Bubblan ingen vill peta på
Kim Jong-Il, Nordkoreas diktator, och den lilla klick runt honom som hjälper honom att styra landet, förefaller något irrationella. Det är en av anledningarna till att läget, fortfarande årtionden efter kriget, är så pass spänt. USA har till exempel runt 28 000 soldater baserade i Sydkorea. Ulf Nilson benar ut varför alla verkar hantera Nordkorea med silkesvantar. Foto: Scanpix
Om du som läser detta varit medborgare i Nordkorea, hade du antagligen varit mager. Och hungrig.
Orsaken: Svält.
Sen början på 90-talet (minst) har nordkoreanerna fått klara sig på kanske 700 kalorier per dag. I Europa anses 2 000 till 2 500 normalt. Sedan början på 1990-talet har kanske fyra miljoner människor, nästan ett halvt Sverige, svultit ihjäl eller dött av sjukdomar framkallade av undernäring.
Siffrorna är osäkra, men ett är säkert: Nordkorea är en år efter år pågående katastrof. Den skulle ha varit mycket värre om inte Kina och Sydkorea givit frikostig hjälp.
Det gäller också USA, trots att Nordkorea år efter år fördömer amerikanerna som "imperialismens löpande hundar", plus andra fördömande slogans. Nordkorea med ca 22 miljoner förslavade invånare är helt enkelt ett hopsäckat, svårt lidande land.
Men – dessvärre – också livsfarligt. I första hand för systerstaten Sydkorea, men i någon mån också för Japan och Kina. Anledningen: Kärnvapen.
Landet, som styrs med diktatorisk makt av Kim Jong-Il och klicken runt honom, har minst tio nukleära laddningar, kanske fler. Man har flygplan och raketer och kan med viss sannolikhet skada Sydkorea väsentligt. Att kontraslag från Sydkorea och dess allierade USA skulle förvandla landet till ett inferno är självklart, men ingen önskar medverka till en så fruktansvärt katastrof och därför har man i många år förhandlat med Pyongyang om nedrustning. Utan resultat. Just nu befinner sig en delegation från EU i Nordkorea, men förhandlingarna
går inte bra och mycket tyder på att européerna får återvända hem den 17 juni med oförrättat ärende.
Mycket beror på att Nordkorea troligen är världens mest inkrökta och centraliserade land. Allting, bokstavligen, beslutas i huvudstaden, och ytterst av Kim Jong-Il som är föremål för en personkult som kunde ha fått Stalin grön av avund. Sålunda sägs Kim, född -42, ha slagit hela
elva hole-in-one på golfbanan 1994 – en helt omöjlig prestation. Kim lyckades också skriva 1 500 böcker under sin tid som student vid universitetet och komponera fyra operor – alla överlägsna allt som skrivits tidigare – på två år.
Av den mer eller mindre officiella biografin framgår också att diktatorns favoritfilmstjärna är Liz Taylor – en viss import av yppiga kaukasiska damer har förekommit...
Kort sagt förefaller envåldshärskaren och klicken runt honom något irrationell, för att uttrycka saken relativt milt. Att detta är en av
anledningarna till att USA fortfarande, flera årtionden efter Korea-kriget har 28 000 soldater baserade i Sydkorea, behöver man knappast tvivla på. Nordkorea har inte den ringaste chans att besegra och besätta grannlandet, men ett krig skulle ge ofantliga skador och måste därför
undvikas. Under hela 90-talet, liksom i dag, har länder med så olika system som Sydkorea, Kina och USA därför gett Nordkorea stöd i form av väldiga matsändningar. Förvisso med olika grader av entusiasm stöder man en korrupt och hänsynslös diktatur. Att ingen älskar Kim Jong-Il kan vi ta alldeles för givet men en kollaps vill varken kommunisterna i Beijing eller makthavarna i Washington se...
Om man vill se Nordkorea som ett blödande sår eller en skamfläck är relativt sett likgiltigt. Man gör sitt bästa för att problemet inte ska explodera – hittills framgångsrikt, men hur länge...?
