Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
Ordspråksboken 10:32

Världen idag

Varför gå emot ditt partis politik, Ebba?

Ledare · Publicerad 00:01, 20 jun 2016

Tänk dig att Moderaternas partiledare skulle få för sig att gå i Vänsterpartiets första maj-tåg. Blåsorkestern spelar Internationalen och alla sjunger för full hals om hur just socialist-internationalen ska bringa lycka åt hela mänskligheten. De röda fanorna vajar, med budskap som ”Krossa kapitalet”, ”Förstatliga fler företag” och ”Höj skatten nu”. Fackpampar går hand i hand med partiföreträdare och ropar slagord om vinstförbud i välfärden och kraftigt höjd a-kassa. Och så går Anna Kinberg Batra där. Leende, vinkande och lika glad som alla andra.

När journalisterna frågar henne om varför hon väljer att gå i just Vänsterpartiets första maj-tåg hänvisar hon till ”alla människors lika värde”. Hon menar att det har funnits frågetecken om huruvida Moderaterna verkligen står upp för arbetarnas människovärde. Visst, de kallar sig ju numera för arbetarparti, men hur är det egentligen? Det är klart att folk undrar, inte minst med tanke på deras många skattesänkningar och de sänkta nivåerna i a-kassan. Förslag som inte alls gillas av de fackliga organisationerna. Så Anna bestämde sig för att göra slag i saken. Hon ville bevisa sitt engagemang för arbetarna genom att gå i Vänsterpartiets första maj-tåg.

”Men krockar inte alla budskapen i Vänsterpartiets första-maj-tåg med ditt eget partis värderingar?” försöker en journalist. Men Anna menar att inget har förändrats i hennes politik och att hon kommer stå för den, även i Vänsterpartiets första-maj-tåg. ”Det handlar om alla människors lika värde”, repeterar hon. Och eftersom hon har träffat arbetare som har lidit stor skada i olika sammanhang, så vill hon visa medkänsla. Det är dessa utsatta det handlar om, försäkrar hon chockade partikamrater och väljare om.

En orimlig tanke? I allra högsta grad. Men i Pride-sammanhang blir det orimliga snabbt rimligt och det otänkbara lika fort tänkbart. Genom ett ihärdigt engagemang har hbtq-samhället lyckas framställa både Prideparaden och regnbågsflaggan som symboler för alla människors lika värde. En efter en har politiker bedyrat sin trohet mot regnbågsideologin (jo, det finns en ideologi bakom) och anslutit till tåget.

Nyligen meddelade även Ebba Busch Thor, Kristdemokraternas partiledare, att hon ämnar gå i årets Prideparad, i slutet av juli. Och det är där metaforen med Anna Kinberg Batra i Vänsterpartiets första maj-tåg plötsligt blir relevant. Att Ebba Busch Thor har ett engagemang för människor som blir mobbade och utstötta är hedervärt. Det borde vi alla ha. Men att ta det som förevändning för att (bokstavligen!) gå emot sitt partis politik är bortom all logik. Lika lite som Anna Kinberg Batra behöver gå under de röda fanorna för att bevisa sin medkänsla med arbetare, lika lite behöver Ebba Busch Thor gå under regnbågsflaggan för att bevisa sin medkänsla med homosexuella.

Pridefestivalen är nämligen ingen allmän manifestation om ”alla människors lika värde”, hur gärna arrangören och andra än vill framställa den så. Den är ungefär lika opolitisk som ett första maj-tåg i Vänsterpartiets regi. En enkel titt i seminarieprogrammen gör det tydligt. Kärnfamiljen och den så kallade heteronormen är högvilt under veckan och skadeskjuts med full kraft. Queerideologi och relationsanarki blandas med allehanda politiska krav, som i de allra flesta fallen är på direkt kollisionskurs med Kristdemokraternas partiprogram. Ebba Busch Thor blir därför en tacksam bricka i ett spel som handlar om att flytta fram positionerna för en politik som hennes väljare betackar sig för.

Politiker är i förtroendebranschen. I det här fallet har Ebba Busch Thor inte vinnlagt sig om att förankra beslutet någonstans i förväg. ”Jag avgör”, är budskapet. Så kanske det är, rent formellt. Men det vittnar om en okänslighet inför den sprängkraft frågan rymmer. Och den partiledare som inte lägger örat mot rälsen för att lyssna vad partiföreträdare, medlemmar och väljare tycker riskerar att – om uttrycket tillåts i sammanhanget – bli överkörd av tåget.

Men tåget har inte gått än. Ebba Busch Thor har fortfarande möjligheten att omvärdera. Om hon trots allt skulle välja att gå där, leende och glad som alla andra, då har nog tåget gått trots allt. Tåget som leder Kristdemokraterna ut ur riksdagen. Å andra sidan skulle nog få av hennes medtrafikanter i Prideparaden sörja över en sådan sorti.

Lika lite som Anna Kinberg Batra behöver gå under de röda fanorna för att bevisa sin medkänsla med arbetare, lika lite behöver Ebba Busch Thor gå under regnbågsflaggan för att bevisa sin medkänsla med homosexuella.

”Religion är opium för folket!” sa kommunisten Karl Marx. Hans materialistiska historieuppfattning står i skarp kontrast till en biblisk världsbild.

Gästkrönika Torbjörn Freij ”Religion är opium för folket!” sa kommunisten Karl Marx. Hans materialistiska historieuppfattning står i skarp kontrast till en biblisk världsbild....