Höj, ni portar, era huvuden, höj er, ni eviga dörrar, så att ärans konung kan tåga in.
Psalm 24:7

Världen idag

När Åke Greens yttrandefrihet prövades 2005 spårade inte den allmänna medie­rapporteringen ur på samma sätt som nu i barnmorskemålet, menar Ruth Nordström. Foto: Janerik Henriksson / TT

Yttrandefrihet är självklart – när alla tycker lika

Ledare · Publicerad 00:01, 13 feb 2017

Går det att föra ett sakligt samtal om mänskliga rättigheter i svensk offentlighet?

Frågan har aktualiserats efter det att målet mellan barnmorskan Ellinor Grimmark och Region Jönköping återigen har uppmärksammats.

Det offentliga samtalet är intressant ur många perspektiv. Finns det en offentlig etik? Press, tv och radio är förstås skyldiga att följa tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Dessutom har etiska regler för pressen utformats för att skapa en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften.

Regel nummer ett i publicitetsreglerna är att ”ge korrekta nyheter”. Det slås fast att massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver en ”korrekt och allsidig nyhetsförmedling”. De pressetiska reglerna ställer också upp krav på att vara generös med bemötanden, att respektera den personliga intrigriteten, att vara varsam med bilder och att höra båda sidor.

TV4:s Nyhetsmorgon kopplade, i två olika inslag, samman Ellinor Grimmarks rättsprocess med en ”global våg av kvinnoförtryck” och kvinnomisshandel i Ryssland. En medverkande uttryckte att ”abortmotståndare borde aborteras”, samtidigt som bilder på Ellinor Grimmark och hennes juridiska ombud tidigare hade rullat på storbildsskärmen – allt utan möjlighet till genmäle. När detta sker borde det speglas i de pressetiska reglerna och även ses i ett större sammanhang.

Guilt by association, ”skuld genom sammankoppling”, används ofta för att sammankoppla en person, vars åsikt man inte delar, med ett annat referensobjekt som är allmänt klandervärt. Detta för att antyda att motparten därigenom också är klandervärd. Referensobjektet är ofta en annan person, organisation eller företeelse. I stället för att bjuda in till ett sakligt samtal eller en debatt, skapar man tvisten mellan "det goda” och "det onda” och associerar den på förhand utpekade personen vars åsikt man inte delar, med en företeelse, en person eller organisation som är allmänt hatad. 

I stället för att bjuda in till ett sakligt samtal eller debatt, skapar man tvisten mellan det ”goda” och det ”onda” och associerar den på förhand utpekade personen, vars åsikt man inte delar, med en person eller organisation som är allmänt hatad. 

När Åke Greens mål om yttrandefrihet och religionsfrihet var uppe till prövning i Högsta domstolen 2005, lämnade den uppmärksammade amerikanska juristorganisationen Alliance Defending Freedom in en tredjepartsinlaga i målet, precis som den europeiska organisationen ADF International gjorde i Grimmarkmålet.

I det första fallet anlitade emellertid inte Sveriges radio en reporter knuten till lobby­organisationen RFSU för att göra ett ”scoop” av det hela. Den allmänna medie­rapporteringen spårade inte heller ur på samma sätt, utan gränserna för yttrandefriheten diskuterades på ett mestadels konstruktivt sätt.

Barnmorskemålet handlar om utrymmet och gränserna för samvetsfrihet och yttrandefrihet för offentligt anställda i etiska och existentiella frågor. Grunden för arbetsgivarens beslut att bryta avtalet om en sex månaders anställning för Ellinor Grimmark var att hennes inställning offentliggjorts genom en intervju i en tidning.

I Högsta domstolens friande dom mot Åke Green citerades Europa­domstolen: ”[Y]ttrande­friheten omfattar inte endast information eller idéer som mottas positivt eller kan anses ofarliga utan också dem som kränker, chockerar eller stör staten eller någon del av befolkningen. Detta är de krav som ställs av den pluralism, den tolerans och den vidsynthet utan vilken inget demokratiskt samhälle kan existera.”

I det svenska samhället är vi högljutt toleranta – mot liktänkande och det politiskt korrekta. Yttrandefriheten och andra mänskliga fri- och rättigheter är självklara – så länge vi alla tycker samma sak.

Men det är när en normbrytare utmanar den politiskt korrekta eliten som den verkliga toleransen prövas.

Det är när en normbrytare utmanar den politiskt korrekta eliten som den verkliga toleransen prövas.

Har det blivit legitimt att hata judar i Sverige?

Ledare Antisemitism Jag besökte nyligen Malmö och hade ett möte i närheten av den judiska synagogan. En skylt förklarar att området är tv-övervakat och synagogan är...