Nästa dag såg [Johannes döparen] Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd.”
Joh 1:29

Världen idag

Till sist kommer verkligheten ikapp

Ledare · Publicerad 05:00, 6 apr 2011

Till sist gick det inte längre att uthärda ett liv med ständiga raketbeskjutningar, år efter år, riktade mot den israeliska civilbefolkningen i städerna nära Gazaremsan. Något behövde göras och opinions­trycket ledde till sist fram till att den israeliska regeringen och försvarsmakten valde att försöka slå ut de terroristgrupper och celler i Gaza varifrån raketbeskjutningarna utgick. För att få slut på terrorn.

I den allmänna nyhetsrapporteringen försvann oftast denna bakgrund till förmån för ett ensidigt fokus på de israeliska motattackernas offer. Gärna kryddat med påståenden om att Israel hade civila mål i medvetet sikte.

I ljuset av detta är det därför inget mindre än en sensation vad den sydafrikanske juristen och domaren Richard Goldstone, själv från en sekulariserad judisk familj, skrev i fredags i en – utanför Sverige och svensk media – mycket uppmärksammad debattartikel i Washington Post:

"Vi vet mycket mer i dag om vad som hände i Gazakriget 2008-2009 än då jag ledde den av FN:s

råd för mänskliga rättigheter utsedda faktasökande gruppen". "Om jag hade vetat vad jag vet nu hade Goldstonerapporten blivit ett annorlunda dokument" är nu hans egen slutsats. Den politiska sprängkraften i ett sådant besked och vad det betyder för omvärldens bild av vad som hände under Gazakriget är svår att underskatta.

Den dåvarande center-vänsterregeringen i Israel, bestående av centerpartiet Kadima och Social­demokraterna, vars partiledare då var försvarsminister, reagerade tillsammans med försvarsmakten mycket besviket på Goldstonerapporten, då den presenterades för två år sedan och vann stöd i FN:s generalförsamling. Från israeliskt håll menade man att rapporten var ensidig, slutsatserna byggda på förutfattade meningar och därmed i grunden djupt orättvis.

För ett stort antal demokratier kom Goldstone­rapporten att tjäna som grund och underlag för det egna landets och parlamentets ställningstagande till Gazakriget samt agerande gentemot de två parterna; Israel och islamistiska terrorgruppen Hamas. Detta gäller såväl USA som EU:s medlemsstater, inklusive Sverige.

Staten Israels agerande fördömdes i mer eller mindre tydliga ordalag. Inte minst riktade kritiken in sig mot att militärledningen medvetet skulle ha använt sig av terror och angrepp riktade mot civilbefolkningen. Ett utstuderat och planlagt sätt för att sätta skräck i den palestinska befolkningen på Gazaremsan, hävdade man.

Det som gör att Goldstone nu i grunden omprövar sina tidigare slutsatser har att göra med hur rapporten har tagits emot: medan Hamas på den palestinska sidan inte idkat någon självkritik eller tillsatt någon fristående undersökningskommission för att bringa klarhet i vad man beskylls för om krigsbrott och brott mot mänskligheten, har man på den israeliska sidan försökt gå till botten med beskyllningarna.

Goldstone finner att, även om oskyldiga människoliv drabbats i Gaza, kan man inte finna något systematiskt israeliskt militärt agerande riktat mot civila. Rättsväsendet i Israel har dessutom börjat agera för att finna och döma de skyldiga. Så tydlig är skillnaden mellan att vara en demokrati och rättsstat som Israel och en terroristorganisation som Hamas. Till sist kommer verkligheten i kapp och sanningen kommer fram. Det återstår att se hur man från svenskt håll hanterar verklighet och sanning. Vänta er inga stora rubriker.

Lukas Berggren
ledarsidan@varldenidag.se

De vill skänka hopp till utsatta barn

Välgörenhet. Kreativa idéer som skapar gemenskap och mervärde Det saknades kulturutbud i Örnsköldsvik. Det tyckte tre tjejer som i vintras drog igång olika kreativa projekt i kyrkan. Den 5 juni kommer resultatet...

Jesus i centrum för lyckad familjesatsning

Församlingsliv. Att möta familjers behov och att stärka familjens eget ansvar för barnens kristna fostran. Det är två viktiga motiv till satsningen på Messy Church i...

Siewert Öholm: Mycket väsen för (nästan) ingenting

Nyhetskommentar. Ser man den nygamla regeringen som en ommöblering, har Löfven för all del lyckats väl med att ”flytta runt sofforna och borden” men nog känns det som hela ommöbleringen både blev rörigare och disfunktionell.