Över 100 000 personer har sett ”Hur många lingon finns det i världen?”, där utvecklingsstörda skådespelare från Glada Hudik-teatern medverkar. Filmen handlar om ett gäng utvecklingsstörda som går från den trista vardagen som vedarbetare till showande artister. Foto: Scanpix
Stjärnorna alla vill se
Dramakomedin "Hur många lingon finns det i världen?" ligger kvar som etta på biotoppen över mest sedda biofilmer i Sverige. På två veckor har över 100 000 svenskar sett filmen.
- Jag tror det betyder jättemycket att utvecklingsstörda exponeras i filmen. Jag skulle själv aldrig ta ett fosterdiagnostikprov, säger Lena Koppel, filmens regissör.
Regissören Lena Koppel ville göra en film med snabba kast mellan sorg och glädje. Foto: Scanpix
Filmen handlar om ett gäng utvecklingsstörda som går från den trista vardagen som vedarbetare till showande artister och på vissa håll i landet rapporteras det att biobesökarna får näsdukar innan föreställningen.
– Det är lite överraskande, samtidigt som det är fantastiskt tillfredsställande. Jag planerade inte konkret att man skulle gråta från början, utan jag tänkte mer att jag vill försöka vara så ärlig och trovärdig mot den här gruppen som möjligt. Att folk sedan gråter tyder väl på att publiken har stor empati, säger filmens regissör Lena Koppel.
Hon säger att hon ville göra snabba kast mellan det som är roligt och det som är tragiskt.
– Det hade jag bestämt innan för livet ser ut så. Det ska gå snabbt mellan skratt och gråt, säger hon.
Vad betyder det för utvecklingsstörda att de exponeras så ärligt som i din film?
– Jag tror det betyder jättemycket, för det jag lärde mig i arbetet med skådespelarna är att utvecklingsstörda behöver bli mer integrerade i samhället.
Om kontrasten mellan att samhället å ena sidan applåderar medias exponering av personer med Downs syndrom, och den nordiska trenden där alltfler med diagnosen aborteras å andra sidan, säger hon:
– Naturligtvis är det så att alla privatpersoner vill ha det perfekta barnet. Men barn med exempelvis Downs syndrom är underbara människor och vi behöver förstå att livet inte är perfekt, utan att vi måste gemensamt ta hand om alla som finns.
– Jag skulle själv personligen aldrig ta ett fosterdiagnostikprov, men kan förstå dem som gör det. Jag kan förstå att man kan vara rädd, säger hon.
På biografföretaget SF där filmen ligger i topp är man glad över att just "Hur många lingon finns det i världen?" gått in som nummer ett.
– Vi har insett att intresset för filmen har varit stort från början. Det är ingen överraskning för oss att den skulle gå in som en etta. Det är en svensk film med mycket humor och värme, säger presschef Thomas Runfors, som själv arbetat med utvecklingsstörda på 1980-talet och har sett hur samhällets syn har förändrats.
– Ofta var utvecklingsstörda några som man skuffade undan på någon institution, de var en apart del från samhället. I dag är det på ett annat sätt. Utvecklingsstörda hittar numera en annan naturlig plats i samhället som inte är en skyddad verkstad. Även om alla inte kan göra allt så är det väldigt positivt, säger han.
Han säger sig sett en förändrad attityd när det gäller utvecklingsstörda barn.
– Förr skulle man alltid göra fostervattenprov, i dag tror jag att man har en helt annan syn på den här typen av människor: att de är värda en plats i samhället, säger han.
Erik Lundström
erik.lundstrom@varldenidag.se
