Ole Børud med sitt elvamannaband fick hela Nalen att gunga. Foto: Ruth Petersson
Ole Børud satte hela Nalen i brand
Ordet "tight" har härmed fått en helt ny innebörd. Vi pratar alltså om Ole Børuds elvamannaband, som bara är en namnskylt ifrån att vara äldstebröder från Mormonerna.
De ser inte speciellt spännande ut med sina vita skjortor och smala, svarta slipsar. Men man ska som bekant inte döma boken efter omslaget. Bara ett par takter in i första låten, gungar Nalen och det är synd och skam att inte fler än 300 personer har hittat dit.
Det näst intill helnorska bandet med Ole Børud i spetsen, lyckas på något osannolikt sätt att få ihop en blåssektion, keyboards, trumset och en park av gitarrer och baser att låta snortight, utan att det spretar någonstans.
Det här är kvällen när norrmannen releasar sitt nya album Keep movin´ som i mångt och mycket påminner om den förra Shakin´the ground. Med andra ord landar även den här i funken och soulen, och påminner om ett möte mellan 70-talets västkustmusik och med tiden väl sliten urbaniserad Harlemgospel.
Många av låtarna tar upp relationen till andra människor och om Gud som Ole Børud är bergfast förankrad i. Som Broken people, där Børud funderar över hur vardagen ter sig hos människor som saknar allt.
Men priset till kvällens mest hjärteknipande går till She´s like no other, en hyllning till hans mor, som ständigt funnits vid sin sons sida. När vi ändå är inne på familjeangelägenheter; mitt under brinnande konsert drar Ole Børud i gång en födelsedagssång för systerdottern, som kvällen till ära fyller år.
Det märks väl att Ole Børud har stått på diverse scener sedan han var blott fem år gammal. Mellan sina gitarrsolon – som renderar applåder som hotar att skaka ner kristallkronorna från taket – ler han lika stort som Jokern. Dessutom flirtar han hänsynslöst med publiken, som låter sig charmas lika enkelt som en 14-åring av skolans snyggaste kille. För det här är varken stockholmarna eller den kristna musikscenen vana vid.
Ole Børud spelar som om livet stod på spel och han river av låt efter låt; samtliga med lika gott gung, och de knän som inte svajar i takt måtte vara stelopererade. Det är flera snygga solon till både höger och vänster. Och för det snyggaste under konserten står saxofonisten Børge-Are Halvorsen.
Till sist, efter en alldeles för snabb timma, avslutas releasen med en låt av Pages. Inte så konstigt, eftersom Børud förmodligen tillhör gruppens störste fan. Och utan tjut i öronen – decibellmätaren snittar på runt 90 Db – beger vi oss hem i det strilande regnet. Och för en gång skull känns det inte beklämmande. Med Keep movin´ i min ägo kan det regna hela våren – i hjärtat är det lika varmt och soligt som på Böda sand i juli.
Ruth Petersson
ruth.petersspn@varldenidag.se
