp-skadad. Hur hjälper humorn dig att hantera människors ibland kränkande bemötande?
– Ibland känns det som att jag är hos psykologen när jag håller en stand up. Jag får uttrycka mina tankar samtidigt som man kan skratta åt det. Humor är ett otroligt bra sätt att börja tala om något svårt, något som är tabu. Igenkänningsfaktorn kan hjälpa mer än vad vi tror.
Tror du att humor har en läkande effekt?
– Ja, det tror jag faktiskt. Både hos mig och hos andra. Jag får många mejl där människor skriver att när de fick skratta släppte bördor på insidan. Sådana mejl "gör" mitt liv! Det sägs att på 50-talet skrattade vi runt 20 minuter per dag, men i dag är vi nere på runt 5 minuter. Jag vet inte riktigt hur de har fått fram den statistiken, men om den stämmer är det lite kris. Har vi det inte lika roligt längre? Jag brukar säga: Förminska inte livet till plikt, krav och ett enda stort borde. Att ta tid att skratta är en investering för framtiden. Att skratta hjälper oss att glömma oss själva. Att skratta är som ostbågar för själen.
Varifrån hämtar du din styrka och ljusa syn på livet?
– Jag tycker det är överskattat att söka kraften inåt, vilket är trenden i dag. "Hitta dig själv", "tro på dig själv" och så vidare. Jag tror mer på att söka kraften utåt och uppåt. Utåt i form av härlig gemenskap med vänner och släkt och uppåt i form av en tro på Gud.
Var kommer du att föreläsa och uppträda som ståuppare i sommar?
– Det kanske är på sin plats att säga att det jag gör mest är att föreläsa om handikapp och värdegrunder. Stand up gör jag så mycket som jag hinner och jag gillar att göra båda väldigt mycket. I sommar har jag bland annat varit på Gullbrannafestivalen, Peace and Love-festivalen och kommer att tala på Bödagården på Öland den 30:e juli.
