HERRE, var mig nådig och rädda mig, HERRE, skynda till min hjälp!
Psaltaren 40:14

Världen idag

Frälsningsarmén spelar och samlar in pengar på Östermalmstorg i Stockholm. Foto: Anders Wiklund / TT

Det kristna ledarskapet behöver kännetecknas av ödmjuk beslutsamhet.

Ledarkrönika · Publicerad 00:00, 12 jul 2018

När jag gick i grundskolan spelade jag trumpet, men efter att ha slagit ut mina framtänder efter en fotbollsmatch på asfalt, behövde jag spela ett tag med större munstycke. Då fick det bli valthorn, enligt min musiklärare. På mellanstadiet spelade jag med i en kyrkas blåsorkester, och när en tjej vände sig om, tittade i min riktning och frågade vem det var som spelade fel, var jag inte oskyldig. Jag har inte varit så pigg på blåsorkester sedan dess av någon anledning. Möjligen kan jag klämma ur mig någon slinga på"When the Saints go marching in", men så värst mycket mer blir det inte.

Det har blivit desto mer av Frälsningsarmén i mitt liv under den senaste tiden. Jag var med på salvationisternas kongress i Stockholm, som inbjuden ekumenisk gäst. Vi från Pingst har även haft ett bra samarbete med samma armé under Almedalsveckan. Dessutom har jag lyssnat lite på brassmusik för första gången på jag vet inte hur länge. Och man blir ju som bekant påverkad av dem man umgås med.

Blåsmusiken tillhör Frälsningsarmén på ett speciellt sätt. Deras International Staff Band från London spelar ett verk av Paul Lovatt Cooper som heter "Fire in the Blood".

Salvationisternas betoning på blod och eld, frälsning och andeuppfyllelse, är grundläggande och evigt aktuell. Det finns verkligen en eld i blodet; där bärs något sammanflätat och oskiljaktigt. Frälsningen från Jesus kommer till oss genom den helige Ande och blir i oss en eld till att dela evangeliet om honom med fler. Jag tror elden riskerar att slockna om vi tycker att vi redan har mycket, eller rent av mest. Men om vi vill ha mer kommer himmelen att besvara vår längtan.

Hösten 2018 firar frikyrkorörelserna i Sverige hundra år av samverkan. Vi ger ut en antologi och bjuder in olika representanter till en högtidssamling i Stockholm med anledning av detta. Våra rörelser är en del av samhället. Det går inte att se oss, och vi ska inte själva betrakta oss, som en isolerad företeelse. Vi är inte sekter och flera av våra kyrkor har fungerat med tydlig demokrati långt innan alla gavs rösträtt i politiska val.

I ett post-kristet Sverige kommer vi definiera oss mer i relation till ett inomvärldsligt sekulärt tänkande än till en historisk statskyrka. Svenska kyrkan är inte "fienden", utan gudlösheten och frånvaron av referenspunkter till kristen tro kommer vara frikyrkorörelsernas och – tror jag – de historiska kyrkornas stora utmaning. Därför behövs en omdefiniering och nyorientering i uppdraget att leva ut evangeliet, att vara kyrka och också hur vi ingår samverkan och bygger gemensam identitet. Jag tror alltså inte att frikyrkobegreppet är dött, men att det behöver laddas om. Vi behöver alltmer bli en frihetsrörelse. Vi behöver komma med hopp och erbjuda sammanhang.

Frälsningen kommer inte ut till folket om vi saknar eld, för utan passion händer ingenting. Därför tror jag att frihet kommer att komma till vårt folk endast genom en andefylld församling med utåtriktad fokusering och ett starkt socialt patos. Vår goda framtid är karismatisk och diakonal. Vi skulle behöva vara ödmjuka och inte använda orden "mycket" och "mest". Det finns en strof i"When the Saints go marching in" som talar om att ledare den dagen har lärt sig att gråta. Må våra tårar bli till handlingskraft och ett frekvent användande av ordet "mer". Det kristna ledarskapet behöver kännetecknas av ödmjuk beslutsamhet. Det finns så mycket mer att upptäcka och utföra, men en dag är vi framme. "Fire in the Blood" har då blivit till "Saints marching in".

Salvationisternas betoning på blod och eld, frälsning och andeuppfyllelse, är grundläggande och evigt aktuell.

Anti-traffickingarbete belönas med pris

Pris. De har räddat 45 000 människor från slaveri och andra former av våld och hjälpt lokala myndigheter att gripa mer än 3 500 misstänkta förövare och...

Israelexpert: "Det är Sverige som är off-side"

Bistånd. Den Sida-ägda tidningen OmVärldens artiklar om den israeliska biståndsgranskaren NGO Monitor är "ett direkt beställningsarbete från Sida". Det menar...

Skamlig udd mot Israel från hovrätten

Ledare Antisemitiskt hatbrott Att Israel görs till syndabock för mer eller mindre långsökta anklagelser är något vi har vant oss vid. Men förra veckans domslut från Hovrätten för...

Biståndsartiklar hårt vinklade mot Israel

Bistånd. Kritiken mot svenskt bistånd till palestinska områden skärskådas i en rad artiklar av Sidas tidning OmVärlden. Tidningen går särskilt hårt åt...