Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
Ordspråksboken 10:32

Världen idag

Sverige pendlar mellan förbud och obligatorium

Ledare · Publicerad 00:01, 21 apr 2017

Sverige är ett land som pendlar mellan förbud och obligatorium. Det tycks som att en del politiker bara har två fasta nycklar i verktygslådan, två standardlösningar på alla problem. Om de anser att något är dåligt ska det förbjudas. Om de däremot anser att något är bra, ja då ska det göras obligatoriskt. Antingen ska alla med, eller så får ingen. Enhetskulturen omkring statsideologin är stark.

Att överlåta viktiga beslut till människor själva tycks inte föresväva den här sortens politiker. Risken är förstås uppenbar att mindre vetande medborgare fattar fel beslut. Hellre kör politikerna då över enskilda människors samveten och internationella konventioner. De använder sin politiska tvångsmakt för att bedriva ideologisk fostran och kräva rättning i ledet. Av alla.

Två exempel på senare tid tydliggör fenomenet.

I förra veckan fattade den socialdemokratiska kongressen beslut om att de vill förbjuda alla konfessionella inslag på skolor i vårt land. Religion är uppenbarligen något dåligt enligt Socialdemokraterna. Eller som de sjunger i Internationalen: ”I höjden räddarn vi ej hälsa. Ej gudar, furstar stå oss bi. Nej, själva vilja vi oss frälsa.” Så religion ska följaktligen förbjudas. För alla.

Vilka konsekvenser beslutet får i praktiken är oklart, liksom hur gränserna för detta i så fall ska dras. Ska det till exempel fortsatt vara tillåtet att skolor i sina obligatoriska inslag uppmanar barn att sitta i lotusställning och säga ”aum”, vilket är en akronym för de tre främsta hinduiska gudarna? Och om så, blir det då inte inkonsekvent att förbjuda barn att frivilligt sitta med knäppta händer och säga Jesus?

Såväl obligatorisk yoga som förbjuden bön rimmar illa med Europakonventionen. Enligt den ska ”...staten respektera föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överenskommelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska övertygelse”. Det enda rimliga är därför att dessa politiker återlämnar makt och beslutsrätt till barnens föräldrar. Inte ens en maktfullkomlig S-kongress kan vifta bort mänskliga rättigheter, som religionsfrihet. Och religionsfrihet handlar inte om statens rätt att ”skydda” människor från religion, utan om att ge människor rätt till sin religionsutövning. Varken förbud eller obligatorium således, utan frihet.

Det andra exemplet är hämtat från rättegången i fallet med barnmorskan Ellinor Grimmark. I Sverige har vi den mest liberala abortlagstiftningen i Europa. De mest paranoida påståendena gör nu gällande att denna ensamma barnmorska äventyrar hela den svenska abortlagstiftningen. Det är förstås nonsens. Men för detta får hon löpa gatlopp, både i media och i andra sammanhang.

Hur som helst. I Sverige ses den liberala abortlagstiftningen som något bra. Så då tar politikerna – och stora delar av kultureliten – fram den andra fasta nyckeln. Att utföra aborter måste därför vara obligatoriskt för alla barnmorskor. Att det råder stor brist på barnmorskor i landet har då inte med saken att göra. Att det strider mot Europakonventionens formuleringar om samvetsfrihet spelar heller ingen roll. Inte ens att de flesta andra länder i Europa har klarat av att införa samvetsklausuler för samvetsömma barnmorskor har någon betydelse. Bra saker ska nämligen vara obligatoriska i vårt land. Alla ska med. Vare sig de vill eller inte.

Sverige kallas ibland för ”landet lagom”. Men med tanke på hur vi hoppar mellan de två ytterlighetsdikena – förbud och obligatorium – är vi snarare ”landet extremt”. Hela syftet med konventionerna om de mänskliga rättigheterna är att förhindra övergrepp på enskilda och att ploga upp den frihetliga vägen mellan förbud och obligatorium, mellan ”ingen får” och ”alla ska”. I mellanmjölkens förlovade land tycks den vägen ha vuxit igen. Vi har så vant oss vid att politiker fattar beslut över våra huvuden, och tar sig rätten att välja åt både oss själva och våra barn, att vi inte längre reagerar. Kanske krävs det att Europadomstolen knäpper Sverige på näsan för att vi ska förstå att människor mår bäst av att leva i frihet?

Hellre kör politikerna då över enskilda människors samveten och internationella konventioner. De använder sin politiska tvångsmakt för att bedriva ideologisk fostran och kräva rättning i ledet. Av alla.

Ville slippa mindfulness – nekas grön rehab

Nyandlighet. ”Grön rehab” skulle bli en väg tillbaka till arbetslivet för Erik Pilbom, sjukskriven för utmattningsdepression. När det stod klart att...

Mångfald hos New Wine

Konferens. I veckan drar New Wines årliga sommarkonferens i gång och den här gången är temat ”Alla folk”. ”Vi tror att 2017 får vara ett år där alla folk får...

Israelkritik utan trovärdighet

Israelkommentar Israelkommentar. Endimensionell beskrivning av konflikt I lördags, när den muslimska fastemånaden ramadan avslutades, samlades tiotusentals muslimer på Tempelplatsen i Jerusalem för att be. Frågan man kan...

Israels vänner möts i Värnamo

Israelfokus. Intresset för Israels vänners sommarkonferens växer för varje år. Orsaken tros bland annat vara ett ökat intresse för Israel och den situation som...