Den rättfärdiges läppar förstår vad som är välbehagligt, de ogudaktigas mun förvränger allt.
Ordspråksboken 10:32

Världen idag

Sveriges handelsminister Ann Linde (t v) skriver under handelsavtalet mellan Sverige och Iran, iklädd slöja. Foto: Ebrahim Noroozi

Hur ska vi förstå regeringens hyckleri?

Ledare · Publicerad 00:01, 17 feb 2017

Den svenska regeringen har varit ute och flugit igen. Eller cyklat, för att använda ett mer träffande bildspråk. Representanterna för den så kallade feministiska regeringen, med den ”feministiska utrikespolitiken”, har varit i Iran. Iklädd slöja undertecknade EU- och handelsminister Ann Linde (S) det åtråvärda handelsavtalet med Iran.

För detta har regeringen mött kritik, både från höger och vänster.

Statsminister Stefan Löfven menar att kritiken mot hans delegation är oseriös. Till Expressen (14/2) säger Löfven: ”Om jag ska möta dem i en diskussion och förändra den situationen, då får jag ju välja. Endera sitta hemma och skrika, eller så jag gör jag faktiskt något och försöker nå en relation med Iran.”

Så därför undertecknar en företrädare för den feministiska regeringen handelsavtalet – iklädd slöja.

Löfvens argumentation är begriplig, så långt. Den som vill förändra situationen i Iran behöver först etablera en relation med ledarskapet i Iran, hur illa man än må tycka om ledarskapet och dess värderingar. Så, även om sagda regim förföljer, torterar och dödar oliktänkande, oppositionella, kristna, homosexuella, kvinnor och andra, så är det ändå bättre med någon form av relation än ingen alls. Trots att Iran vill utplåna både Israel och USA från kartan, är det bättre att inleda en handelsrelation med regimen än att isolera dem från allt samarbete.

Alternativet är att helt avsäga sig möjligheten att påverka. Utökade relationer blir då helt enkelt ett verktyg för att påverka.

Vad man än tycker om argumentationen, så är den ändå konsekvent.

Låt oss nu bege oss hem till Sverige igen. Nyligen meddelade Moderaternas partiledare Anna Kinberg Batra att hon är beredd att öppna för politiska samtal med Sverigedemokraterna i riksdagens utskott.

Löfvens reaktion på moderatledarens utspel löd: ”Det ger intrycket av ett moderat ledarskap som totalt har tappat sin kompass.” Vid upprepade tillfällen har Löfven beskrivit SD som ett ”rasistiskt parti med nazistiska rötter”.

Av denna anledning, menar Löfven, är det omöjligt att samarbeta med partiet ifråga.

Det är just här någonstans som argumentationen blir inkonsekvent. Och som hyckleriet tar vid. Det är förstås fullt möjligt att hävda attvärderingar går före relation och utesluta alla möjligheter till samarbete – med partier, länder eller organisationer – som inte delar de egna grundläggande värderingarna.

Det är också fullt möjligt att hävda att relation går före värderingar, eftersom det genom samarbete – med partier, länder eller organisationer – går att påverka i rätt riktning.

SD kan förstås kritiseras, men vid en snabb jämförelse med regimen i Iran framstår ändå deras partiledning närmast som korgossar. De förordar trots allt vare sig dödsstraff eller tortyr för oliktänkande. Kraven på att beslöja kvinnor lyser dessutom med sin frånvaro i partiprogrammet, vilket rimligen borde uppskattas av den feministiska regeringen.

Hyckleriet består i detta: Löfven och regeringen hävdar principen ”värderingar före relation” på hemmaplan, medan de hävdar principen ”relation före värderingar” på bortaplan. Bilden av Ann Linde i slöja blir då i praktiken en avslöjande (!) symbol för detta hyckleri.

En och annan frestas nog att tänka att regeringens agerande inte alls handlar om värderingar, utan snarare om makt och pengar. På hemmaplan tjänar regeringen – makt – på att utmåla andra partiers samarbete med SD som en kompromiss med människovärde och mänskliga rättigheter.

På bortaplan tjänar regeringen – pengar, och i förlängningen även makt – på att själva samarbeta och sluta lukrativa handelsavtal med förtryckande regimer, så som Iran och Saudiarabien.

Det vore förstås uselt om det är så illa – att allt bara handlar om makt och pengar. Men hur ska vi annars förstå de dubbla måttstockarna? Regeringen är ute och cyklar helt enkelt.

En och annan frestas nog att tänka att regeringens agerande inte alls handlar om värderingar, utan snarare om makt och pengar.